År 1994 fastställdes en ny lag som kom att heta Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. I och med denna lag förändrades bland annat yrkesrollen för personal som arbetar på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Från att personalen haft en mer vårdande roll blev den nu mer stöttande i individens utveckling mot ett så självständigt liv som möjligt. Den nya lagen innebar också att ett större krav skulle ställas på personalen och dennes kompetens för arbetet. Det blev arbetsgivarens uppgift att se till att personal med rätt kompetens arbetar inom yrket och att de som saknar väsentlig kunskap ska få denna genom utbildning. Även om förändringar har genomförts inom dessa verksamheter, går det att idag se att utvecklingen inte skett så snabbt som den borde ha gjort. Arbetsgivare uppfyller inte de krav som lagen och Socialstyrelsen ställer, vilket medför att personalen saknar kompetenser som är av stor vikt för deras arbete. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur personal, som arbetar i verksamheter för personer med funktionsnedsättningar, upplever sitt kompetensutvecklingsbehov samt hur de lär och får den kompetens de behöver i sitt arbete. För denna uppsats har en enkätundersökning gjorts, och personliga intervjuer har hållits, med personal som arbetar på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Resultatet av undersökningen visar att personalen anser sig ligga på en hög kompetensnivå, även om det går att se att alla inte delar denna uppfattning, då de menar att det finns personal som inte är medvetna om sitt eget utvecklingsbehov. Det finns kompetenser som är av stor vikt för detta yrke, bland annat kunskap om olika funktionshinder och samtalsmetodik, samt pedagogisk utvecklingsförmåga. Trots att dessa kunskaper och kompetenser är viktiga att ha i yrket, går det att i resultatet se att det finns ett stort behov hos personalen att utvecklas inom bland annat dessa områden. Resultatet visar även att en blandning av erfarenhet och teoretisk kunskap är bra att ha i detta arbete. Lärandet på arbetsplatserna varierar och personal delar med sig olika mycket av sina egna erfarenheter och kunskaper. Mycket av arbetsuppgifterna går på rutin och det finns nästan ingen tid avsatt för personalen att reflektera över sin arbetsinsats. Detta är något som efterfrågas, då flera anser att det finns ett behov att tillsammans i personalgruppen diskutera och reflektera över uppkomna situationer och händelser. Motivationsnivån inom denna yrkesgrupp att lära sig och utvecklas, tror respondenterna i undersökningen beror på vem man är som person. De som känner sig motiverade är också de som deltar i utbildningar. I resultatet kan man se att uppmuntran från cheferna att lära och utveckla verksamheterna kan bli bättre, vilket skulle kunna motivera fler. En annan viktig aspekt i resultatet då det kommer till motivation, är den låga yrkesstoltheten som finns hos personalen. Om fler börjar ta ansvar för sitt arbete och sin egen utveckling, kan denna negativa stämpel försvinna och fler skulle kunna bli motiverade i sitt vardagliga arbete.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-203038 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Andersson, Marielle |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier ; 2013vt00552 |
Page generated in 0.0024 seconds