No description available.

Förslag till en ny operabyggnad i Stockholms innerstad.

No description available.

En Opera på en av Stockholms mest attraktiva tomter.

OPERA  Kan en Opera som byggnad gestalta olika sorters skådespel om upplevelser i det byggdas helhet? Det är en fråga som legat som inspiration i det här projektet.  Platsens stora skala, saknad av växtlighet och det råa utomhusklimat, tillsammans med programmets kvadratmeterytor, har resulterat i ett projekt som handlat om ett artificiellt landskap. De två operadelarna gestaltas i två berg som ligger och vilar längst ut på piren. De två bergen är en komposition som tillsammans strävar efter helhet där byggnaden vill berätta vilka delar som helheten består av. Mellan bergen finns en stig som leder upp till entrén. Olika moment för besökaren framåt i byggnaden som avslutas med en artificiell skogsdunge och sen kommer havet där en av Stockholms öar, Lidingö träder fram på andra sidan vattnet.  När besökaren kommit hit vare sig man ska gå på opera eller om man kanske bara ska ta en kaffe i caféet, som allt utgår ifrån. Besökaren har en förberedande känslostämning, kanske nyfikenhet och förväntan, en förväntan om en upplevelse och om någon slags upprymdhet.  De olika  momenten i entrésituationen ska öka förväntan och samtidigt ta hand om det praktiska. I den artificiella skogsdungen innan vattnet är publiken skådespelare i den verkliga världen. Här sker mötet av de som ska uppleva upplevelsen som kommer i nästa moment inom tid.  I föreställningarnas pauser kan publiken komma ut på balkongerna för att kasta blickar på verklighetens skådespel i den artificiella skogsdungen och för att delta själva i verklighetens skådespeleri.  Tanken med byggnaden är att den ska vara en del av ett landskap för operabesökare, för boende, för restaurangäster, för flanerare m fl. Olika delar av operan ska kunna användas så många timmar om dygnet som möjligt för att utnyttja byggnadens kapacitet och ha som mål att hela tiden fylla på med händelser som gör delar av byggnadens program rörligt. Den artificiella skogsdungen (foajén) kan delas av och ge plats för t ex utställningar. Platsen kan också användas för lunchkonserter, morgonsång, fester, workshops, m.m.

Att tänka opera: Vi kan ge det nya operahuset många betydelser. Det kan vara ett skal, som inrymmer möjligheten att skapa konst. Vi kan hoppas på att det blir en mötesplats, ett nytt rum. Det kan ses som en symbol, en signatur för staden Stockholm.  Att positionera sig: En signatur blir dock inte bättre av att lägga till nya bokstäver, då känns det angelägnare att försöka läsa vad som redan står skrivet. Jag tror inte på inordning, jag tror på inkänning. För mig så är operabyggnaden som en identitetssökande symbol ointressant, ett seriöst förslag på en ny opera är ett förslag som tar opera som hantverk seriöst. Funktionalitet är ett ord som är användbart. Att försöka se operan som en fabrik. Att inta en plats: Placeringen är känslig. Från Galärvarvets udde ser du slottet samtidigt som hötorgsskraporna. I en bermudatriangel mellan Nordiska museet, Wasamuseet och Strandvägen så krävs både hänsyn och mod för att lyckas få det nya huset att tala med omgivningen. Risken finns att uppfattas som skrikig, men också faran att bli överröstad. Operan är en enorm byggnad och det är en kvalitet att ta vara på, samtidigt som de kringliggande byggnaderna har sin integritet. För mig känns det naturligt att bygga lågt och horisontellt. Då betonas volymen och samtidigt som den inte tar över platsen visuellt.  Att rita en opera: Kommunikation. Kommunikation. En opera är en kropp. Den har ett blodomlopp, den har tarmar och den har ett hjärta. Utan ljusteknikerns toalett kan divan inte sjunga. En opera är en väv, där alla funktioner måste ligga dörr i dörr. Även de offentliga utrymmena måste binda ihop besökaren och scenerna, samtidigt som de ska erbjuda det bästa av omgivningen.  Jag har skapat tre kommunikationsstråk som binder samman de två scenerna och samtidigt samlar liknande funktioner kring samma gata. Att skapa form: En opera är ett kvarter, en stadsdel. Det är svårt att behandla den volymen som ett vanligt hus, särskilt som scenerna har en bestämd utformning.  Jag hittade lösningen i Pompeji. Att låta naturen välla in över huset likt ett jordskred eller ett vulkanutbrott. Jag ville att fasaden mot Strandvägen skulle vara en spegel av staden, en monolit som i sin brist på variation blir monumental. Genom att använda betongplattor i olika utföranden så skapas ändå en subtil variation. Fasaden mot söder/parken skulle möta naturen. Att ha möjligheten att gå på en byggnad tillgängliggör den både fysiskt och mentalt.

Opera i Stockholm vid stadsgårdskajen. Huvudsakligt koncept går ut på att exponera scenstrukturen.

Opera i park på galärvarvet

Opera på Galärvarvet i Stockholm. Byggnaden är uppdelad i segment vars höjd bestämms av underliggande funktion. Fasadmaterialet är kopparplåt.

Sommaren 2020 jobbade jag på en musikalproduktion på Malmö Opera som assisterande dirigent. Musikalen var Funny Girl, en semi-biografisk historia om Broadway-stjärnan och skådespelerskan Fanny Brice, som levde i början av 1900-talet. Handlingen handlar om hennes tid på Ziegfeld Follies, en enormt populär varietéklubb, och det stormiga förhållandet med entreprenören och hasardspelaren Nick Arnstein. Det var första gången jag skulle assistera en produktion, så jag visste mycket lite om vad jobbet innebar. Denna uppsats förklarar hur en musikalproduktion går till, jag går in i detaljer i repetitionsprocessen och förklarar vad jobbet som assistent innebär. Den bygger på vad jag lärde mig under dessa månader. Kunskapen förvärvades genom mycket iakttagande men också diskussioner med framförallt dirigenten och en av repetitörerna. I denna uppsats skriver jag om vad jag lärde mig om arbetsrollen, vad som förväntades och krävdes. Jag förklarar hur en repetitionsperiod går till, vilka andra arbetsroller man arbetar vid sidan av, och hur jag såg till att göra ett bra jobb. Förhoppningen är att någon kan läsa denna uppsats och lära sig något innan de ska assistera för första gången. Jag vill dela med mig av min kunskap till någon som kommer att assistera för första gången. Jag kommer från en bakgrund där jag har hållit på med mest klassisk musik. Jag skriver om vad det finns för skillnader emellan genren klassisk musik och musikal. Är det bara stilen på musiken som är skillnad eller är det hur man förhåller sig till den? Arbetet hade en bra timing i min karriär, jag är fortfarande en ung dirigent sett till min erfarenhet, då jag nu avslutar mina studier på Kungl. Musikhögskolan, men det matchade mina kunskaper. Den svåraste utmaningen var när jag skulle ställa mig på podiet och utan att ha fått träffa orkestern innan, dirigera igenom hela föreställningen på ett genrep. Detta är en situation en assistent ofta får uppleva. Varför sätter man unga (i erfarenhet men också ofta i ålder) dirigenter i en sådan svår och otacksam situation? / <p>Norrköpings Symfoniorkester</p><p>Hilding Rosenberg - Overtyr till Marionetter</p><p>Albert Schnelzer - Burn my letters, Remembering Clara</p><p>John Fernström - Den kapriciöse trubaduren</p><p></p>