Denna kvalitativa intervjustudie sökte svar på frågan om hur tidigare kraftigt omotiverade elever som exponerats för allehanda insatser i syfte att stimulera studiemotivationen beskriver betydelsen av de olika påverkansfaktorer som ledde fram till att eleven i sin motivationsutveckling blev så studieinriktad att måluppfyllelsen räckte, eller såg ut att räcka, till minst en komplett gymnasieexamen. Resultaten gav för handen att endast en av skolans insatser beskrevs som betydelsefull: etablering av en förtroendefull relation med någon personal, oaktat vilken, men endast om den också utmynnade i en studieplan som eleven kunde tro på och som med fördel kontinuerligt följdes upp. Vårdnadshavares betydelse beskrevs som nästintill obefintlig. Studiens viktigaste bidrag utgörs av den mycket stora betydelsen av elevens egna beslutsamhet att såväl i som utanför klassrummet radikalt reducera umgänge med kompisar som inte sköter skolan och istället utveckla en nära vänskapsrelation till en annan allierad vän som tillsammans med eleven vill ta skolan på allvar. Samtliga informanters berättelser var därutöver oförenliga med diskursen om inre motivation och det lustfyllda lärandet. Istället var det berättelsen om nödvändigheten av att oaktat intresse och lust tvinga sig studera som framträdde.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-110613 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Hestner, Göran |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för psykologi (PSY) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds