Recognizing that Christians cannot adequately understand the mysteries of faith from a single vantage point, Catholic theologians have been keen on emphasizing the multidimensional nature of theological understanding since Vatican II. The advantage of such a method has helped believers to understand the rich, in-depth quality of Catholic faith.<br>One of the fields of theology which has not been discussed in the models approach, however, is apologetics&hibar;which includes as one of its aspects the art and science of defending the doctrines and practices of the Catholic Church. When all of the relevant passages in the documents of Vatican II are taken into consideration, a unique apologetical approach emerges that incorporates key advances as they emerged historically from the Church's apologists. Each of the individual apologetic systems from the past will be shown to have its own particular strengths and weaknesses. By way of contrast, I will argue that the best way to "make a defense for" the Gospel in a postconciliar church is to advance the integrated model of the Council. This integrated model of Catholic defense is called combinationalism. The interests and views of the apologists are proven to be complementary rather than competing.<br>This integrated model helps apologists and evangelists to recognize that although one approach might be needed in a certain context, it would be an egregious mistake to take that one system and use it as the exclusive means to reach persons situated within different circumstances and cultural contexts. This essay will not only exploit the different apologetic models in the post-Vatican II period, it will also serve as a serious work of apologetics in its own right by focusing on certain challenges as test cases to highlight the pertinence and livelihood of each model. / McAnulty College and Graduate School of Liberal Arts; / Theology / PhD; / Dissertation;

Thesis (M.A.)--Trinity Evangelical Divinity School, 2003. / Abstract. Includes bibliographical references (leaves 113-116).

Uppsatsen ska ge en bild av de olika förhållningssätten till gudstjänsten som finns inom Svenska kyrkan som i sitt uppdrag har att föra ut evangeliet. Det är gudstjänstens förhållande till den Augsburgska bekännelsen, här främst inriktat på den IV, V och den VII av de förnämsta trosartiklarna som ska utläggas. Vilka konsekvenser får då de skilda synsätten som råder i gudstjänstens utformning och gestaltning? Några av de modeller som finns kommer att redovisas, från den renodlade högkyrkliga till dagens aktuella former som består av en blandning av tidigare inriktningar tillsammans med nya koncept. Slutligen ställer jag också frågan om Svenska kyrkans uppgift och betydelse för dagens människa och hur hon lever upp till sin önskan och vision att nå ”alla” människor med evangeliet. Sv.kyrkan är en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka och min frågeställning i denna uppsats är hur och om Sv.kyrkan lever upp till detta ideal eller inte. Givetvis kan jag inte ge ett rakt och konkret svar på hur Sv.kyrkan på bästa sätt lever upp till sitt uppdrag, men uppsatsen kan väcka tankar över Sv.kyrkans uppgift och betydelse i dagens samhälle. De förnämsta trosartiklarna i den Augsburgska bekännelsen utgör tillsammans med de tre versionerna av trosbekännelsen, den apostoliska, nicaenska och den athanasianska, är kärnpunkten av Sv.kyrkans bekännelseskrifter som varandes evangelisk-luthersk bekännelsekyrka. Gudstjänsten är det centrala i gestaltningen av Sv.kyrkans tro, bekännelse och lära. Den Augsburgska bekännelsen bör betraktas som den gudstjänstfirande församlingens dokument som är nyckeln till evangeliets bruk som har sin grund i gudstjänstens bekännelse som slår vakt om en rätt gudstjänst, alltså är det själva gudstjänsten som gestaltar Sv.kyrkans tro och bekännelse. Luther såg gudstjänstfirandet som det säkra kännetecknet och helgelsemedlet. Sv.kyrkan har den Augsburgska bekännelsen som riktlinje och ledning i sitt arbete och bland de främsta trosartiklarna finner vi den IV som beskriver den tro som leder till en rättfärdighet inför Gud. Därefter följer den V trosartikeln som visar att det är genom det inrättade predikoämbetet som förmedlar Ordet, evangeliet och sakramenten som skänker den heliga Anden och frambringar den rätta tron. Som en motbild beskrivs de som tror att den heliga Anden kan komma till människorna genom deras egna ansträngningar, utan det utvärtes ordets förmedling. Av detta kan man dra slutsatsen att prästämbetet i Sv.kyrkan har ett stort ansvar i sin utövning av sitt ämbete. Detta bekräftar den VII trosartikeln ytterligare där kyrkan beskrivs som de heligas samfund där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

Thesis (Ph.D.)--University of Melbourne, Dept. of English, 2006. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 323-367).

Thesis (M.A.)--Catholic University of America, 1989. / Includes bibliographical references (leaves 286-294).

Thesis (M.A.T.)--Wheaton College Graduate School, 2002. / Abstract. Includes bibliographical references (leaves 57-61).

Thesis (M.C.S.)--Regent College, Vancouver, B.C., 1998. / Abstract. Includes bibliographical references (leaves 127-129).

Thesis (M.A.)--Trinity Evangelical Divinity School, 2003. / Abstract. Includes bibliographical references (leaves 113-116).

Habilitationsschrift--Tübingen, 1978. / Includes indexes. Includes bibliographical references (p. [307]-319).

Thesis (Ph. D.)--University of California, San Diego, 2010. / Title from first page of PDF file (viewed March 29, 2010). Available via ProQuest Digital Dissertations. Vita. Includes bibliographical references (p. 193-199).