No description available.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att beskriva hur sju lärare arbetar för att högpresterande elever i matematik ska få möjlighet att utveckla deras matematiska förmågor. Studiens valda metod är semistrukturerade intervjuer som genomfördes med lärare i årskurs 1–3. Resultaten visar på att lärare är måna om att det alltid finns extramaterial för högpresterande elever och att brist på utmaningar skulle kunna leda till bus och bråk. Det är viktigt att undervisningen är varierad, exempelvis konkret och visuell, även för högpresterande elever. Lärare beskriver att det ibland är svårt att tillfredsställa högpresterande elevers behov samt att det är viktigt att inte glömma bort dessa elever. Högpresterande elever får ibland agera hjälpfröken vilket lärare anser kunna stärka elevers självförtroende och utveckla deras kommunikativa förmåga. Lärare beskriver att högpresterande elever utgör en grupp som riskerar att glömmas bort eftersom de ofta är självgående. Några av studiens slutsatser är att det är viktigt att variera sin undervisning, en annan att det är fördelaktigt att ha extramaterial tillgängligt och en tredje att högpresterande elever i matematik inte får glömmas bort.

Syftet med denna studie är att identifiera hur engelsklärare i årskurs 4–6 uppfattar begreppet differentierad undervisning, samt urskilja hur begreppet förankras i undervisningen. Syftet uppnås genom att besvara frågorna om hur lärare tolkar begreppet differentierad undervisning, vad lärare anser vara viktiga kunskaper och färdigheter för att lyckas med en differentierad undervisning i engelska samt hur de deltagande lärarna beskriver sin differentierade engelskundervisning. En fenomenografisk metodansats, som syftar till att söka kunskap om människors varierade uppfattningar av fenomen i sin omvärld har tillämpats. För att få svar på studiens forskningsfrågor planerades och genomfördes kvalitativa semistrukturerade och tematiska intervjuer med fem engelsklärare på olika skolor i Sverige. Resultatet visar att lärarna till viss del hade varierade uppfattningar om begreppet differentierad undervisning, men begreppen motivation, inkludering och gemensamt arbete var likartade. Lärarna redovisade att relationer till eleverna, goda ämneskunskaper samt noggrann planering och organisering som viktiga aspekter för att lyckas med en differentierad undervisning. Resultatet visar ytterligare att lärarna i studien beskriver att de föredrar att bedriva sin differentierade undervisning i tematiska arbeten eftersom de menar att det erbjuder en bredd och variation till eleverna.

<p>Syftet med undersökningen är att i förväg kartlägga behöriga lärares uppfattningar om vad en mer differentierad betygsskala innebär. Frågeställningarna är: Vilka olika sätt att uppfatta en ny betygsskala kan urskiljas i lärares utsagor? Vad anser lärare att en mer differentierad betygsskala kommer att få för konsekvenser för deras uppgift att bedöma och betygssätta elever? Undersökningen är av kvalitativ natur med fenomenografiska inslag och har genomförts i form av intervjuer med nio stycken behöriga lärare i gymnasieskolan. Gymnasieskolorna är belägna i tre olika kommuner. Intervjumaterialet har analyserats utifrån tidigare forskning. Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna förväntar sig hjälp från nationellt håll om en mer differentierad betygsskala träder i kraft. Lärarna förväntar sig, vid en reform, att tydligare mål och kriterier kommer att utarbetas. Studien visar också utsagor som hävdar att fler steg skulle motivera eleverna att sträva mot högre betyg, samtidigt som lärarna lättare kommer att kunna förklara för eleverna varför de får ett specifikt betyg.</p>

Syftet med undersökningen är att i förväg kartlägga behöriga lärares uppfattningar om vad en mer differentierad betygsskala innebär. Frågeställningarna är: Vilka olika sätt att uppfatta en ny betygsskala kan urskiljas i lärares utsagor? Vad anser lärare att en mer differentierad betygsskala kommer att få för konsekvenser för deras uppgift att bedöma och betygssätta elever? Undersökningen är av kvalitativ natur med fenomenografiska inslag och har genomförts i form av intervjuer med nio stycken behöriga lärare i gymnasieskolan. Gymnasieskolorna är belägna i tre olika kommuner. Intervjumaterialet har analyserats utifrån tidigare forskning. Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna förväntar sig hjälp från nationellt håll om en mer differentierad betygsskala träder i kraft. Lärarna förväntar sig, vid en reform, att tydligare mål och kriterier kommer att utarbetas. Studien visar också utsagor som hävdar att fler steg skulle motivera eleverna att sträva mot högre betyg, samtidigt som lärarna lättare kommer att kunna förklara för eleverna varför de får ett specifikt betyg.

