In a sequence described in the next paragraphs, I remove the poorly insulated roof of Gustavsberg Porcelain Factory and make new use of its foundation. The monolith cement slab, once supporting heavy industrial machinery, is now the site of lakes and other movements:The top floor area is split, and a new built volume, one story higher, overtakes the southern half resting on the factory’s basement, digging into it at its western and eastern ends. Striking horizontally, the fissure exposes a long central axis, taking advantage of the factory’s horizontality to articulate vastness . The building formation allows for long views and makes possible, for instance, an unhindered 100 meter sprint across the lot. The original brick facade now defines a large outdoor plain, encircling two bodies of water, a lawn, a wooded park, and a grassy knoll. The new clean facade built along the central fissure, through repetition of the domestic module triggers the illusion of a strangely familiar row of homes. Initiating a new archetypal episode, a kidnapped residential street now rests on transient glass and water. But stripped of adornment, exposed utilitarianism, the transplanted row comes to resemble its new environment. Inside grow a series of production spaces and display sequences. The building’s acquired industrial character now becomes a setting for creative inspiration and ensuing collaborative work, a resuscitation of the spirit of the derelict factory. / För att hantera gamla byggnaden och göra om den till en ny fabrik använde jag två teman i form av filtrering och förstärkning för att tillgodogöra ett ställe som hjälper i hantering av nutidens information som har ersättit den mer manuella arbertssätt. Fokus låg på dom yngre, barn även. Jag tog den nuvarande byggnaden och drog bort taket på grund av dens olämpliga isolering och för att den hade bygts i slumpmässigt sätt under olika tidsperioder, ett slags lapptäcke. Insidan rensades, filtreras bort, för att göra stället lättare att förstå och mer solida element som fundamentet och tegelväggarna står kvar. Fabriken får en till våning för att frigöra halva ytan för att skapa en grässmata och vattenyta inramad av gamla tegelväggarna. Enkla ytor uppställs och förstärks i deras ensamhet på dess sätt i en grund för aktivitet: sport, lek, grupp aktiviteter, osv. Fasaden står som en rad hus, en barnslig uppfattning av hem med syfte att skapa en känsla av identifiering heller ett minne som är ren och specifik. Vad vi har är ett hem som påminner om en fabrik, ett hem som hjälper att hantera information och hjärnans associationer. Vi har flyttat iväg till saker man inte kan ta i. Det här är nya fabriken och denna gång gjordes den för högra sidan av hjärnan. Huset framställs som fragmenterad. Fasad och trappor dras iväg från insidan för att skapa en skyddad entre där man eventuellt kommer till en hall liknande ett hotel med rum att gå in till i jämna mellanrum. En serie av situationer uppställs: bibliotek, klassrum, presentations haller, svart box teater, studios i dess enkla former. Utrymmen ges för absorption och filtrering, där med hantering och skapandes med hjälp av en grund av information. Det nya ställs fram, presenteras med essentiella delar, och blir åter igen en grund för att flytta frammot, en repetition som är både nödvändig och oemotståndlig. Till exempel, museum i fabriken kan bli ett samling av objekt, en tematisk kombination av artiklar heller objekt, liksom bokhyllor som inte nödvändigtvisst behöver böcker för att förmedla. I dess sätt strävar fabriken att lyfta fram tankar och hjälpa med att dela dom mellan varandra.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-95593 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Karlsson Napp, Alexandra |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds