Skogsmarken i Dalarna är sedan länge på grund av arvstradition och starkt motstånd mot förändringar i fastighetsindelningen, uppdelad i ett stort antal små och långsmala skiften. Den rådande ägosplittringen lägger en död hand över skogsbruket och landsbygdsutvecklingen i Dalarna. Markägarna i västra Rättvik, som medverkade i studien, insåg följderna av ägosplittringen men motståndet mot omarrondering var omfattande och de flesta röstade nej till en omarrondering när myndigheterna erbjöd en chans att effektivisera skogsbruket. Omarronderingen blev inställd. Den här studien syftar till att belysa problematiken med omarrondering ur markägares mer personliga perspektiv. Genom att förklara de bakomliggande orsakerna till markägares opinionsbeslut belyses djupet av det markägarna saknar, önskar och upplever. Tidigare forskning visar också att behovet av att utvärdera omarrondering ur ett mer personligt perspektiv är starkt. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes 18 semistrukturerade telefonintervjuer med markägare som medverkade i omarronderingsprocessen i västra Rättvik 2015. Markägarna valdes ut med hänsyn till hur de röstade i opinionsprövningen samt efter storleken på deras markinnehav. Resultatet av detta arbete visade att markägares inställningar till omarrondering kan skilja sig åt beroende på flera faktorer, bland annat storleken på markägarens innehav, hur samlat innehavet är, hur de använder sin mark samt deras tidigare erfarenhet av omarrondering. Även i omarronderingsprocessen upptäcktes problem, de flesta problem återfanns i myndigheternas stormöten vilka ansågs fungera dåligt, de upplevdes som en källa till irritation av de flesta markägarna, samt att enskild information, diskussion samt personlig kontakt med myndigheterna saknades. Studien visade även att det var viktigt för markägare att få framföra sina åsikter och känna sig lyssnad på genom hela processen. Nästan alla respondenter hade röstat likadant om en opinionsprövning under samma förutsättningar skett idag, vilket betyder att något måste förändras för att det för markägare ska kunna bli intressant att medverka i en omarrondering.

Arbetet tar upp skillnader på hur områdena västra Rättvik och östra Leksand har blivit påverkade av en omarrondering. Undersökningen har skett på fastighetsägare och representanter från myndigheter genom semi-strukturerade intervjuer och enkätundersökningar där dem tillfrågas vad deras åsikter är kring omarrondering. Skillnaden som Dalarna har haft genom historien är att reformerna inte har använts på samma sätt som övriga landet. Detta har medfört problem som innebär att det finns många små skiften som ofta är svårbrukade och inte används på ett effektivt sätt. Resultatet visade att de flesta fastighetsägare har olika synpunkter på vad som är bra eller dåligt med omarrondering. Det som varit genomgående är att de flesta fastighetsägare har känt sig påverkade av hur myndigheternas handläggning av ärendena har skett. Undersökningen åskådliggjorde att det fanns många som ville genomföra omarrondering trots kostnader och andra problem där även flera av de som motsätter sig håller med om att fastighetsindelningen inte är optimal. De främsta anledningar till att omarrondera enligt underökningarna var bättre brukningsenheter som är mer ekonomiskt gynnsamma och leder till enklare skötsel. De som motsatte sig tyckte att omarrondering känns som ett tvång men även att myndigheternas arbetssätt inte har gett något förtroende som i vissa fall förändrade fastighetsägarnas åsikt under processen.   Arbetet tar även upp att omarrondering inte sker på samma sätt idag som när dessa omarronderingar skedde. Det nya arbetssättet innebär att omarrondering görs i mindre storlekar som ska förkorta tiden och göra processen enklare för myndigheter och fastighetsägare. Arbetets slutsats var att myndigheterna har en stor påverkan av hur utfallet blir och faktorer som påverkar mest är ekonomin och vilka erfarenheter som fastighetsägarna har sedan tidigare.

Genom flera århundraden har fastigheter, genom arv, delats upp i skiften så pass många gånger att de i dag inte utgör lämpliga fastigheter. Omarrondering, som är en typ av fastighetsreglering, är ett verktyg som är till för att förbättra den befintliga fastighetsstrukturen och i Sverige används omarrondering i syfte att skapa ett så lönsamt skogsbruk som möjligt. Men det är långt ifrån alla fastighetsägare som ställer sig positiv till fastighetsregleringsmetoden. Syftet med studien var att beskriva hur berörda fastighetsägare ser på omarronderingsprocessen och vilka faktorer som är avgörande då de röstar nej till omarrondering samt presentera eventuella åtgärder som kan förenkla framtida omarronderingar. Studien genomfördes genom att intervjua fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i en opinionsundersökning. Intervjupersonerna valdes ut slumpvis från en lista med fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i västra Rättvik. Resultatet visade bland annat att motståndet till omarrondering berodde på: att det är en lång process som kostar mycket pengar, att fastighetsägare kan tvingas till omarrondering mot sin vilja och en rädsla att förlora jakträtten. En del fastighetsägare upplevde omarronderingsprocessen som odemokratisk och vinklad, ett större samförstånd mellan berörda parter efterfrågades. Studien utmynnade i bland annat följande slutsatser: Många fastighetsägare lyfte fram att omarronderingsprocessen måste bli snabbare och ske till en lägre kostnad. Förutom det framkom även faktorer av känslomässig karaktär och att samsynen måste förbättras mellan myndighet och fastighetsägare. Det fanns en viss positiv inställning till omarrondering som gjorde att fastighetsägare kunde tänka sig rösta för en omarrondering, men att det måste ske under andra former. Vissa fastighetsägare kunde aldrig tänka sig att rösta ja till omarrondering, de ansåg att processen ska vara frivillig.