Syftet med denna studie var att ta reda på hur matematikundervisningen ser ut och därmed belysa vilka framgångsfaktorer som finns för de särskilt begåvade eleverna i matematik. Studien beskriver detta ur både lärare och elevers perspektiv då de inte alltid stämmer överens. Metoden som användes för att göra detta var först en kvantitativ undersökning i form av enkäter till såväl lärare som elever. Sedan övergick den till en kvalitativ metod i form av lärarintervjuer. Den teoretiska utgångspunkten har varit den sociokulturella teorin med fokus på den proximala utvecklingszonen. Resultatet visade att många lärare beskriver det som svårt att både identifiera och undervisa dessa elever. Både lärare och elever tydliggör hur eleverna ofta arbetar på egen hand med anpassade läromedel. För att de särskilt begåvade eleverna ska utmanas och vidareutveckla sina matematiska kunskaper visar denna studie att kartläggning och kommunikation är grunden. Kartläggningen är viktig för att eleven ska ha möjlighet att hoppa över sådant som den redan kan. Repetition av redan befäst kunskap är förödande för de särskilt begåvade eleverna då det ofta leder till dalande motivation. Kommunikation mellan lärare och elev, i lärarkollegiet och mellan lärare och vårdnadshavare, är viktigt för att strukturera en fungerande undervisning för eleven. Vidare visade studien att den vanligaste framgångsrika metoden i matematikklassrummet, är att arbeta med rika matematiska problem som kan lösas på flera olika nivåer.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-79770 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Hugoson, Johanna |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för konst, kommunikation och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds