Lärare ansvarar för att möta alla elevers olika förutsättningar och behov i matematikundervisningen därför bör det finnas flera vägar att nå målen. Att differentiera undervisningen genom nivågruppering är en väg att gå för att möta alla elevers olikheter. Syftet med denna studie är att belysa hur begreppet nivågruppering berörs i matematikdidaktisk forskning. Arbetet är en litteraturstudie som baseras på elva forskningsstudier. Varav tio är internationella och en är nationell. Materialet som valts ut har granskats genom närläsning och en komparativ analys. I litteraturstudien har det framkommit att nivågruppering används för att skapa grupper med mindre elevvariation. Högpresterande elever är de som gynnas mest av nivågrupperingar i matematik och de presterar överlag bättre i en homogen grupp där alla elever har liknande kunskaper. Däremot missgynnas lågpresterande elever av nivågruppering och det medför att skillnaderna mellan elevers förmågor ökar. Att dela in elever i grupper kan påverka dem negativt om de kunskapsmässigt placeras i “fel” grupp och det kan leda till att de får en negativ inställning till matematik. Vår slutsats är att lärare bör utgå från flera olika aspekter vid arbete med nivågruppering och de bör grunda grupplacering på både provresultat och sina tidigare bedömningar för att skapa en god lärandemiljö för alla elever.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hj-39145 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Billing, Elin, Engsund, Maja |
| Publisher | Högskolan i Jönköping, Högskolan för lärande och kommunikation, Högskolan i Jönköping, Högskolan för lärande och kommunikation |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds