Uppsatsen behandlar tre tidiga verk av Sophie Calle; Suite vénitienne, 1980, L'hôtel (Hotellet), 1981 och La Filature (Skuggningen), 1981. Utgångspunkten för uppsatsen är frågan om identitet och Sophie Calles tillvägagångssätt i sina verk. De tre verken beskrivs i sin helhet. Utifrån beskrivningen och litteraturstudier diskuteras olika infallsvinklar på verken. Frågan om identitet prövas med en teoretisk utgångspunkt i psykoanalysen, i huvudsak Jacques Lacans teorier om spegelstadiet. Sophie Calles tillvägagångssätt ses i samband med Roland Barthes teorier om text och läsare. Lek, olika förklädnader och slumpen är viktiga inslag i Calles verk. Slumpen var också viktig för surrealisterna och Calles verk har vissa drag gemensamt med dem. Sophie Calles verk sätts också i samband med konceptkonsten, både vad det gäller utförande, dokumentation av verken och sättet att använda sig av text och fotografi. Calle skiljer sig från konceptkonstnärerna genom att hon är mer personlig och intim i sina verk. Sophie Calles verk är mångfacetterade och kan infogas i flera olika sammanhang.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-334380 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Ranglin, Eva |
| Publisher | Uppsala universitet, Konstvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds