<p>Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur fyra yrkesverksamma lärare i skolåren 6-9 ser på sin skönlitteraturundervisning samt vad de tycker om boksamtalet som pedagogiskt verktyg. Skönlitteraturläsning som fritidssysselsättning har fått stark konkurrens av andra medier som TV, datorspel och Internet.</p><p>Som bakgrund ges en överblick över forskningen kring skönlitteraturens roll i skolan. Boksamtal och dess relation till språkkunskap, motivation och lärande ägnas särskild uppmärksamhet. Författare och pedagoger så som Aidan Chambers, Douglas H. Brown, Gunilla Molloy och Steven Johnson står för mycket av den tidigare forskningen som relateras till i denna uppsats.</p><p>Undersökningen består av kvalitativa intervjuer med fyra lärare i södra Sverige. Undersökningen visar att de lärare jag har intervjuat är nöjda med sin skönlitteraturundervisning. Dock skulle de vilja att skönlitteraturläsning fick mer timmar på schemat. Vidare anser de att boksamtal är en bra undervisningsmetod för skönlitteratur då det inspirerar eleverna till att reflektera mer över vad de har läst samt att öva sin förmåga att uttrycka sig i tal. Emellertid använder de inte det så ofta då praktiska problem sätter käppar i hjulet. Elevernas läskunskaper varierar kraftigt, klasserna är för stora och det kan vara svårt att hitta en bok som passar alla. De anser också att ett boksamtal kräver mer förberedelse än när eleverna individuellt får skriftliga uppgifter på de böcker de har läst.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:vxu-1756 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Westergren, Folke |
| Publisher | Växjö University, School of Humanities |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
| Relation | LÄRARUTBILDNINGEN, ; |
Page generated in 0.0021 seconds