<img src="file:///page1image8680" /> Uppsatsen avhandlar de konstnärliga gestaltningarna i Stockholms tunnelbana i relation till politiskt inflytande. Stockholms tunnelbane-system består av 109 kilometer spår och 100 stationer. Drygt 90 av dessa har idag konstnärliga gestaltningar. Konsten är närvarande i såväl biljetthallar som på perronger. Här finns varierande konstupplevelser i form av skulpturer, mosaiker, målningar, installationer, ristningar och reliefer. Över 150 konstnärer har arbetat med den permanenta konsten sedan 1960-talet. De empiriska exempel som jag utgår från i studien är Ristningar i Naturbetong (1961-1965) av Siri Derkert (1888-1973) och Snäckan (2016-) av Åsa Jungnelius (1974-). Syftet med min studie är att beskriva de politiska förutsättningarna för respektive upphandling och peka på hur dessa förändrats. Uppsatsen har tonvikt på frågor kring konstnärens ideologiska agenda kontra den byråkratiska process som omgärdar en offentlig upphandling. Studien visar att dessa förutsättningar spelar en dold men central roll i upphandlingarna. Det är på denna grund möjligt att sluta sig till att de politiska och ideologiska förutsättningarna spelar roll när konst ska upphandlas.