Bakgrund: Tävling inom barnidrotten är någonting som diskuteras mycket idag. Ska barn tävla eller inte? Tidigare studier har visat att många av de barn som idrottar tycker att själva matchen eller tävlingen räcker som tävlingsmoment. Vikten av kunniga ledare har också visats i tidigare studier, då barn även utvecklar sina personliga färdigheter av att idrotta. Syfte: Syftet med studien är att undersöka Gävleborgs idrottsledares uppfattningar om barns tävlande i den organiserade idrotten. Metod: I studien används en kvantitativ metod för att undersöka uppfattningarna hos en bredd av barn- och ungdomsledarna inom idrotten, från ett flertal olika idrotter. Insamlingsmetoden är webbenkät. Med sammarbete från Gävleborgs Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna har enkäten skickats ut till idrottsledare i Gävleborgs län. Resultat och diskussion: Respondenterna är 346 idrottsledare i Gävleborgs län, både män och kvinnor, och de representerar ett flertal olika idrotter. Resultatet visar att majoriteten av ledarna tycker att barn kan tävla, men att det kan ske utan seriespel och tabeller. Ledare uppfattar att föräldrar tycker det är viktigare med seriespel och tabeller än vad de uppfattar att barnen själva tycker. Många av ledarna uppfattar att barn kan hantera vinster och förluster i idrotten, medan vuxna ledare och föräldrar inte kan hantera det lika bra. Slutsats: Slutsatser som kan dras är att många ledare i Gävleborg menar att barnidrotten kan innehålla tävlingsmoment, utan seriespel och tabeller. Tävling inom barnidrotten kan många gånger uppfattas som ett vuxenproblem, medan barnen själva inte uppfattas ha problem med tävling inom idrotten, enligt ledarna.

Syftet i detta uppsatts har varit att belysa området psykning inom barnidrotten, med fokus på bågskytte, samt att ta reda på om det aktivt förekommer på bågskyttetävlingar. Teoretiskt utgår arbetet ifrån tre teorier; tillhörighetsmotivationsteorin av Weiss, Smith och Theebloom (1996), Sutherlands (1955) differentiella associationsteori samt Engström och Redelius (2002) teori om inlärt beteende. Metodologiskt vilar uppsatsen på semi-strukturerade intervjuer, som genomförts på barn, vilka tävlar i bågskytte. Resultatet påvisar att barn använder sig av psykningar, men inte alltid där vi förväntar oss. Det är dessutom mycket troligt att en stor del av de psykningar som sker inom barnidrotten är omedvetna handlingar eller uppvisande av inlärt beteende. Det framkommer i arbetet att det är mottagaren som sätter gränsen vart jargong övergår till psykning. Min slutsats är därför att psyka är en form av mobbing förutsatt att mottagaren uppfattat det som mobbing och att ”mobbaren” är medveten om att dess agerande är stötande. Som oftast går psykning över i mobbing utan att vara en jargong.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka upplevelserna av mobbning och kränkande behandling inom organiserad barnidrott. Syftet besvarades med hjälp av följande frågeställningar: I hur stor utsträckning existerar mobbning och kränkande behandling inom barnidrotten enligt föreningsaktiva och tidigare föreningsaktiva barn? Hur skiljer sig upplevelserna av mobbning mellan pojkar och flickor och mellan olika idrotter? Hur vanligt är det att barn säger sig ha slutat med sin idrott på grund av att de utsatts för mobbning eller kränkande behandling inom idrotten? Metod Studien genomfördes med en kvantitativ metod, en enkätundersökning. Urvalet skedde strategiskt med hänsyn till skolornas upptagningsområden. Tre skolor deltog i studien, sammanlagt 206 barn. Både föreningsaktiva barn och tidigare föreningsaktiva barn deltog i studien. Resultaten har analyserats i statistikverktyget SPSS med ett signifikansvärde på p=<0.05. Tolkningen av studiens resultat har inspirerats av socialpsykologisk teoribildning och Aron Antonovskys KASAM begrepp. Resultat Resultatet från studien