Denna studie undersöker hur sexualupplysning och sexualundervisning i TV producerar, reproducerar och utmanar föreställningar om sexualitet och genus. Det empiriska materialet består av tre programserier från Utbildningsradion samt två säsonger av Fråga Olle i Kanal 5. Programmen producerades och sändes mellan 1998 och 2004. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av genus- och queerteori, där genus och sexualitet betraktas som producerade genom diskurs. Analysen visar hur programmen använder sig av två olika men sammanlänkade perspektiv. Det första är ett bejakande perspektiv där sexualitet presenteras på ett positivt sätt. Det andra är ett riskperspektiv, där faror och negativa aspekter av sexualiteten framhålls. Analysen visar vidare hur programmen bidrar till en rangordning av olika sexuella identiteter och praktiker, där somliga framstår som vanliga, naturliga och önskvärda, samtidigt som andra görs till annorlunda, onaturliga eller äckliga. Heterosexualitet och det heterosexuella vaginala samlaget innehar en normerande position genom att de är ständiga föremål för diskussion, men utan att namnges. Istället är det annorlunda eller oönskade sexuella identiteter och praktiker som benämns explicit, t. ex. problematiseras penetrerande analsex. Till skillnad från heterosexualitet namnges homosexualitet och görs till föremål för specifika program och programpunkter. / This dissertation examines the ways in which Swedish formal and informal sex education materials produce, reproduce and challenge notions of sexuality and gender. The main empirical material consists of four different series of television programmes about sexuality and relationships produced and aired between 1998 and 2004. The programmes make use of an “edutainment” approach, trying to both educate and entertain. The theoretical approach is derived from gender and queer theory by which gender and sexuality is regarded as construed through discourse. Another theoretical outline is that sexuality is subjected to stratification, in which sexual identities and practises are placed in a hierarchical order, placing some as normal and others as deviant. The analysis discloses that the programmes make use of two different but intertwined perspectives. The first is an affirmative discourse in which sex is construed as a positive phenomenon. The second is sex as a risk, emphasising what can be perceived as the destructive aspects of sexuality. The programmes takes heterosexuality for granted and therefore reinforces a heteronormative order. In contrast to heterosexuality, homosexuality is named and made into a topic for specific programmes and program items. The normative sexual practise is the heterosexual vaginal intercourse, a practise which is frequently discussed but hardly ever mentioned by name. Rather, it is unwanted or questioned sexual practises that are mentioned explicitly, among others penetrative anal sex.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-17208 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Bolander, Eva |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet, Utbildningsvetenskap, Linköping : Linköping University Electronic Press |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, monograph, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Linköping Studies in Pedagogic Practices, 1653-0101 ; 9, Linköping Studies in Behavioural Science, 1654-2029 ; 141 |
Page generated in 0.0028 seconds