Return to search

Funktionella element som registreringshinder : en undersökning av tillämpningen av det absoluta registreringshindret i art. 7.1 e) ii) varumärkesförordningen och dess förhållande till hybridkännetecken / Functional elements as a ground for refusal : a study on the application of the absolute ground for refusal in art. 7.1 e) ii) of the Trade Mark Regulation and its relation to hybrid signs

Varumärkesrätten innefattar en bred definition av vilka kännetecken som kan konstituera ett varumärke, vilken inkluderar formen på en vara. När kännetecknet består av en varuform utgör således varan i sig kännetecknet och därmed varumärket. Vid en varumärkesregistrering ska bedömningen av olika kategorier av kännetecken inte skilja sig åt, men för varuformer finns ytterligare hinder vid registrering jämfört med andra typer av kännetecken. Ett sådant registreringshinder avser specifikt funktionella former. Många former tenderar att vara funktionella till viss grad, vilket aktualiserar art. 7.1 e) ii) VmF. Artikeln föreskriver ett absolut registreringshinder mot att registerna former som endast består av ”en varas form eller annan egenskap hos varan som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat”. Om en varuform hindras registrering enligt artikeln, är uteslutningen från registrering permanent. Det innebär att registreringshindret inte kan övervinnas även om formen förvärvar särskiljningsförmåga på marknaden. EUD har uttalat att det inte vore skäligt att neka registrering av varuformer endast på grund av att de innehar några funktionella element. För att ett kännetecken ska falla inom ramen för artikeln behöver således en forms alla väsentliga särdrag falla inom ramen för bestämmelsen. Detta medför viss problematik när det kommer till hybridkännetecken vilka innehar vissa element som är funktionella, men även andra element som är icke-funktionella. Enligt gällande rätt kan hybridkännetecken registreras som varumärken om de innehar icke-funktionella särdrag som anses vara väsentliga. Hela formen av ett hybridkännetecken kan således registreras som ett varumärke under förutsättning att endast några av de väsentliga särdragen krävs för att uppnå den tekniska funktionen. Genom en undersökning av rättspraxis konstateras att EUD utför en fri och långtgående undersökning vid bedömning av vad som utgör en forms väsentliga särdrag och dessa särdrags eventuella funktion. EUD är inte bunden till vad som anges i varumärkesansökan, utan undersöker även den faktiska varan på marknaden för vilket kännetecknet är ämnat att användas. EUD verkar generellt vara restriktiv med att låta tredimensionella former registreras, inte minst när de innehåller funktionella element. Möjligen beror den negativa inställningen till att registrera hybridkännetecken på bristen av effektiva lösningar att tydligt undanta de funktionella elementen från registrering. Vid en registrering av hybridkännetecken uppstår även intressanta aspekter ur intrångssynpunkt eftersom formen är registrerad som en helhet, även om vissa väsentliga särdrag inte är ämnade att omfattas av ensamrätten. Vid analoga tillämpningar av rättspraxis framstår det som att dessa element, utan att det explicit framgår av exempelvis en disclaimer, ska vara undantagna från den ensamrätt som erhålls varumärkesinnehavaren. / The trade mark law includes a very broad definition of signs that can constitute a trade mark, which includes the shape of a product. When a sign consists of the shape of a product, the product itself becomes the sign and thus the trade mark. In the case of a trade mark registration, the assessment should not differ between different categories of signs. However, when it comes to registration for signs consisting of the shape of a product, there are further obstacles to overcome before protection can be granted compared to other types of signs. Many shapes tend to be functional to some extent, which brings relevance to the absolute ground for refusal found in art. 7.1 e) ii) EUTMR. The article prohibits registration of signs which consist exclusively of “the shape, or another characteristic, of goods which is necessary to obtain a technical result”. If the registration of a sign is prohibited by the article, the exclusion from registration is permanent. This means that the ground for refusal cannot be overcome even if the sign acquires distinctiveness on the market. The CJEU has stated that it would not be reasonable to deny a shape registration only on the sole ground that it has some functional elements. Therefore, in order for a sign to fall within the scope of the article, all the essential characteristics of a shape must fall within the scope of the provision. This causes certain difficulties when it comes to hybrid signs, which possess some elements that are functional, but also other elements that are non-functional. Under current law, hybrid signs can be registered as trade marks if the non-functional elements are considered as essential. The entire form of a hybrid sign can thus be registered as a trade mark only if some, but not all, essential characteristics are required to achieve the technical function. By examining case law, it can be stated that the CJEU carry out a free and extensive examination when assessing what constitutes the essential characteristics of a shape and the possible function of these elements. The CJEU is not bound to the trade mark application but also examines the actual goods for which the sign is intended to be used. The CJEU generally seems to be restrictive in allowing registration for three-dimensional shapes, especially in regard to those incorporating functional elements. This might be the case since there is no good way to clearly exclude the functional elements from the registration. However, when registering a hybrid sign, interesting aspects also arise from the infringement point of view since the shape is registered as a whole but contains certain essential features, which are not intended to be covered by the exclusive right granted. In analogous applications of case law, it appears that these elements, without being explicitly stated in e.g. a disclaimer, must be excluded from the exclusive right granted to the proprietor.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-157347
Date January 2019
CreatorsTibell, Emma
PublisherLinköpings universitet, Affärsrätt, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0026 seconds