I en tid när inkludering känns som en självklar målsättning för många i skolan, men där stödåtgärder utanför klassrummet ändå är en organisation som används, känns den här studien som ett relevant inslag. Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger uppfattar förhållandet mellan begreppet inkludering och en praktik där stöd ges utanför klassrummet. Finns det motsättningar mellan dem eller kan de fungera tillsammans? Fem pedagoger, både lärare och specialpedagoger, har genom intervjuer medverkat i studien. De arbetar alla i verksamheter där stöd helt eller delvis ges utanför klassrummet. Intervjuerna har utgått från en semistrukturerad intervjuguide. Det transkriberade materialet har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys. Utifrån studiens resultat dras två huvudsakliga slutsatser. Den första handlar om motivation. Pedagogerna ger uttryck för att en viktig förutsättning för att ge stöd utanför klassrummet är att eleven själv vill ta emot stödet där. De uppfattar också att det på olika sätt går att påverka eleverna att vilja ta emot stödet och att det går att göra genom inre eller yttre motivation. När det gäller synen på vilken typ av motivation som ska användas, samt synen på vem som bär ansvaret för stödet, uppkommer skillnader i uppfattningar. Även flexibiliteten i den specialpedagogiska organisationen skiljer sig åt mellan olika skolor, vilket framgår genom analysen. Den andra slutsatsen handlar om ett marigt manövrerande mellan olika intressen. Pedagogerna i studien ger uttryck för en balansgång där hänsyn måste tas till olika aspekter, så som elevens vilja, elevens bästa, en skola för alla, klassens bästa och klassrummets begränsningar. Det kan i sin tur, genom tidigare forskning och teoretiska perspektiv, kopplas till en diskussion kring skollagens paragrafer och intentioner kring inkludering och platsen för undervisning. Det finns en samstämmighet bland pedagogerna om att lärmiljön i klassrummet går att anpassa ännu mer för att bättre svara mot elevernas behov, men flera av dem uttrycker samtidigt att stöd utanför klassrummet är ett bra komplement för en del elever, och för vissa till och med en förutsättning för ett deltagande i en inkluderande undervisning. Studiens resultat kan förstås utifrån ett dilemmaperspektiv. Frågan om förhållandet mellan särskiljande lösningar och inkludering är en komplex fråga utan enkla svar. När frågan diskuteras ställs nya frågor, och lösningar skapar nya problem. Det blir tydligt när elevens vilja och behov ställs mot skollagens paragrafer, klassrummets begränsningar och inkluderingens intentioner.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-146109 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Edin, Rebecka |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds