Detta arbete undersöker om peka-och-klicka-äventyrsspel kan ta hjälp av andra spelgenres sätt att tydliggöra ett interagerbart objekt. För att undersöka detta applicerades tre olika grafiska designval hos 3D-texturer på interagerbara objekt i en 3D-spelmiljö. Arbetet undersökte även vilken av dessa texturversioner som framförallt hjälpte informanterna att identifiera de interagerbara objekten utan att de var för uppenbara. Den teoretiska grunden innefattade teorier om perception, färglära och gränssnittens påverkan på immersion. Men även begrepp som ”affordance”, ”conceptual model” och realistisk spelgrafik har behandlats. Tolv informanter fick se de tre olika 3D-texturversionerna för de interagerbara objekten på renderade bilder från en 3D-spelmiljö. Texturversionerna var färgstarka, skarpa och 3D-texturer med gradient. De kvalitativa intervjuerna med informanterna gav resultatet att skarpa 3D-texturer var den texturversion som var mest lämpad att användas som komplement till ett peka-och-klicka-äventyrsspel för att hjälpa informanterna att identifiera de interagerbara objekten.

Climbing in video games is a game mechanic that, after the introduction of three-dimensional movement, became more and more common and extended the movement options of the player character. Climbing, as used in this thesis, is a very specific action that can only be performed by interacting with a climbable gameplay element in the game world. A visual analysis is applied to investigate how objects in action-adventure games depict climbable gameplay elements: specifically, whether the way the games communicate climbability through visual communications is consistent or not. Four games are included in this study and the results point towards an overarching consistency for each of the games' use of visual cues to communicate climbability. However, the consistency is affected by the gameplay experience of each game. The linear games use very clear and controlled visual cues to describe the climbable gameplay elements, and the player often only interacts with a climbable gameplay element once per section, similar to an obstacle course. The games that emphasize exploration of a gameplay area, akin to a playground, place climbable gameplay elements around the environment for the player to freely interact with and have less clear visual cues. Climbable gameplay elements, like ledges, are found to be unique in the interaction they provide, and this is proven by the many different methods of visual communication that are used to convey the affordance of climbing. / Klättrande i dataspel är en spelmekanik som efter introduktionen av tredimensionell rörelse, blivit allt vanligare och utvidgat möjligheterna för spelarkaraktärens rörelser. Klättrande, som använt i denna uppsats, är en mycket specifik handling som endast kan utföras genom att interagera med ett klättringsbart spelelement i spelvärlden. En visuell analys appliceras för att undersöka hur objekt i action-äventyrsspel avbildar klättringsbara spelelement. Specifikt, huruvida sättet spelen kommunicerar klättringsbarhet genom visuell kommunikation är konsekvent eller ej. Fyra spel är inkluderade i denna studie och resultaten pekar mot att det finns en övergripande följdriktighet för varje spels användande av visuella signaler för att kommunicera klättringsbarhet. Följdriktigheten är dock påverkad av spelupplevelsen i varje spel. Dem linjära spelen använder mycket tydliga och kontrollerade visuella signaler för att beskriva klättringsbara spelelement, och spelaren interagerar oftast endast med ett klättringsbart spelelement en gång per sektion, likt en hinderbana. Spel som betonar utforskande av ett spelområde, likt en lekplats, har mindre tydliga visuella signaler. Klättringsbara spelelement, såsom avsatser, upptäcks vara unika i interaktionen de förmedlar, och detta påvisas av de många olika metoderna för visuell kommunikation som används för att förmedla klättringsbarhet.

I uppsatsen analyseras interaktiva beståndsdelar använda i barnböcker, med syftet att utifrån dem skapa innovativ och anpassad game-play mekanik för digitala äventyrsspel. Under arbetet har fokus lagts på att undersöka beståndsdelarnas påverkan av mottagaren och vad de ger för mediet, samt att skapa funktioner som stimulerar spelarens nyfikenhet. Detta gör att spelaren blir drivkraften bakom äventyrsspelets narrativ. Resultatet av undersökningen är en prototyp vilken visar de funktioner som presenteras i uppsatsen, samt en diskussion kring tillvägagångssättet och vikten av att utvecklare ser bortom det egna mediet vid medieutveckling. In this thesis interactive elements used in children’s books are analysed before being redesigned with the purpose of creating innovative game-play mechanics suited for digital adventure games. An important part of the thesis has been the exploration of these elements’ affect on the receiver and how they contribute to the medium, as well as creating game-play mechanics that stimulate the player’s curiosity. The developed mechanics result in the player becoming the driving force behind the game’s narrative. The outcome of the thesis is a prototype which showcases the developed mechanics presented in the thesis, as well as a discussion regarding the approach and the importance of developers exploring other media as a part of their development process.