Bakgrund: Synen på hur idrottsrelaterade hjärnskakningar skall rehabiliteras har på senare tidblivit mindre restriktiv. Detta eftersom det har kunnat påvisas att aerob träning efterhjärnskakningar bland annat korrelerar med en snabbare återhämtning och snabbare förmågaatt återgå till idrott. Studier med syfte att undersöka vårdgivares kunskaper omhjärnskakningar har utförts. Det finns dock ingen känd studie som undersökt kunskaperna hosfysioterapeuter i Sverige vad gäller behandlingsmetoder och återgång till idrott efteridrottsrelaterade hjärnskakningar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersökaprimärvårdsfysioterapeuters kunskaper om idrottsrelaterade hjärnskakningar. Metod: Denna studie var en kvantitativ enkätstudie med tvärsnittsdesign. Detta innefattade datainsamling viaen anonym och onlinebaserad enkät med frågor som besvarade studiens frågeställningar. Resultat: Totalt 80 personer besvarade enkäten. De vanligaste sätten att erhålla kunskap omidrottsrelaterade hjärnskakningar var via fysioterapeut-/sjukgymnastutbildningen samt via egenläsning av vetenskapliga artiklar. De tre vanligaste åtgärderna som deltagarna valde förpatienten i patientfallet var att sätta upp rehabiliteringsmål (76%), samtala om aktivitet-/energibalans (74%) samt att utbilda och ge rekommendationer om sömn och vila (69%). Drygt 41% angav att de skulle utföra tester för träningstolerans och 28% att de skulle ge ett aerobt träningsprogram. Gällande aerob träning så var det vanligast att förskriva promenader (46%). Den vanligaste träningsfrekvensen att rekommendera för den aeroba träningen var sjudagar per vecka (35%), den vanligaste intensiteten var baserat på upplevd ansträngningsskala och den vanligaste durationen var på förbestämt antal minuter. Vad gäller förskrivning av styrketräning så svarade majoriteten av deltagarna att de inte skulle förskriva styrketräning. Deltagarna var mer säkra på sin förmåga att känna igen en hjärnskakning jämfört medförmågan att rehabilitera patienter med idrottsrelaterade hjärnskakningar samt förmågan attbedöma när en idrottare är redo att återgå till sin idrott efter en hjärnskakning. Slutsats: Primärvårdsfysioterapeuter tenderar att välja relevanta behandlingsåtgärder till patienter som ådragit sig idrottsrelaterade hjärnskakningar såsom upprättande av rehabiliteringsmål, samtal om aktivitets-/energibalans samt utbildning och rekommendationer om sömn och vila. Dock så är benägenheten att förskriva aerob träning till denna patientkategori låg varav primärvårdsfysioterapeuter bör utöka sina kunskaper inom området. / Background: The view of how sports-related concussions should be rehabilitated has recently become less restrictive. This is because it has been shown that aerobic training after a concussion correlates with, among other things, a faster recovery and a faster ability to returnto sports. Studies with the aim of investigating caregivers’ knowledge of concussions have been carried out. However, there is no known study that has investigated the knowledge of physiotherapists in Sweden regarding treatment methods and return to sports after sports-related concussions. Aim: The aim of this study was to investigate primary care physiotherapists’ knowledge of sports-related concussions. Method: This study was a quantitative survey study with a cross-sectional design. This included data collection via an anonymous and online-based survey with questions that answered the study ́s questions. Results: A total of 80 people answered the study. The most common ways of obtaining knowledge about sports-related concussions were via physiotherapist training and via self-reading of scientific articles. The three most common treatment measures that the participants chose for the patient in the patient case were to set rehabilitation goals (76%), talking about activity/energy balance (74%) and educating and giving recommendations about sleep and rest (69%). Just over 41% would perform tests for exercise tolerance and 18% would provide an aerobic exercise program. Regarding aerobic exercise, walking was the most common aerobic exercise to prescribe (46%). The most common training frequency recommended for aerobic exercise was seven days per week (35%), the most common intensity was based on perceived exertion scale, and the most common duration was a predetermined number of minutes. Regarding prescription of strength training, the majority of the participants answered that they would not prescribe strength training. Participants were more confident in their ability to recognize a concussion compaired to their ability to rehabilitate patients with sports-related concussions as well as their ability to decide when an athlete is ready to return to sports after a concussion. Conclusion: Primary care physiotherapists tend to select relevant treatment methods for patients who have sustained sports-related concussions such as setting rehabilitation goals, talking about activity/energy balance and educating and giving recommendations about sleep and rest. However, the propensity to prescribe aerobic exercise to this patient category is low, and primary care physiotherapists should expand their knowledge in this field.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-129833 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Emma, Fredriksson |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap (ID) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0016 seconds