Pas de résumé français / Pas de résumé anglais

Les contes merveilleux présentent des parcours dont l’issue semble systématiquement jouée d’avance : l’idée communément admise est que l’histoire de leurs héros se terminerait forcément par un dénouement du type « ils furent heureux et eurent beaucoup d’enfants ». Ces récits auraient ainsi un charme désuet, à l’aspect rétrograde particulièrement marqué concernant les personnages féminins : comment pourrait-on trouver une image de la femme d’aujourd’hui dans des schémas traditionnels aussi stéréotypés ? Notre hypothèse est que cette analyse repose sur un malentendu qui privilégie le point d’arrivée des héroïnes à la succession d’images fortes qui parsèment le récit et le rendent beaucoup plus subversif. Loin de rester sagement assises au coin du feu à s’occuper de travaux domestiques qui incombent d’ordinaire aux femmes dans les sociétés traditionnelles, nombre de personnages féminins dans les contes prennent la route, pour fuir dans un premier temps le royaume du père et sa sécurité illusoire. S’ensuit une période d’errance, dans la forêt ou dans un autre lieu figurant une plongée dans un autre monde, phase initiatique dans laquelle les personnages apprennent à se connaître eux-mêmes, sont en harmonie avec la nature, et dépassent les limites que leur avaient imposées la société. Ces étapes sont particulièrement marquées dans trois contes-types : Peau d’âne (conte-type AT 510B), Les Souliers usés à la danse (conte-type AT 306), A La Recherche de l’époux disparu (conte-type AT 425). Certes, la fin conduit généralement à une resocialisation par le mariage, mais que la transgression des héroïnes au fil du récit éclaire différemment. En comparant des versions de différents pays, de différentes époques, en les croisant avec d’autres supports (légendes, films, romans), on prend conscience que c’est une vision complexe de la femme qu’offre le conte merveilleux, susceptible de parler au monde contemporain. / Wondertales display a sequence of events whose ending systematically seems to be a foregone conclusion: the commonly admitted idea is that the outcome of their heroes’ story should only be of the type “they were happy and had many children”. Such tales are thus regarded as quaintly old-fashioned and retrograde particularly where female characters are concerned: how then could an image of contemporary women ever be found in traditional patterns whose nature is so obviously stereotyped? Our hypothesis is that this analysis rests upon a wrong perception which bestows more significance on the manner the adventures of heroines end up than on the succession of strong images which are met with all along the narration and make the story much more subversive. Far from sitting quietly by the fire and performing domestic chores which in traditional societiesordinarily devolve on women, a number of female characters in the tales take to the road in order to flee from the kingdom of their father as well as from the safety it is wrongly supposed to provide. The resultis a period of erratic wandering either in a forest or any other place emblematic of a plunge into another world, this being a phase of initiation in which the characters learn to know themselves, are in harmony with nature and go beyond the limits set up on them by society. Such stages are particularly obvious in three tale-types: Peau d’Asne (tale-type AT 510B), The Dance-out Shoes (tale-type AT 306), The Search of the lost husband (tale-type AT 425). True, with the ending there generally comes about re-socialization, which is made possible through a wedding. But the heroines’ transgression all along the narration throws a different light on that. By comparing versions from different countries and periods and setting them along side those of other media (legends, films, novels), one becomes aware of the complexity of the vision of women to befound in wonder tales and and the extent to which it is likely to appeal to the contemporary world.

Thesis (M. Div.)--Emmanuel School of Religion, 2004. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 88-94).