Skolans och lärarens uppgift är att möta varje elev utifrån elevens individuella förutsättningar och kunskapsnivå. Det är dock ont om specialpedagogisk forskning som visar hur man arbetar ämnesdidaktiskt i naturvetenskapliga ämnen för att differentiera undervisningen på ett fungerande sätt inom de ramar en lärare har. Särskilt begåvade elever, som inte är högpresterande, glöms ofta bort i klassrummet. Skolverket har utarbetat stödmaterial som kan användas för att utforma en organisation som identifierar och bemöter särskilt begåvade elever bättre, men det ämnesdidaktiska materialet är begränsat till språk och matematik. Genom internetbaserad intervju undersöktes därför naturlärares perspektiv på individanpassning. Resultatet indikerar att lärare individanpassar sin undervisning för att passa så många som möjligt, men även att få har det bredare perspektivet som fångar alla elever. Bara en av fjorton nämner de elever som har den kognitiva förmågan för att lätt klara det högsta betyget men som inte presterar.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur matematikundervisningen ser ut och därmed belysa vilka framgångsfaktorer som finns för de särskilt begåvade eleverna i matematik. Studien beskriver detta ur både lärare och elevers perspektiv då de inte alltid stämmer överens. Metoden som användes för att göra detta var först en kvantitativ undersökning i form av enkäter till såväl lärare som elever. Sedan övergick den till en kvalitativ metod i form av lärarintervjuer. Den teoretiska utgångspunkten har varit den sociokulturella teorin med fokus på den proximala utvecklingszonen. Resultatet visade att många lärare beskriver det som svårt att både identifiera och undervisa dessa elever. Både lärare och elever tydliggör hur eleverna ofta arbetar på egen hand med anpassade läromedel. För att de särskilt begåvade eleverna ska utmanas och vidareutveckla sina matematiska kunskaper visar denna studie att kartläggning och kommunikation är grunden. Kartläggningen är viktig för att eleven ska ha möjlighet att hoppa över sådant som den redan kan. Repetition av redan befäst kunskap är förödande för de särskilt begåvade eleverna då det ofta leder till dalande motivation. Kommunikation mellan lärare och elev, i lärarkollegiet och mellan lärare och vårdnadshavare, är viktigt för att strukturera en fungerande undervisning för eleven. Vidare visade studien att den vanligaste framgångsrika metoden i matematikklassrummet, är att arbeta med rika matematiska problem som kan lösas på flera olika nivåer.

Syftet med studien var att undersöka hur några lärare arbetar med inkludering i matematikundervisningen och vilka förutsättningar det kan ge för flerspråkiga elever. En kvalitativ metodasats har använts och det teoretiska ramverket har utgjorts av sociokulturell- och systemteori. Resultatet visar att lärarna arbetar inkluderande i olika utsträckning eftersom deras perspektiv skiljer sig åt. Även uppfattningen om differentierad undervisning och nivågrupperingar ser olika ut. Lärarna anser sig ha kunskap om innebörden, men saknar verktyg för att omsätta det i praktiken. Variation av arbetssätt och arbete med begrepp upplevde lärarna var fördelaktigt och värdefullt. Specialläraren kan bidra med stöd på olika nivåer och utifrån behov, men förväntningarna är varierande beroende på lärarnas perspektiv på elever i svårigheter. Samarbete med andra yrkeskategorier som svenska som andraspråkslärare eller studiehandledare på modersmålet är nödvändiga för flerspråkiga elevers matematikutveckling. Historiska tankesätt präglar fortfarande till viss del skolornas undervisning och förhållningssätt.

Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka undervisningsmetoder klasslärare använder för att utveckla högpresterande elever inom matematik i lågstadiet samt vilka förutsättningar läraren upplever att de har för att kunna utföra arbetet. Åtta lärare har fått beskriva hur de arbetar utifrån elevernas olika kunskapsnivåer med fokus på de högpresterande eleverna samt vilka möjligheter och hinder de upplever med undervisningen.   Resultatet visar att samtliga deltagande lärare använder undervisningsmetoder för att hjälpa högpresterande elever framåt i sin utveckling, både kopplat till ämneskunskaper och till motivation. Enligt de flesta lärarna finns det dock brister som gör att det fattas förutsättningar att kunna utmana högpresterande elever i den uträckning som lärarna skulle vilja. Framför allt kunde utvecklingsområden identifieras kopplat till tillgång på personal, lokaler och utmanande material. Dessutom visade resultatet att det råder en brist på stöd från skolledning kopplat till undervisningen av högpresterande elever.