visar att 2 procent av de föreningsaktiva barnen upplevde att de vid tidpunkten för undersökningen ofta var mobbade. En tiondel av föreningsaktiva barn sade sig ha varit mobbade tidigare inom sin idrott. Något fler, 15 procent av barnen, har sett att idrottskamrater tidigare har varit mobbade och 2 procent uppger att någon idrottskamrat vid tidpunkten för undersökningen var mobbad ”ofta” eller ”alltid”. Bland tidigare föreningsaktiva barn uppgav 7 procent att de ibland kände sig mobbade inom idrotten. Många av barnen (25 %) slutade med sin idrott för att de inte trivdes i sitt lag eller i sin förening. Mellan kön och mellan individuell- respektive lagidrott, hittades inga signifikanta skillnader. Slutsats Mobbning inom barnidrotten förekommer i olika hög grad beroende av vilken fråga som granskas. Det är endast ett fåtal av barnen som angav att de vid tidpunkten för undersökningen kände sig mobbade, detta kan tolkas som en låg förekomst av mobbning. Ett av tio barn har tidigare varit mobbad och ett av sex barn säger att de sett andra som blivit mobbade, detta visar emellertid på en högre förekomst. Att en fjärdedel av tidigare föreningsaktiva barn slutade med sin idrott för att de inte trivdes i föreningen är anmärkningsvärt, men det finns ingenting i denna studie som visar på att anledningen till detta skulle vara mobbning och trakasserier. / Aim The study aims to examine the experiences of bullying and abusive treatment in organized youth sports. The aim was answered with the help of the following questions: To what extent does bullying exist in youth sports according to children involved in organized sports respectively children not involved in organized sports? How do the experiences of bullying differ between boys and girls and between different kinds of sports? How common is it that children say they have given up their sports because they have been subjected to bullying or offensive behavior in sports? Method The study was carried out quantitatively by a questionnaire. The sample was strategically chosen with regard to the schools catchment areas. Three schools participated in the study and a total of 206 children. Both physically active children and former physically active children participated in the study. The results were analyzed in SPSS with a significance value of p = <0.05. The interpretation of the results was inspired by social psychology and Aron Antonovsky’s theory of SOC. Results The result shows that 2 percent of the children, who are members of a sports club, have feelings that they, at the time of the survey, were bullied often. A tenth of the compound active children said they had been bullied before in their sports team or sports club. Slightly more, 15% of the children have seen friends who have previously been bullied. 2 percent reported that one of their sporting companions at the time of the survey was bullied "often" or "always". Of those children who were physically active before but not anymore, 7 percent reported that they sometimes felt bullied in sports. Many of the children (25 %) claimed that they were ending their sports because they did not feel comfort in their team or club. No significant differences could be found between gender or between different sports. Conclusion The occurrence of bullying in organized children’s sports depends on which question we are looking at. There were only a few children who stated that they, by the time of the survey, were bullied. This can be interpreted as a low occurrence of bullying. One out of ten children has been bullied before and one out of six children claimed to have seen others who have been bullied, this shows a higher occurrence. That some of the children chose to quit their sport because they did not like the club sport is remarkable but there is nothing that remarks that the reason for this could be bullying or harassments.

