Polisen är en central samhällsfunktion, och för att erhålla ett fungerande och tryggt samhällekrävs medborgarnas förtroende. Polisens tillförlitlighet måste därför ständigt upprätthållas ochskyddas. Polisens kännetecken återfinns bland annat på polisens uniformer, utrustning samtutryckningsfordon. Syftet med kännetecknen är att stärka trovärdigheten i mötet med medborgaresamt bidra till känslan av samhörighet inom polismyndigheten. Det ska vara lätt attkänna igen polisen oavsett plats, och det ska aldrig råda någon tvekan om att polisen verkligenär polisen. Trots detta finns det inget generellt skydd för polisens kännetecken.I lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar finns skydd föranvändning av polisvapnet, som är en del av polisens logotyp och kännetecken, i näringsverksamhet.Något förbud mot att använda polisens kännetecken för privat bruk existerar inte, omanvändandet inte faller under bestämmelsen i 17 kap. 15 § BrB om föregivande av allmänställning. Det har i rättspraxis inte ansetts vara föregivande av allmän ställning att på väg elleri terräng framföra ett fordon som är försedd med polisens kännetecken. Det är även tillåtet attför vem som helst förse fordon med sådana kännetecken. Polisens uniformspersedlar och annanutrustning finns att köpa på den öppna marknaden, trots att polisens föreskrifter om uniformeroch utrustning fastställer att Polismyndigheten äger all uniformspersedel med tillbehöroch utdelar detta endast som lån. Det föreligger emellertid inget förbud för andra än Polismyndighetenatt äga sådan utrustning.Det finns ingen reglering vad gäller användningen av polisens kännetecken i konstnärlig verksamhet.Inte heller finns det någon reglering för de företag som tillhandahåller polisfordonoch annan polisiär rekvisita.Att vem som helst kan köpa och äga uniformer och fordon försedda med polisens kännetecken,och använda helt fritt i konstnärlig verksamhet, kan leda till stora skador i relationen mellanmedborgare och polisen. Trots att det finns de som endast har ett genuint intresse för polisiäraobjekt måste hänsyn tas till vilka oönskade konsekvenser som kan uppkomma om sådanaobjekt hamnar i fel händer.

Revision har varit en omtalad diskussion sedan länge där revisorer och redovisningskonsulter har haft skilda åsikter för huruvida det är givande eller inte att ha en revisor i sitt företag. I Sverige hade alla aktiebolag revisorsplikt fram till år 2010 när en lagförändring inträffade. De företag som inte uppnådde minst två av följande kriterier två år i följd fick valet av att bestämma om de ville ha en revisor eller inte. Kriterierna är som följer:  Max 3 anställda i medeltal Balansomslutningen får inte övergå 1,5 miljoner kronor Omsättningen får inte övergå 3 miljoner kronor Endast 20 % av de nystartade små företagen år 2013 valde att anlita en revisor. Av de befintliga företagen utan revisionsplikt valde 54 % att fortsätta använda sig av en revisor. Den stora minskningen av användandet av revisor väcker frågan om det finns faktorer som kännetecknar företag som väljer att fortsätta anlita en revisor. Undersökningen genomfördes baserat på en kvantitativ studie där fem faktorer identifierades; tillväxt på nettoomsättning, tillväxt på antalet anställda, tillväxt på balansomslutning, tidigare oren revisionsberättelse samt bankfinansiering. Faktorerna undersöktes genom granskning av årsredovisningar för åren 2010-2012 för 200 stycken företag utan revisorsplikt som har revisor och som inte har revisor. Efter empiri insamlingen utfördes en statistisk analys i form av ett oparat t-test. Resultatet visade att tillväxten på antalet anställda, tillväxten på balansomslutningen samt bankfinansieringen var faktorer som kännetecknar företag utan revisorsplikt med revisor. De företag utan revisorsplikt med revisor hade i genomsnitt lägre tillväxt på antalet anställda, balansomslutning och bankfinansiering i jämförelse med de företag som inte hade revisor. Kännetecken för valet av att behålla en revisor efter lagförändringen 2010 är därmed tillväxt på antalet anställda, tillväxt på balansomslutning och bankfinansiering. / Auditing has been a highly discussed topic throughout the years and different opinions on whether it is necessary or not to have an auditor for firms have been debated. In Sweden, it was mandatory to have an auditor until the year of 2010 when the law for small firms changed. Nowadays, small companies are defined by: A maximum of 3 employees in average A maximum of 1,5 million SEK in total assets A maximum of 3 million SEK in revenue and they can freely choose whether or not to have an auditor. Since the abolition of mandatory audit duty for small companies caused a decrease in use of an auditor it is of interest to gain knowledge of what kind of characteristics that signifies the firm’s choice to continue to employ an auditor. The study was performed using a quantitative method where five characteristics were identified. These characteristics were the growth on net revenue, the growth on number of employees, the growth on total assets, qualified audit reports, and bank financing. The chosen characteristics were examined by reviewing annual reports for the years 2010-2012. 200 firms were chosen from our population, 100 without audit duty with an auditor, and 100 without audit duty without an auditor. After the data were collected a statistical analysis was performed by making an independent t-test. The results showed that the growth on number of employees, growth on total assets, and bank financing were characteristics that characterizes firms without audit duty with an auditor.  The firms without audit duty with an auditor had in general lower growth on number of employees and total assets compared to the firms without audit duty without an auditor. The characteristics identified in this study for the choice of having an auditor without audit duty after the law change in 2010 is therefore: growth on number of employees, growth on total assets, and bank financing.

