Kiruna är staden som genomgår en omdanande process, där delar av staden nedmonteras medan en ny stadskärna etableras. Kiruna kommun har haft som ambition att omlokaliseringen och stadsomvandlingen ska understödjas av omfattande medborgardialoger. Där utvecklingsstrategierna sägs bygga på kirunabornas önskemål kring vad de föreställer sig att nya stadskärnan kan bli. Stadens befolkning behöver därmed förhålla sig till att delar av deras stad nedmonteras samtidigt som de ska föreställa sig en ny. Vi analyserar processen för detta utifrån nutida planeringsteori som betonar att kunskapen som kommer från att uppleva en stad har ett särskilt värde i planeringen. Det innebär att planerare, med sin expertkunskap, behöver vidga sitt arbetssätt. Från att vara de enda som besitter kapaciteten till att föreställa sig en ny stad, till att kunna tolka och omformulera anspråk som kommer från stadsinvånare. Således fokuserar vi på hur planerare och politiker har arbetat med att behandla den lokala kunskapen, för att skapa en djupare förståelse för strategiskapande procedurer. Det som är säreget med Kiruna kan läsas utifrån två aspekter. Den ena är att nedmontering skapar en unik och känslig situation, där planerare försökt söka efter vad som kirunaborna anser som värdefullt i sin stad och sedan omformulera det till något nytt. Den andra är att Kiruna kan karaktäriseras som en stad i den arktiska regionen. Dessa samhällen har genom historien planerats utifrån att expertkunskapen premierats och mer ofta än sällan har urbana modeller söderifrån importerats till arktiska stadsbyggandet. Numera börjar det gamla luckras upp och fler designers söker efter att jobba nära befolkningen i regionen för att skapa särskilda lokala uttryck. Genom att studera fallet Kiruna söker vi efter att skapa synergier mellan dessa två aspekter där den lokala kunskapen löper som en röd tråd genom processerna för avveckling och utveckling. Vårt empiriska material bygger på analyser från strategiska dokument och kvalitativa intervjuer med nyckelaktörer. Dessa nyckelaktörer har varit planerare och politiker som haft särskilt centrala roller i Kirunas stadsomvandling. Intervjuerna blir således deras berättelser och erfarenheter. Utifrån vårt insamlade empiriska material har vi format uppfattningen att dessa två aspekter för nedmontering och arktiskt stadsbyggande har en inverkan på hur planerare behandlat den lokala kunskapen samt hur den lokala kunskapen fått forma den nya stadskärnan. Det har betonats att detta inte är något vanligt stadsutvecklingsprojekt, utan omständigheterna kräver ett särskilt åtagande från planerarna med utökad hänsyn till invånarnas kunskap och omsorg för förlusten av deras stad. Därför har det funnits ett fokus på kvalitativa samtal med medborgarna. Nedmonteringen skapar möjligheter att forma strategier för ett stadsbyggande som frångår problem som återfinns i gamla stadskärnan, uttryckta av kirunabor. Det skapar även möjligheter att bygga en stad med ett långsiktigt perspektiv där gruvan inte längre kommer vara en lika stark lokal arbetsgivare. / Kiruna is a city that is undergoing a transformative process, where parts of the city are being dismantled while a new city center is being established. Kiruna municipality has had the ambition that the relocation and the urban transformation should be supported by extensive citizen dialogues. The strategies for development are claimed to be based on the Kiruna residents’ wishes about what they imagine the new city center to be like. Therefore, the town’s population needs to relate to the dismantling of parts of their city, while also imagining a new one. The analysis of this process is based on contemporary planning theory, which emphasizes that the knowledge that comes from experiencing a city has a particular value in the context of urban planning. This means that planners, with their expert knowledge, need to extend their way of working from being the only ones who possess the capacity to imagine a new city to being able to interpret and reformulate claims that come from city residents. In this essay we examine how planners and politicians have worked to process the local knowledge, to create a deeper understanding of strategy making procedures. What is unique about Kiruna can be interpreted from two aspects. One is that the dismantling of the city creates a distinct and sensitive situation, where planners have attempted to understand what Kiruna´s residents consider valuable in their city and then reformulate it into something new. The other one is that Kiruna can be characterized as a city in the Arctic region. Throughout history, these communities have been planned on the basis of expert knowledge, and more often than not, urban models have been imported from the south for Arctic urban development. Nowadays, the old ways are beginning to dissolve, and more designers are looking to work close to the people of the region to create special local expressions. By studying the Kiruna case, we seek to create synergies between these two aspects where local knowledge runs as a thread through the processes of dissolving and development. Our empirical material is based on analyzes from strategic documents and qualitative interviews with planners and politicians. These key actors have played central roles in Kiruna’s urban transformation. The interviews thus entail their stories and experiences. Based on our collected empirical material, we have formed the perception that these two aspects of dismantling and Arctic urban planning have an impact on how planners have treated local knowledge and how local knowledge has shaped the new city center. It has been emphasized that this is no ordinary urban development project. The circumstances require a special commitment from the planners with increased consideration for the residents’ knowledge, and care for the loss of their city. Therefore, there has been a focus on carrying out qualitative dialogues with citizens. The dismantling process creates potentials to formulate strategies for urban development that depart from problems found in the current city center, expressed by Kiruna residents. It also creates opportunities to build a city with a long-term perspective where the mine will no longer be as important as an employer.

Det finns evidens som bekräftar fördelarna med att barn ägnar sig åt aktiva skoltransporter(AST). Trots detta har andelen barn som ägnar sig åt AST radikalt minskat under de senasteårtiondena. Vårdnadshavare är de som fattar beslut gällande sina barn, vilket skulle kunna spela en viktig roll när det kommer till AST, då deras attityder gentemot detta kan påverka huruvida barnet ägnar sig åt AST eller inte. Syftet med denna studie var att undersöka de attityder vårdnadshavare till barn i årskurs 1–6, boende i ett arktiskt klimat har till aktiva skoltransporter. Studien utgick från ett befintligt projekt som ämnade att främja AST i en kommun i norra Sverige och utfördes med en kvalitativ metod och deskriptiv design för att besvara syftet. Datainsamlingen bestod av individuella intervjuer tillsammans med sex deltagare. Intervjuerna utfördes utifrån en förberedd intervjuguide och frågeställningarna utgick ifrån theory of planned behavior. En manifest analys av den insamlade datan gjordes genom fem steg, vilket resulterade i att en huvudkategori växte fram, Rörelse – en gemensam målsättning, samt tre underkategorier; Ett hållbart liv (1), Olika former av trygghet (2), Inre och yttre påverkan (3). Resultatet indikerar att vårdnadshavare anser att en hållbar vardag, hälsa och miljö är viktigt samt att olika former av trygghet värderas högt och kan påverkas av en rad olika faktorer. Resultatet indikerar att vårdnadshavares egna erfarenheter påverkar inställningen till AST samt att uppfattningar av omgivningens värderingar och normer gällande AST på ett omedvetet plan kan ha inflytande på den egna inställningen till skoltransportens genomförande. Hälsopromotiva insatser som ökar andelen barn som ägnar sig åt AST kan vara en del i skapandet av normer som resulterar i att andelen transporter med bil minskar. Vilket utöver att den fysiska aktiviteten ökar också skulle gynna miljön och skapa tryggare skolvägar. / There is evidence to confirm the benefits of children engaging in active school transportation (AST). Despite this, the proportion of children engaged in AST has radically decreased in recent decades. Guardians are the ones who make decisions regarding their children, which could play an important role when it comes to AST, as their attitudes towards AST can affect whether the child engages in AST or not. The aim of this study was to investigate the attitudes towards active school transportation among guardians of children in grades 1-6, living in an arctic climate. The study was based on an existing project that aimed to promote AST in a municipality in northern Sweden and was performed with a qualitative method and descriptive design to answer the purpose. The data collection consisted of individual interviews together with six participants. The interviews were conducted from a prepared interview guide and the questions were based on the theory of planned behavior. A manifest analysis of the collected data was done through five steps, which resulted in a main category: Movement - a common goal, and three subcategories; A sustainable life (1), Different forms of safety (2), Internal and external influences (3). The results indicate that guardians believe that a sustainable everyday life, health and environment are important and that various forms of safety are highly valued and can be affected by several different factors. The results indicatethat the guardian's own experiences affect their attitude towards AST, and that the perceptions of the environment's values and norms regarding AST on an unconscious level can have an influence on the guardian's own attitude to the implementation of school transport. Health-promoting initiatives that increase the proportion of children who engage in AST can be a part of the establishing of norms that result in a reduction of the proportion of transport by car. Which in addition to increasing physical activity would also benefit the environment and create safer school roads.

The urgent ongoing contemporary climate change is drastically changing the Earth as we know it. In the Arctic, the climate is changing more drastically than the global average, and temperatures are rising significantly more. The phenomenon, known as Arctic amplification, is believed to happen by a combination of albedo reduction, cloud-feedback, and temperature inversion. Another important, but often overlooked, factor in Arctic climate change is dust. Dust does not only cause albedo reduction but has also been found to host syngenetic permafrost in Adventdalen, Svalbard. As permafrost is both a sensitive and important carbon reserve, holding twice as much carbon as currently available in the atmosphere, it is of great importance to understand the carbon storage mechanism of it. This study shows not only a correlation between cryostructures and organic carbon content but presents aeolian sedimentation rate as a possible cause of it. The results show that for syngenetic permafrost in Adventdalen, a high sedimentation rate yields structureless permafrost with low organic content. Inversely, a low sedimentation rate yields well defined cryostructures with high organic content. This shows that aeolian dust activity and loess deposits are vital to understand, in order to properly assess the cryostratigraphy and carbon content. / Den brådskande samtida klimatförändringen omarbetar dramatiskt vår värld. Arktis klimat förändras mer drastiskt än på resten av jorden och temperaturen stiger avsevärt snabbare. Fenomenet kallas förArktis förstärkning, eller Arctic Amplification, och antas ske på grund av synergier mellan minskning av albedo, molnfeedback och temperaturinversion. Damm är en annan viktig, men ofta underskattad faktor i klimatförändrarna i Arktis. Damm bidrar inte bara till en ökad reduktion av albedo utan dammavlagringar i Adventdalen Svalbard fungerar som en viktig grogrund för syngenetisk permafrost. Kolsänkan i permafrost är lika skör som den är viktig, då permafrost förvarar dubbelt så mycket kol som för nuvarande finns i atmosfären, men samtidigt stadigt tinar. Därför är det ytterst viktigt att förstå hur permafrost fungerar, själva mekanismerna bakom förvarandet av organisk kol. Detta arbete visar inte bara ett samband mellan kryostrukturer och organiskt kol i permafrost, utan föreslår att sedimentationshastighet är orsaken till det. Resultaten av LOI (loss on ignition) och kryostratigrafi tyder på att en hög sedimentationshastighet skapar en strukturlös permafrost som endast har låga halter av organisk materia. I det omvända fallet ger en låg sedimentationshastighet välformade kryostrukturer, och en permafrost med hög andel organisk materia. Detta visar på att sedimentationshastighet i loess är en viktig aspekt för att bedöma lagring av kol i permafrost, vilket är en avsevärd kolsänka att förstå i dagens klimatförändringar.