Bakgrund: Personal inom ambulanssjukvård utsätts dagligen för stress och hög arbetsbe- lastning. Detta leder till ökad risk för hälsoproblem hos ambulanspersonal och riskerar att kunna påverka omvårdnaden. Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av återhämt- ning mellan uppdragen. Deltagare: I studien medverkade tio anställda inom ambulanssjukvården vid två medel- stora städer i Sverige och närliggande glesbygd. Metod: Studien baserades på tio semistrukturerade intervjuer utförda december 2014. In- tervjuerna spelades in och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom: Förutsättningar för återhämtning, Omständigheter som ger återhämtning, Omständigheter som motverkar återhämtning och Konsekvenser av bristande återhämtning. Till de fyra kategorierna skapades 14 underkategorier. De fak- torer som bedömdes som viktigast för god återhämtning var dagtid måltider och social umgänge. Under nattetid har sömn beskrivits som mest elementärt. Det påpekades att det är svårt att planera för vila och återhämtning dels pga arbetsbelastningen, dels pga oviss- heten om arbetspassets fortskridande. Slutsats: Resultatet av studien visar att ambulanspersonal upplever att den viktigaste återhämtningen sker genom sömn, måltider och socialt umgänge. Förutsättningar för vila och återhämtning har en fundamental roll. Det som kan försämra återhämtning upplevs vara; brist på adekvat krishantering, kort tid för återhämtning samt dåligt kollegialt stöd, vilket kan leda till försämrad omvårdnad och risk för negativa hälsoeffekter. / Background: Ambulance personnel face daily stress and high workload. This leads to increased risk of health problems among ambulance personnel and risk to affect care. Purpose: The purpose of this study was to elucidate the ambulance personnel experiences of recovery between missions. Participants: In the study contributed ten employees in prehospital care at two mid-sized cities in Sweden and surrounding rural areas. Method: The study was based on ten semi-structured interviews conducted in December 2014. The interviews were recorded and analyzed using qualitative content analysis. Results: Four categories emerged: Prerequisites for recovery, Circumstances that provides recovery, Circumstances that impairs recovery and Consequences of lack of recovery. To the four categories 14 subcategories were created. The factors that were considered most important for good recovery is daytime, meals and social interaction. During nighttime sleep was described as the most elementary. It was pointed out that it is difficult to plan for rest and recovery, partly because the workload, partly because of uncertainty about the workshifts progression. Conclusion: The result of the study shows that ambulance personnel feel that the most important recovery occurs through sleep, meals and socializing. Prerequisites for rest and recovery has a fundamental role. What may limit the recovery is perceived to be; lack of adequate crisis management, short time for recovery and poor peer support. Which can lead to impaired care and risk of adverse health effects.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-99940 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Andersson, Jonas, Liljekvist, Torkel |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds