Denna uppsats handlar om sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående för personer före och efter pensionsåldern. Cirka 150 000 personer, över 65 år, lider av depression i Sverige. Många studier visar på att fysisk aktivitet kan vara ett användbart verktyg för att förbättra psykiska sjukdomar och det subjektiva välmåendet då människor som motionerar regelbundet ofta uppger att de upplever en högre tillfredsställelse med livet. Men gäller detta alla människor oavsett ålder? Det var någonting denna studie ville undersöka närmare. Syftet med studien var att undersöka huruvida det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående En annan intressant aspekt som undersöktes var om det fanns någon skillnad på eventuella samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående, före och efter pensionsåldern (65 år). Totalt bidrog 178 personer mellan 50-75 år med uppgifter om deras livsstil, motionsvanor och subjektiva välmående. Information som samlats in genom ett frågeformulär analyserades med regressionsanalyser och visade åldern verkar ha betydelse. För deltagare mellan 65-75 år fanns ett signifikant samband (p = .039) mellan grad av fysisk aktivitet och subjektivt välmående, medan det inte fanns något samband (p = .817) för deltagarna som var mellan 50-64 år. Slutsatsen från denna studie blev att det inte är helt enkelt att generellt översätta den fysiska aktivitetens betydelse för det subjektiva välmåendet, utan att det är ett komplext samband där faktorer såsom ålder och livssituation påverkar utfallet.

I denna uppsats studerar vi hur medarbetare som är 50 år och äldre upplever sin vardag relaterat till distansarbete. I dagsläget har det blivit alltmer vanligt att distansarbete präglar arbetsplatser och det har kommit att bli en ny vardag för många. I och med den omfattningen som distansarbete utvecklats är det vidare av intresse att förstå hur denna relativt nya arbetsform påverkar individerna. Undersökningen inriktar sig på åldersgruppen 50 år och äldre då det finns ett forskningsgap på denna generation kopplat till distansarbete. De som är 50 år och äldre brukar kategoriseras som självgående, lojala mot arbetet och strävar efter en god balans mellan vardag och arbetsliv. Vi har genom semistrukturerade intervjuer samlat in data från medarbetare inom den offentliga sektorn för att vidare studera erfarenheterna och upplevelser från att arbeta på distans och hur det vidare påverkar deras vardag. Genom en tematisk analysmetod har vi kunnat se både mönster och teman som tydliggör medarbetares upplevelser relaterat till vår undersökning. Resultatet påvisar en variation i både påverkan och i aspekter i huruvida och på vilka sätt som distansarbete påverkar balansen mellan arbete och privatliv, sociala aspekter och flexibilitet i vardagen. Intressanta fynd till hur anpassningen och hantering av distansarbete är i synnerhet hur denna demografiska grupp navigerar och vilka taktiker och hjälpmedel de använder sig av vid dessa både utmaningar och möjligheter som kommer med vid distansarbete samt hur de hanterar dessa. Vår studie tillför en utökad förståelse för på vilka sätt som intervjupersonerna upplever att distansarbete påverkar vardagsliv som vidare kan vara användbara för organisationer och arbetsgivare som aspirerar att frambringa mer både anpassade och uppmuntrande arbetsmiljöer för alla åldrar.