<p>Syftet med denna studie har varit att ta reda på vad som ligger till grund för de åtgärder man som pedagog väljer för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien har även syftat till att ta reda på om man som pedagog resonerar annorlunda vid val av åtgärder beroende på om en elev har diagnosen dyslexi eller ej. Forskningen har bedrivits med kvalitativa metoder där data har samlats in via intervjuer av pedagoger och specialpedagoger. Det vi kommit fram till är att det finns ett antal relativt tydliga tecken som man bör vara observant på för att kunna identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och att pedagoger i allmänhet tycks ha en positiv inställning till genomförandet av kartläggningar och diagnostiseringar. Det har dock framkommit att en diagnos inte har någon betydelse vid val av åtgärder som pedagoger använde. Som pedagog tar man hänsyn till de specifika symtom som finns hos en individ, oavsett om det finns en diagnos eller inte.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger i förskolan och skolan kan arbeta förebyggande med barn och elever som har läs- och skrivsvårigheter, samt att undersöka vad det finns för olika hjälpmedel och metoder att tillgå. Detta examensarbete ska vara förberedande för pedagoger så att de kan få en viss kunskap om barn och elever med läs- och skrivsvårigheter. Det finns många bra sätt för att hjälpa dessa barn, vi har valt att lägga vår fokus på hur och vad man kan arbeta med samt vad det finns för förebyggande åtgärder att använda sig av. Undersökningen genomfördes i en förskola och i en skola för barn i yngre år, där vi intervjuade åtta respondenter och gjorde 12 observationer. Vårt examensarbete är en kvalitativ studie. Våra respondenter i undersökningen har berättat att det går att hjälpa barn och elever med läs- och skrivsvårigheter om man använder sig av rätt metoder. Några betydelsefulla metoder kan vara ekoläsning, talböcker och talsyntes. Vidare kan vi fastställa att både våra respondenter och vår litteraturstudie visade att om man börjar arbeta redan i tidig ålder kan man motverka att barnen utvecklar läs- och skrivsvårigheter. Detta med hjälp av de många bra åtgärder, metoder och hjälpmedel som finns.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka och reflektera över vad några representanter för dagens gymnasieelever anser kännetecknar en bra lärare. Min önskan är att få mer kunskap om och större insikt i hur jag själv kan bli en bra lärare, då det är viktigt för mig i min roll som lärare på en yrkesgymnasieskola.</p><p>För att undersöka vad gymnasieelever anser att en bra lärare kännetecknas av, har kvalitativa intervjuer gjorts med fyra elever i gymnasieskolans årskurs två och tre.</p><p>Respondenterna tror, att den gemensamma nämnaren för att vara en bra lärare är engagemang och anser, att olika lärare kan vara bra fast de undervisar på olika vis. Det är svårt att kort sammanfatta vad det innebär att vara en bra lärare, men möjligen kan man säga, att en bra lärare är en självständig, inkännande människa med god ämneskunskap samt stort engagemang. Det är bara att konstatera att lärarens uppgift är svår och komplex. Det är en bred uppsättning egenskaper som kännetecknar en bra lärare.</p>

<p>Syftet med arbetet, och därmed mina frågeställningar, har varit att ta reda på hur läraren ser på den ”tysta” eleven och hur han/hon bemöter denne. Jag har också velat hitta gemensamma kännetecken hos denna typ av elev och få fram hur de ser på skolan och handuppräckning. För detta har jag använt mig av en kvalitativ metod med intervju och observation av tre tysta flickor och en pojke samt av deras lärare, men även utav en kontrollgrupp på fyra ”glada” elever. Resultatet visade att de ”tysta” bland annat har ett mer eller mindre slutet kroppsspråk, en flackande blick och att de sällan eller aldrig räcker upp handen. Själva ansåg eleverna att skolan var bra men att det inte är så kul att räcka upp handen fast det inte gjorde något hur man svarade eller om man svarade fel. Lärarna hade upptäckt alla utom den högpresterande ”tysta” och bemötandet mot de var försiktigt och varsamt. I arbetet har jag jämfört resultaten med litteraturen och kommit fram till att mycket stämmer överens men att man som lärare bör vara aktsam på det individuella och personliga. Alla är inte likadana och går inte att sätta in i en slags norm men detta arbete kan vara en början till att upptäcka de ”tysta”.</p>

Syftet med arbetet, och därmed mina frågeställningar, har varit att ta reda på hur läraren ser på den ”tysta” eleven och hur han/hon bemöter denne. Jag har också velat hitta gemensamma kännetecken hos denna typ av elev och få fram hur de ser på skolan och handuppräckning. För detta har jag använt mig av en kvalitativ metod med intervju och observation av tre tysta flickor och en pojke samt av deras lärare, men även utav en kontrollgrupp på fyra ”glada” elever. Resultatet visade att de ”tysta” bland annat har ett mer eller mindre slutet kroppsspråk, en flackande blick och att de sällan eller aldrig räcker upp handen. Själva ansåg eleverna att skolan var bra men att det inte är så kul att räcka upp handen fast det inte gjorde något hur man svarade eller om man svarade fel. Lärarna hade upptäckt alla utom den högpresterande ”tysta” och bemötandet mot de var försiktigt och varsamt. I arbetet har jag jämfört resultaten med litteraturen och kommit fram till att mycket stämmer överens men att man som lärare bör vara aktsam på det individuella och personliga. Alla är inte likadana och går inte att sätta in i en slags norm men detta arbete kan vara en början till att upptäcka de ”tysta”.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på vad som ligger till grund för de åtgärder man som pedagog väljer för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien har även syftat till att ta reda på om man som pedagog resonerar annorlunda vid val av åtgärder beroende på om en elev har diagnosen dyslexi eller ej. Forskningen har bedrivits med kvalitativa metoder där data har samlats in via intervjuer av pedagoger och specialpedagoger. Det vi kommit fram till är att det finns ett antal relativt tydliga tecken som man bör vara observant på för att kunna identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och att pedagoger i allmänhet tycks ha en positiv inställning till genomförandet av kartläggningar och diagnostiseringar. Det har dock framkommit att en diagnos inte har någon betydelse vid val av åtgärder som pedagoger använde. Som pedagog tar man hänsyn till de specifika symtom som finns hos en individ, oavsett om det finns en diagnos eller inte.

Syftet med studien var att belysa hur lärare kan upptäcka och arbeta med barn som har läs- och skrivsvårigheter. Vi har gjort en kvalitativ studie för att få vetskap om hur några lärare tänker om läs- och skrivsvårigheter. I vår undersökning har vi intervjuat två lärare i förskolan, fem lärare i skolans tidigare år och två vuxna personer som har läs- och skrivsvårigheter. Både i vår litteraturgenomgång och i våra intervjuer framkom flera kännetecken som lärare kan titta efter för att upptäcka att barn har läs- och skrivsvårigheter. Kännetecknen kan till exempel visa sig i barnets språk, motorik och hur barnet läser och skriver. I undersökningen framkom olika faktorer som lärare måste ta hänsyn till i arbetet med dessa barn. Till lärarnas hjälp finns hjälpmedel som är anpassade till barn som har läs- och skrivsvårigheter, men få av lärarna hade tillgång till dessa. Lärare måste försöka förstå barnen för att kunna hjälpa dem. Vi kom fram till att en av lärarens viktigaste uppgifter är att bemöta barnet på ett förstående sätt och bygga upp en klassrumsmiljö där barnet känner sig tryggt, där barnet vågar att be om hjälp istället för att dölja sina problem.

Syftet med detta arbete är att undersöka och reflektera över vad några representanter för dagens gymnasieelever anser kännetecknar en bra lärare. Min önskan är att få mer kunskap om och större insikt i hur jag själv kan bli en bra lärare, då det är viktigt för mig i min roll som lärare på en yrkesgymnasieskola. För att undersöka vad gymnasieelever anser att en bra lärare kännetecknas av, har kvalitativa intervjuer gjorts med fyra elever i gymnasieskolans årskurs två och tre. Respondenterna tror, att den gemensamma nämnaren för att vara en bra lärare är engagemang och anser, att olika lärare kan vara bra fast de undervisar på olika vis. Det är svårt att kort sammanfatta vad det innebär att vara en bra lärare, men möjligen kan man säga, att en bra lärare är en självständig, inkännande människa med god ämneskunskap samt stort engagemang. Det är bara att konstatera att lärarens uppgift är svår och komplex. Det är en bred uppsättning egenskaper som kännetecknar en bra lärare.