<p>Inom redovisningsområdet finns två olika redovisningstraditioner, den kontinentala samt den anglosaxiska. Den kontinentala traditionen innebär mer reglerad redovisning än den anglosaxiska traditionen när det gäller formen på redovisningshandlingar, ordningsföljder i balans och resultaträkning. Sverige har länge följt den kontinentala traditionen men har mer och mer gått över till den anglosaxiska och det som finns kvar av det kontinentala är mest av formell karaktär. Medlemsstaterna i EU fick viss frihet i hur direktiven skulle implementeras samt uttolkas och det ledde till flera olika tolkningar av begreppet "true and fair view". I Sverige översattes begreppet "true and fair view" till rättvisande bild. Redovisning har utvecklats nationellt i olika länder och detta har gjort att den internationella skillnaden har varit stor inom redovisningsområdet.</p><p>Behovet av harmonisering växte fram genom de skillnaderna i redovisningen som fanns mellan olika länder. För att uppnå harmonisering startades år 1973 International Accounting Standards Committee (IASC) som senare kom att ombildas och fick benämningen International Accounting Standards Board (IASB). Dessa standarder har fokus på redovisning för investerare på kapitalmarknaden. Anledningen till behovet av harmonisering inom redovisningen var att öka jämförbarheten mellan företags redovisningar.</p><p>Uppsatsens respondenter menar att begreppet inte har någon praktisk betydelse i sig för den som redovisar. Då de regelverk som finns inom svensk redovisningsprofession är så pass detaljerade gör att det inte finns något behov för en klargöring av när begreppet rättvisande bild ska tillämpas. Att det finns så pass många olika tolkningar av rättvisande bild tror vi kan bero på att det inte finns någon klar definition av begreppet. Det kan också bero på att begreppet framskrivs i årsredovisningslagen som en betydande princip och att detta ger upphov till en vilja hos de aktiva inom redovisningsområdet att skapa sig en förståelse för det. Begreppet rättvisande bild menar två av respondenterna i uppsatsen kan uppnås genom att följa god redovisningssed.</p><p>Uppsatsens respondenter är alla eniga om att Sverige ligger någonstans mitt emellan den kontinentala och anglosaxiska traditionen idag. I och med att Sverige är ett så pass litet land så är det naturligt att vi influeras från olika håll.</p>

Inom redovisningsområdet finns två olika redovisningstraditioner, den kontinentala samt den anglosaxiska. Den kontinentala traditionen innebär mer reglerad redovisning än den anglosaxiska traditionen när det gäller formen på redovisningshandlingar, ordningsföljder i balans och resultaträkning. Sverige har länge följt den kontinentala traditionen men har mer och mer gått över till den anglosaxiska och det som finns kvar av det kontinentala är mest av formell karaktär. Medlemsstaterna i EU fick viss frihet i hur direktiven skulle implementeras samt uttolkas och det ledde till flera olika tolkningar av begreppet "true and fair view". I Sverige översattes begreppet "true and fair view" till rättvisande bild. Redovisning har utvecklats nationellt i olika länder och detta har gjort att den internationella skillnaden har varit stor inom redovisningsområdet. Behovet av harmonisering växte fram genom de skillnaderna i redovisningen som fanns mellan olika länder. För att uppnå harmonisering startades år 1973 International Accounting Standards Committee (IASC) som senare kom att ombildas och fick benämningen International Accounting Standards Board (IASB). Dessa standarder har fokus på redovisning för investerare på kapitalmarknaden. Anledningen till behovet av harmonisering inom redovisningen var att öka jämförbarheten mellan företags redovisningar. Uppsatsens respondenter menar att begreppet inte har någon praktisk betydelse i sig för den som redovisar. Då de regelverk som finns inom svensk redovisningsprofession är så pass detaljerade gör att det inte finns något behov för en klargöring av när begreppet rättvisande bild ska tillämpas. Att det finns så pass många olika tolkningar av rättvisande bild tror vi kan bero på att det inte finns någon klar definition av begreppet. Det kan också bero på att begreppet framskrivs i årsredovisningslagen som en betydande princip och att detta ger upphov till en vilja hos de aktiva inom redovisningsområdet att skapa sig en förståelse för det. Begreppet rättvisande bild menar två av respondenterna i uppsatsen kan uppnås genom att följa god redovisningssed. Uppsatsens respondenter är alla eniga om att Sverige ligger någonstans mitt emellan den kontinentala och anglosaxiska traditionen idag. I och med att Sverige är ett så pass litet land så är det naturligt att vi influeras från olika håll.

Texte remanié de: Dissertation--Freiburg im Breisgau--Albert-Ludwigs-Universität, 1996. / Bibliogr. p. 341-359. Index.

Th. 3e cycle : Ethnol. : Lyon 2 : 1976. / Textes en wallisien avec trad. française. Titre provenant de l'écran-titre. Bibliogr.

Thesis (Ph. D.)--University of Missouri-Columbia, 1999. / Includes bibliographical references (leaves 216-232). Also available on the Internet.

Habilitationsschrift--Kiel. / Includes bibliographical references (p. 168-204).

Thesis (M.A.)--Acadia University, 2000. / Includes bibliographical references (leaves 102-107). Also available on the Internet via the World Wide Web.