<p>Denna studies syfte är att undersöka vilken uppfattning särbegåvade individer har av det svenska skolsystemet. Anser de att skolan gör det som krävs för att hjälpa dessa individer eller borde de få stöd från skolan i högre grad? Är det accepterat att vara särbegåvad i den svenska skolan eller kan det rentav vara till nackdel? Är det viktigt att man får utnyttja sin potential eller är det viktigare att alla elever uppnår samma mål? </p><p>För att få fram vad de särbegåvade individerna tycker om detta har jag valt attgenomföra en enkät bland medlemmar i Mensa (en förening som samlar personer som presterat ovanligt bra på intelligenstest) för att sedan sammanställa resultaten och försöka koppla dem till vad som sägs i den pedagogiska litteraturen om dessa frågor. Studien visar att de särbegåvade individerna generellt sett anser att skolan i väsentligt högre grad skulle kunna stödja sådana elever. De anser dock inte att detta får ske på bekostnad av andra elever, utan att det är viktigare att de svaga eleverna får möjlighet till hjälp att uppnå skolans mål. </p><p>Studien visar även att många tror att det största problemet inte ligger i skolans styrdokument eller lärarutbildningen utan i samhällets syn på begåvning och intelligens. Det är inte helt tillåtet att visa sig för intelligent, vilket gör det svårt för många särbegåvade.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-2854 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Eriksson, Daniel |
| Publisher | Linköping University, Department of Educational Science (IUV), Institutionen för utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0024 seconds