Ambitionen med denna uppsats är att skapa en översikt över hur modern forskning ser på den hierarkiska indelning av de kristna änglarna som Dante redogör för i Den Gudomliga Komedin, samt vad som ligger till grund för rangordningen. Dessutom analyseras sambandet mellan hierarkin och änglarnas kosmologiska funktioner och deras betydelse för upprätthållandet av världen. En viktig faktor för förståelsen av Dantes änglalogi är dess relation till senmedeltidens filosofi och kristna tro; hur den påverkades av – och i sin tur påverkade – sin kontext, vilken sedan bidrog till utvecklingen av den moderna västerländska synen på världen. Den teologiska diskurs som sträcker sig ända tillbaka till de första århundradena når nämligen en höjdpunkt i Dantes änglahierarki, där tron slutligen förenas med filosofin. I Dante möts således den kristna ängladoktrinen, med utgångspunkt i Bibeln, med den neo-platonska emanationsläran och Aristoteles kausalitetslära, vilka tillsammans utgör fundamentet för det senmedeltida västerländska sättet att se på verkligheten. I denna uppsats redogörs följaktligen för Dantes änglahierarki och änglarnas kosmologiska betydelse genom att analysera den assimilation av tro och filosofi som utgör dess metafysiska grund. / The ambition with this essay is to create a general idea of how modern research estimates the hierarchic division of the Christian angels, as Dante accounts for in The Divine Comedy, as well as the hierarchy it is based on. In addition to that, the connection between the hierarchy and the cosmological functions of the angels, and the subsequent task to uphold the world, is analyzed. An important factor for the comprehension of Dante’s angelology is its connection to the philosophy and Christian faith of the late medieval period; how it was affected by – and at the same time affected – its context, which eventually contributed to the generation of the modern Western world view. In fact, the theological discourse that expands from the first centuries of Christianity reaches a summit in Dante’s angelic hierarchy, where faith and philosophy finally consolidate. Thus, Christian angelic doctrine, with starting point in the Bible, meets in Dante the neo-platonic doctrine of emanation and Aristotle’s principle of causality, which together count for the foundation of the Western late medieval view of reality. The aim of this essay is consequently to investigate Dante’s angelic hierarchy and the cosmological functions of the angels, by investigating the assimilation of faith and philosophy that constitutes their metaphysical base.