The purpose of this essay is to investigate how I, as a preschool educator, treat a child who I find difficult to adhere to the preschool´s rules and routines. It is based on three different situations that tell how the relationship between the child and me took place. The focus is not on the child but on me as an educator. The question arose in me when I experienced a child as difficult to handle in my department but as soon as the child was moved to another department, he was experienced in a completely different way by the other educators who worked there. The purpose is to examine my role as an educator in all this. I ask myself questions about my own behavior and in what way the children may have been affected by it. The essay's method is essay writing, a tool I use to able to process the already experienced situations and in conversations with different philosophers, psychologists and professors of pedagogy be able to reflect on them. I reflect, among other things, through the psychologist Albert Bandura on the environment and man and the mutual influence they have on each other, around Foucault's analysis of power to understand the role that power plays inrelationships. I have also turned to Vygotsky’s theories to reflect on how the proximal developmental zone takes place in preschool, even if we do not notice it. The different theories I used in the reflection helped me to understand my own actions. Notonly have I gained more knowledge about different theories, but my understanding hasdeepened. There are no difficult children, it is difficult to be a child in an environment characterized by ignorance, misunderstanding and limited resources. / Denna uppsats har som syfte att undersöka hur jag som förskolepedagog bemöter ett barn som jag anser har svårt för att hålla sig till förskolans regler och rutiner. Den tar sin utgångspunkt i tre olika situationer som berättar hur relationen mellan barnet och mig utspelade sig. Fokus ligger inte på barnet utan på mig som pedagog. Frågeställningen väcktes inom mig när jag själv upplevde ett barn som svårhanterlig på min avdelning men så fort barnet flyttades till en annan avdelning upplevdes han på ett helt annat sätt av andra pedagogerna som jobbade där. Syftet är att undersöka min roll som pedagog i allt detta. Jag ställer mig frågor om mitt eget uppförande samt på vilket sätt barnen kan ha blivit påverkade av det. Uppsatsens metod är essäskrivandet, ett verktyg jag använder för att kunna bearbeta de redan upplevda situationerna och i samtal med olika filosofer, psykologer och professorer i pedagogik kunna reflektera över dem. Jag reflekterar, bland annat, genom psykologen Albert Bandura kring miljö och människa och den ömsesidiga påverkan som de har på varandra, kring Foucaults maktanalysen för att förstå vilken roll makten spelar i relationer. Jag har också vänt mig till Vigotskijs teorier för att reflektera över hur den proximala utveckligzonen äger rum på förskolan även om vi inte märker den. De olika teorierna jag använde i reflektionen hjälpte mig att förstå mitt eget agerande. Jag har inte bara fått mer kunskap om olika teorier utan min förståelse har fördjupats. Det finns inte svåra barn, det svåra är att vara barn i en omgivning som präglas av okunskap, oförståelse och begränsade resurser.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-44426 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Nordlund Figari, Carolina |
| Publisher | Södertörns högskola, Lärarutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds