Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka upplevelserna av mobbning och kränkande behandling inom organiserad barnidrott. Syftet besvarades med hjälp av följande frågeställningar: I hur stor utsträckning existerar mobbning och kränkande behandling inom barnidrotten enligt föreningsaktiva och tidigare föreningsaktiva barn? Hur skiljer sig upplevelserna av mobbning mellan pojkar och flickor och mellan olika idrotter? Hur vanligt är det att barn säger sig ha slutat med sin idrott på grund av att de utsatts för mobbning eller kränkande behandling inom idrotten? Metod Studien genomfördes med en kvantitativ metod, en enkätundersökning. Urvalet skedde strategiskt med hänsyn till skolornas upptagningsområden. Tre skolor deltog i studien, sammanlagt 206 barn. Både föreningsaktiva barn och tidigare föreningsaktiva barn deltog i studien. Resultaten har analyserats i statistikverktyget SPSS med ett signifikansvärde på p=<0.05. Tolkningen av studiens resultat har inspirerats av socialpsykologisk teoribildning och Aron Antonovskys KASAM begrepp. Resultat Resultatet från studien visar att 2 procent av de föreningsaktiva barnen upplevde att de vid tidpunkten för undersökningen ofta var mobbade. En tiondel av föreningsaktiva barn sade sig ha varit mobbade tidigare inom sin idrott. Något fler, 15 procent av barnen, har sett att idrottskamrater tidigare har varit mobbade och 2 procent uppger att någon idrottskamrat vid tidpunkten för undersökningen var mobbad ”ofta” eller ”alltid”. Bland tidigare föreningsaktiva barn uppgav 7 procent att de ibland kände sig mobbade inom idrotten. Många av barnen (25 %) slutade med sin idrott för att de inte trivdes i sitt lag eller i sin förening. Mellan kön och mellan individuell- respektive lagidrott, hittades inga signifikanta skillnader. Slutsats Mobbning inom barnidrotten förekommer i olika hög grad beroende av vilken fråga som granskas. Det är endast ett fåtal av barnen som angav att de vid tidpunkten för undersökningen kände sig mobbade, detta kan tolkas som en låg förekomst av mobbning. Ett av tio barn har tidigare varit mobbad och ett av sex barn säger att de sett andra som blivit mobbade, detta visar emellertid på en högre förekomst. Att en fjärdedel av tidigare föreningsaktiva barn slutade med sin idrott för att de inte trivdes i föreningen är anmärkningsvärt, men det finns ingenting i denna studie som visar på att anledningen till detta skulle vara mobbning och trakasserier. / Aim The study aims to examine the experiences of bullying and abusive treatment in organized youth sports. The aim was answered with the help of the following questions: To what extent does bullying exist in youth sports according to children involved in organized sports respectively children not involved in organized sports? How do the experiences of bullying differ between boys and girls and between different kinds of sports? How common is it that children say they have given up their sports because they have been subjected to bullying or offensive behavior in sports? Method The study was carried out quantitatively by a questionnaire. The sample was strategically chosen with regard to the schools catchment areas. Three schools participated in the study and a total of 206 children. Both physically active children and former physically active children participated in the study. The results were analyzed in SPSS with a significance value of p = <0.05. The interpretation of the results was inspired by social psychology and Aron Antonovsky’s theory of SOC. Results The result shows that 2 percent of the children, who are members of a sports club, have feelings that they, at the time of the survey, were bullied often. A tenth of the compound active children said they had been bullied before in their sports team or sports club. Slightly more, 15% of the children have seen friends who have previously been bullied. 2 percent reported that one of their sporting companions at the time of the survey was bullied "often" or "always". Of those children who were physically active before but not anymore, 7 percent reported that they sometimes felt bullied in sports. Many of the children (25 %) claimed that they were ending their sports because they did not feel comfort in their team or club. No significant differences could be found between gender or between different sports. Conclusion The occurrence of bullying in organized children’s sports depends on which question we are looking at. There were only a few children who stated that they, by the time of the survey, were bullied. This can be interpreted as a low occurrence of bullying. One out of ten children has been bullied before and one out of six children claimed to have seen others who have been bullied, this shows a higher occurrence. That some of the children chose to quit their sport because they did not like the club sport is remarkable but there is nothing that remarks that the reason for this could be bullying or harassments.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:gih-1610 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Sonefors, Cecilia |
| Publisher | Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete, ; 2010:25 |
Page generated in 0.0017 seconds