Syftet med undersökningen är att ur ett diskursanalytiskt perspektiv försöka förstå några av de problem som tycks finnas med att genomföra ämnesövergripande undervisning. Undersökningens metod är litteraturstudiens och dess empiriska material består av tidigare genomförda studier och forskning kring ämnesövergripande undervisning. Fem diskurser har skapats: Lärardiskursen, elevdiskursen, den organisatoriska diskursen, tidsdiskursen och den positiva diskursen. Resultatet visar att det finns en samstämmighet gällande både problem och fördelar med undervisningsmetoden mellan de olika studierna. Det är inom den organisatoriska diskursen man hittar de flesta problemen – antingen direkta eller indirekta. Inom denna finns ett hierarkiskt samband som gör att undervisningsformens vara både ifrågasätts och blir svår att genomföra. Detta tycks ha att göra med att ämnesövergripande undervisning oftare initierats underifrån än ovanifrån, från ledningen. Vid sidan av den organisatoriska diskursen är elevdiskursen viktig. Här finns både en oro för att eleverna inte ska få tillräcklig ämneskunskap om man arbetar ämnesövergripande, samtidigt som man ser att deras kognitiva förmåga inom problemlösning, kritiskt tänkande samt kunnande i att se saker ur fler synvinklar kan utvecklas med ämnesövergripande undervisning. Ämnesövergripande undervisning är något många försökt sig på – en del har lyckats, andra inte – och det tycks som om man, för att lyckas, måste få en fungerande struktur och identifiera problemen. Man måste bygga upp den från grunden och säkerställa att eleverna får den undervisning/kunskap som de har rätt till.

No description available.