The purpose with this study is to describe what individual pupils with neuropsychiatric disorders, such as Asperger syndrome and ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), think of their time in the nine-year compulsory school. The intention is to, from a social and spatial point of view elucidate their experiences, on the basis of their specific needs and the commission and the curriculum of the compulsory school. This study have a qualitative approach where I on two occasions have talked to three upper secondary school pupils with neuropsychiatric disorders about their time in the compulsory school. The work method for this study is life stories, a kind of interview that allows the pupils to speak more freely, and where the definitive question formulation appears gradually. The result shows that the pupils in many ways experience that they have been misunderstood by both teachers and other pupils, first and foremost regarding teachers not having enough knowledge about how people with Asperger syndrome think and acts. In addition, all three have experiences of being bullied. At the same time the result shows that special adjustments to the pupils’ specific needs works and is a good thing, if they are based upon knowledge and understanding. The conclusion is that genuine knowledge about neuropsychiatric disorders and the will to understand among the teachers is very important, and that adjustments of resources, demands and conditions is a good thing, and many times necessary. Many teachers do not have the adequate knowledge and the support to the students is inadequate. A proper, comprehensive and correct diagnosis is important to create knowledge of the specific individual needs. / Syftet med studien är att beskriva hur enskilda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i första hand Aspergers syndrom och ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), har upplevt sin tid i det obligatoriska skolväsendet. Avsikten är att ur ett socialt och ett rumsligt perspektiv belysa hur de upplevt sin skoltid, utifrån de specifika behoven och skolans uppdrag enligt Lpo94. Studien har en kvalitativ ansats där jag vid två tillfällen samtalat med tre ungdomar i gymnasieåldern med diagnostiserade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar om deras grundskoletid. Den metod som använts för genomförandet av studien är livsberättelse, en form av intervju som tillåter den intervjuade att berätta mer fritt, och där de definitiva frågeställningarna infinner sig efter hand. Resultatet visar att eleverna på många sätt upplever att de blivit missförstådda av både lärare och andra elever, framför allt handlar det om att lärare inte haft tillräcklig kunskap om hur elever med Aspergers syndrom tänker och fungerar. Alla tre upplever dessutom att de varit utsatta för mobbing. Samtidigt visar resultatet att särskilda lösningar och anpassningar efter elevens specifika behov är bra och fungerar, om de bygger på kunskap och förståelse. Slutsatser blir att gedigen kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vilja till förståelse hos personalen är mycket viktigt, och att anpassningar av resurser, krav och villkor är bra och ofta nödvändigt. Många lärare saknar tillräcklig kunskap och stödet till eleverna är bristfälligt. En ordentlig, fullständig och korrekt diagnostisering är viktigt för att skapa kunskap om de specifika individuella behoven.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-1688 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Grönkvist, Johan |
| Publisher | Karlstads universitet, Estetisk-filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds