En svår och ständigt aktuell fråga är hur landsbygd och glesbygd ska definieras och avgränsas. För att utföra sådana avgränsningar har en stor mängd olika definitioner och mätmetoder tagits fram. Problemet med många av dem är att de ger mycket grova och statiska indelningar och att de ibland bygger på subjektiva eller svårpreciserade kriterier. Samhällsstrukturen har förändrats, exempelvis är tillgången till bil stor idag vilket ökar tillgängligheten och tillåter att människor bosätter sig längre från arbete och service. Det i sin tur bidrar till att gränsen mellan landsbygd och tätort suddas ut och blir mer diffus. Med tanke på dagens teknik anser många att nya mer sofistikerade mätmetoder bör utvecklas, gärna metoder som nyanserar begreppen. I det här examensarbetet introduceras och testas en ny mätmetod för befolkningsgleshet och tillgänglighet. Målet har varit en metod mycket väl lämpad för anpassning till olika skalor och som tar hänsyn till befolkningens geografiska fördelning och storlek. Tillgänglighetsfaktorn i måttet är baserad på vägnätets utsträckning vilket ger verklighetstrogna mätvärden. Till metoden valdes att utveckla ett särskilt mått, ett gleshetsindex, för att visa hur metoden på ett entydigt sätt kan användas på flera olika nivåer, exempelvis lokal och regional. Mätmetoden har testats och utvärderats med ArcGIS och nätverksanalys med aktuella demografiska data från 2008 i form av statistik för totalbefolkning. Avgränsningsområdet har varit Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Mätmetoden går i korta drag ut på att det område som ska mätas delas in i ett rutnät. Från varje ruta mäts hur många invånare som går att nå inom en bestämd sträcka längs vägnätet. Sträckan är metodens huvudvariabel och den kan anpassas efter den nivå mätningen ska utföras på, i den här studien användes 5, 10, 20 och 30 kilometer. Det uppmätta invånarantalet för varje ruta divideras med mätsträckan i kilometer och det ger måttenheten invånare per kilometer. Mätningar utfördes med ett flertal mätsträckor och resulterade dels i en kartserie producerad med den nya mätmetoden och dels i en kartserie producerad med en annan mätmetod, baserad på befolkningsdensitet inom cirklar, för jämförelser och utvärdering. Det gleshetsindex som utvecklades fick namnet RURIX (av Rurality Index) och en kartserie producerades också för att illustrera hur mätvärden skulle kunna klassificeras enligt RURIX. Resultaten visade att den nya mätmetoden ger bra och realistiska mätvärden över hela avgränsningsområdet. Högre mätvärden visade sig, vid alla mätsträckor, finnas främst där folk är bosatta och där vägnätet är väl utbyggt medan låga värden visade sig i glesbefolkade områden som antingen har dåligt utbyggt eller helt saknar vägnät. Resultaten från jämförelsemetoden klargjorde att enbart ett täthetsmått inte tar hänsyn till befolkningens fördelning och tillgänglighet vilket var tydligt vid mätningar på regional nivå där de högsta mätvärdena med jämförelsemetoden hamnade i otillgängliga och nästintill obefolkade skogsområden i avgränsningsområdets södra delar. En positiv och viktig egenskap för den nya mätmetoden är att den visat sig fungera mycket bra vid olika skalor och den kan därför med fördel användas för mätning på olika nivåer och för olika ändamål. Den har även stor potential att vidareutvecklas och i jämförelse med en metod som enbart mäter befolkningstäthet är fördelarna tydliga. / A difficult and constant concern is how to define and delimit rural and sparsely populated areas. To be able to achieve such delimitations, a wide range of definitions and measures have been produced. The problem with many of them is that they give too crude and static definitions and are sometimes based on criteria that are subjective and hard to specify. The structure of the society has changed, for example the access to cars is high, which increases the accessibility and possibility to commute and allows people to settle further away from work and services. This contributes to making the limits of rural and urban areas more diffuse. Taking into consideration the technology that is available today, new sophisticated measures should be developed to make the concept of e.g. rural more distinct. In this thesis a new method of measurement for population sparsity and accessibility is introduced. The goal has been a method well suited for adaptation to different scales and one that takes into consideration the geographic distribution and size of the population. The accessibility factor of the method is based on the extent and spread of the road network which results in realistic population sparsity values. Directly linking to the method, a special measure, the Rurality index was developed in order to show how the method can be used at several different levels in a clear-cut way, e.g. local or regional. The method was tested and evaluated using ArcGIS and network analysis based on the 2008 census materials. The study areas were the municipalities of Hudiksvall and Nordanstig in Sweden. The method involves a few steps. Initially, the area to be measured is divided into a grid. Then, for every cell in the grid the number of habitants within a certain distance along the road network is summarized. The distance is the method’s main variable and it can easily be adjusted according to the actual level of the measurement, in this study, 5, 10, 20 and 30 kilometers were used. Lastly, the measured population within reach of the chosen distance is divided by the distance in kilometers giving the values using the measuring unit of habitants per kilometer. Measurements were performed using several distances and resulted in a series of maps produced with the new method, as well as a series of maps produced using a different resulting method, based on the population density within circles, for comparison and evaluation. The rurality index was given the abbreviated name RURIX (Rurality Index), and a series of maps were produced to illustrate how the measurement values could be classified using RURIX. The results of the study showed that the new method gives good and realistic results throughout the study area. At all measurement distances the highest values could be found where people actually are settled and in areas where the road network is well extended, while lower values are focused on sparsely populated areas with a poor road network. The results of the method of comparison showed that a population density measuring alone cannot considerate the distribution of the population and accessibility. This was clearly shown in this regional level study, where the highest values were found within remote and poorly populated areas in the southern parts of the study area. A positive and important feature is that it worked well on a wide range of scales and can therefore be used with great benefit for measurements at different levels and for different purposes. The method also has potential for further development and, compared with methods that only measure population density, its advantages is clear.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-4955 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Jäderkvist, Peter |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Ämnesavdelningen för samhällsbyggnad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0034 seconds