<p>Syftet med studien är att beskriva fenomenet idrottsskola som ett verktyg för att ge barn möjligheter till mer idrott och fysisk aktivitet. De frågeställningar vi använt oss av är; vad kännetecknar idrottsskolan och hur arbetar verksamheten för att uppnå de riktlinjer som riksidrottsförbundet satt upp för barnidrott? Bakgrunden till vår studie ligger i vetskapen om att barn i dagens samhälle har fått en allt mer stillasittande fritid och ohälsosam livsstil. Oroväckande är också faktumet att skolidrotten har fått en mindre plats på schemat. För att komma fenomenet idrottsskola närmare valde vi att göra en explorativ studie. Vi använde oss av ett strategiskt urval då vi ville få fram variationer av idrottsskolor. Tyngdpunkten av datainsamlingen låg på intervjuer med ledare för respektive verksamhet. Observationer utfördes på hälften av verksamheterna. Ytterligare ett komplement var att samtala med föräldrar. Studien innefattade sex stycken verksamheter. Tre av dessa låg inom eller i anslutning till skoldagen och bedrev idrott i samarbete med idrottslyftet. Resterande tre var fristående och drevs i projektform eller privat. Vi kunde urskilja att samtliga idrottsskolor hade inslag av riktlinjerna för barnidrott från riksidrottsförbundet. Respondenterna lyfte fram att idrottsskolan handlade om lek och glädje och möjligheten att prova på flera olika idrotter. Vår slutsats kring ämnet är att Idrottsskolan är ett fenomen som ger barn mer möjlighet till idrott och fysisk aktivitet i ett samhälle där fysisk aktivitet och spontan idrott blir allt lägre prioriterat.</p>

<p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syftet med den här studien var att undersöka i vilken utsträckning mobbning förekommer inom barnidrotten samt huruvida idrottsföreningar arbetar mot mobbning. De frågeställningar som använts för att besvara detta är:</p><p>I hur stor utsträckning rapporteras mobbning och kränkande behandling i de undersökta lagen? Hur skiljer sig frekvensen av mobbning mellan pojkar och flickor, och mellan olika idrotter? Har tränarna under sin tid i föreningarna behövt ingripa mot mobbning? Hur gick de tillväga? Har föreningarna en handlingsplan eller policy mot mobbning? Blir tränare och ledare i föreningarna informerade om hur de ska agera vid en eventuell mobbningssituation?</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Studien genomfördes som en enkätundersökning där tio lag, totalt 114 barn, från fem olika lagidrotter deltog, samt en tränare eller ledare för varje lag. Utöver detta, för att få ett större underlag, har även 26 tränare och ledare från andra lag runt om i Stockholmsområdet besvarat enkäten. Resultaten har analyserats i statistikverktyget SPSS.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Resultaten från undersö kningen visar att inga barn upplever sig själva som mobbade i dagsläget, men vid en särskild uträkning visade det sig att 34 % av barnen kan sägas någon gång ha upplevt mobbning och kränkande behandling inom idrotten. Flera av barnen uppger också att de sett andra i laget som blivit utsatta för kränkande behandling på olika sätt, sju barn beskriver i fritext att de sett eller upplevt mobbning i samband med sin idrott. En signifikant skillnad i svaren mellan könen kan urskiljas. Pojkar upplever sig som mer utsatta för mobbning och kränkande behandling än vad flickor gör. Mellan olika idrotter hittas inte någon signifikant skillnad i svaren. Cirka 20 % av tränarna har någon gång behövt ingripa mot mobbning. En fjärdedel av föreningarna uppges sakna en handlingsplan mot mobbning, antalet kan vara högre då 27 % av de tillfrågade inte vet om en handlingsplan finns eller inte.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Mobbning är inte särskilt vanligt inom idrotten, men undersökningen visar att det i viss grad förekommer mobbning och kränkande behandling. Föreningar rapporteras arbeta i låg utsträckning med frågor kring mobbning och endast 46 % kan sägas ha handlingsplaner.</p></p>

Syftet med studien är att beskriva fenomenet idrottsskola som ett verktyg för att ge barn möjligheter till mer idrott och fysisk aktivitet. De frågeställningar vi använt oss av är; vad kännetecknar idrottsskolan och hur arbetar verksamheten för att uppnå de riktlinjer som riksidrottsförbundet satt upp för barnidrott? Bakgrunden till vår studie ligger i vetskapen om att barn i dagens samhälle har fått en allt mer stillasittande fritid och ohälsosam livsstil. Oroväckande är också faktumet att skolidrotten har fått en mindre plats på schemat. För att komma fenomenet idrottsskola närmare valde vi att göra en explorativ studie. Vi använde oss av ett strategiskt urval då vi ville få fram variationer av idrottsskolor. Tyngdpunkten av datainsamlingen låg på intervjuer med ledare för respektive verksamhet. Observationer utfördes på hälften av verksamheterna. Ytterligare ett komplement var att samtala med föräldrar. Studien innefattade sex stycken verksamheter. Tre av dessa låg inom eller i anslutning till skoldagen och bedrev idrott i samarbete med idrottslyftet. Resterande tre var fristående och drevs i projektform eller privat. Vi kunde urskilja att samtliga idrottsskolor hade inslag av riktlinjerna för barnidrott från riksidrottsförbundet. Respondenterna lyfte fram att idrottsskolan handlade om lek och glädje och möjligheten att prova på flera olika idrotter. Vår slutsats kring ämnet är att Idrottsskolan är ett fenomen som ger barn mer möjlighet till idrott och fysisk aktivitet i ett samhälle där fysisk aktivitet och spontan idrott blir allt lägre prioriterat.

Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien var att undersöka i vilken utsträckning mobbning förekommer inom barnidrotten samt huruvida idrottsföreningar arbetar mot mobbning. De frågeställningar som använts för att besvara detta är: I hur stor utsträckning rapporteras mobbning och kränkande behandling i de undersökta lagen? Hur skiljer sig frekvensen av mobbning mellan pojkar och flickor, och mellan olika idrotter? Har tränarna under sin tid i föreningarna behövt ingripa mot mobbning? Hur gick de tillväga? Har föreningarna en handlingsplan eller policy mot mobbning? Blir tränare och ledare i föreningarna informerade om hur de ska agera vid en eventuell mobbningssituation? Metod Studien genomfördes som en enkätundersökning där tio lag, totalt 114 barn, från fem olika lagidrotter deltog, samt en tränare eller ledare för varje lag. Utöver detta, för att få ett större underlag, har även 26 tränare och ledare från andra lag runt om i Stockholmsområdet besvarat enkäten. Resultaten har analyserats i statistikverktyget SPSS. Resultat Resultaten från undersö kningen visar att inga barn upplever sig själva som mobbade i dagsläget, men vid en särskild uträkning visade det sig att 34 % av barnen kan sägas någon gång ha upplevt mobbning och kränkande behandling inom idrotten. Flera av barnen uppger också att de sett andra i laget som blivit utsatta för kränkande behandling på olika sätt, sju barn beskriver i fritext att de sett eller upplevt mobbning i samband med sin idrott. En signifikant skillnad i svaren mellan könen kan urskiljas. Pojkar upplever sig som mer utsatta för mobbning och kränkande behandling än vad flickor gör. Mellan olika idrotter hittas inte någon signifikant skillnad i svaren. Cirka 20 % av tränarna har någon gång behövt ingripa mot mobbning. En fjärdedel av föreningarna uppges sakna en handlingsplan mot mobbning, antalet kan vara högre då 27 % av de tillfrågade inte vet om en handlingsplan finns eller inte. Slutsats Mobbning är inte särskilt vanligt inom idrotten, men undersökningen visar att det i viss grad förekommer mobbning och kränkande behandling. Föreningar rapporteras arbeta i låg utsträckning med frågor kring mobbning och endast 46 % kan sägas ha handlingsplaner.

