Lärare ansvarar för att möta alla elevers olika förutsättningar och behov i matematikundervisningen därför bör det finnas flera vägar att nå målen. Att differentiera undervisningen genom nivågruppering är en väg att gå för att möta alla elevers olikheter. Syftet med denna studie är att belysa hur begreppet nivågruppering berörs i matematikdidaktisk forskning. Arbetet är en litteraturstudie som baseras på elva forskningsstudier. Varav tio är internationella och en är nationell. Materialet som valts ut har granskats genom närläsning och en komparativ analys. I litteraturstudien har det framkommit att nivågruppering används för att skapa grupper med mindre elevvariation. Högpresterande elever är de som gynnas mest av nivågrupperingar i matematik och de presterar överlag bättre i en homogen grupp där alla elever har liknande kunskaper. Däremot missgynnas lågpresterande elever av nivågruppering och det medför att skillnaderna mellan elevers förmågor ökar. Att dela in elever i grupper kan påverka dem negativt om de kunskapsmässigt placeras i “fel” grupp och det kan leda till att de får en negativ inställning till matematik. Vår slutsats är att lärare bör utgå från flera olika aspekter vid arbete med nivågruppering och de bör grunda grupplacering på både provresultat och sina tidigare bedömningar för att skapa en god lärandemiljö för alla elever.

Sverige har idag blivit alltmer mångkulturellt vilket visar sig i skolorna. Många har tidigare undersökt hur detta påverkar religionsundervisningen, men forskningen har främst fokuserats på äldre elever. Syftet med vår uppsats är därför att undersöka hur lärare för de yngre åldrarna anpassar sin religionsundervisning i heterogena och homogena elevgrupper. Vi vill se om det görs anpassningar i religionsundervisningen utifrån om elevgrupperna är mer heterogent eller homogent sammansatta utifrån ett religiöst perspektiv. Vi vill också se vilka likheter och skillnader det finns mellan dem. Undersökningen genomförs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra lärare i nordvästra Skåne. Skolorna som lärarna arbetar på är placerade i områden med olika stor variation av mångkulturella invånare. Vi kom fram till att lärarna själva anser att anpassningarna i religionsundervisningen görs utifrån den aktuella elevgruppens intressen och bakgrund, och inte utifrån hur heterogena eller homogena klasserna är. Skillnaderna är främst att elever i mer heterogena klasser har mer diskussion och större kunskap i religionsämnet. Religionen får dessutom ta större plats i undervisningen i det heterogena klassrummet. Likheterna är att alla klasser enbart gör studiebesök till kyrkor samt att de har liknande undervisningssätt. Alla elever oavsett homogen eller heterogen elevgrupp är väldigt nyfikna på religion.