Flera aktuella forskningsrapporter gör gällande att en utökad skolidrott/fysisk aktivitet har en positiv inverkan på elevers fysiska status samtidigt som det förbättrar deras studieresultat i andra skolämnen. I denna studie frågar jag 8 utbildade idrottslärare med minst 5 års praktisk erfarenhet av undervisning i idrott och hälsa i vilken omfattning de erbjuder daglig fysisk aktivitet till sina elever som är ett strävansmål i den aktuella kursplanen för grundskolan LGR 11. I studien undersöks också lärarnas inställning till att utöka skolidrotten/fysiska aktiviteten samt deras syn på möjligheter, svårigheter och vilka effekter det skulle kunna få för eleverna. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer. Daglig fysisk aktivitet erbjuds på de undersökta skolorna men det är i form av frivilliga aktiviteter som inte når alla elever. Möjligheter till att utöka undervisningstiden i idrott och hälsa anser lärarna blir svårt utan att ändra timplanen för ämnet samtidigt som man ser stora möjligheter via elevens val, skolprofil, rastaktiviteter och en attraktiv utemiljö att utöka den fysiska aktiviteten. Svårigheterna med att utöka skolidrotten ligger i den befintliga timplanen för ämnet och att skolorna har för lite resurser till sitt förfogande. Resurser som skulle kunna användas för att kunna hjälpa elever med behov av särskilt stöd i idrott och hälsa. Informanterna menar att vid en utökad skolidrott/fysisk aktivitet så skulle detta ge eleverna en bättre fysisk status, större möjlighet att utveckla ett livslångt intresse för att vara fysiskt aktiv samt förbättrade skolresultat i idrott och hälsa och i andra skolämnen.

Syftet med arbetet var att undersöka föräldratränares erfarenheter och upplevelser kring att vara tränare inom lagidrott där ens eget barn är aktivt deltagande i laget. Fokuset låg på drivkraften hos föräldratränarna, de upplevda för och nackdelar som finns, situationer som kan uppstå, de anpassade ledarskapet och utbildningserfarenheter. För att få fram ett resultat användes en kvalitativ metod i form av intervjuer som datainsamlingsmetod. Det utfördes sex intervjuer med både män och kvinnor som är eller har varit tränare för sina egna barn. Efter utförda intervjuer transkriberades och kodades varje intervju. Resultat visade på att föräldratränarrollen är en komplex situation och för med sig både för och nackdelar. Balansen i ledarskapet är inget som någon anser är lätt men de väljer att inta rollen för att de tycker att det är kul och att kunskaper från föräldrarna kan föras vidare till barnen i laget. Utbildning inom den sport man är tränare inom är något som alla fått, men mindre kring föräldratränarrollen.Resultatet har visat att det är en liten utbildningslucka kring just föräldratränarrollen och det är någonting som alla föräldrar efterfrågar. Drivkraften att föräldrar intar rollen är kunskap, engagemang och att man har sitt egna barn i laget. Det finns både för- och nackdelar med att vara föräldratränare. Alla föräldratränares upplevelser och erfarenheter är relativt lika samt anpassningarna de gör i ledarskapet är densamma. Den största procenten utav ideella tränare består av föräldratränare och utan de hade föreningsidrotten i Sverige inte fungerat.

A common reason for engaging in sport activities is because it’s fun and enjoyable. But what is it that makes a certain activity fun and enjoyable? The answer isn’t so obvious and may be different depending on who is answering it. This study aimed to increase the knowledge regarding what is fun about sports. More specifically, to examine youth sports and children engaging in youth sports. Therefore, a questionnaire containing 20 different statements were distributed to children who were asked to estimate in which degree these statements contributed to making their sport fun. Furthermore, this study wanted to compare the ratings of these statements between teams and individual sports. The study included 39 children who were active in teams and 32 children who participated in individual sport activities with a total mean age of 11,72. The results showed that intrinsic factors were most important and that trying your best was the highest rated statement. On the other hand, winning had the lowest overall rating. The tests also showed that children who engage in team sports values being with friends in a higher extent than those who are active in individual sports. The conclusion of this study was that children found intrinsic factors to be most important when it comes to having fun. Some of the most important factors were trying your best and learning new things. Extrinsic factors such as winning and competing against others didn’t contribute as much to having fun. Significant differences were found between the groups when it comes to being with friends, winning and having a crowd cheering for you