Den här studien tar upp problematiken med fragmentering och dess påverkan på arters spridning och förekomst. Huvudsyftet med studien var att testa teorin om öbiogeografi genom att undersöka förekomsten av ett antal kärlväxter på olika åkerholmar med olika avstånd till närmaste spridningskälla i form av ett bryn i en närliggande skog. Vi har inventerat 40 stycken par av åkerholmar (öar) och skogsbryn (fastland) i ett jordbrukslandskap i Stockholms län. Inventeringsresultatet har analyserats med hjälp av univeriata linjära modeller-, och multiveriat ordination. Resultatet visar att teorin om öbiogeografi bara delvis kan förklara förekomstmönster för kärlväxter på åkerholmar. Vidare fann vi att spridningen av arter begränsas av åkerholmens storlek. Avstånd hade en effekt på artsammansättningen på åkerholmar. Vårt resultat visar på ett behov av att se till fragmentsstorlek samt grad av isolering som viktiga faktorer som styr möjligheten för att arter i framtiden ska kunna sprida sig till nya habitat. / This study address the problem of fragmentation, and its impact on species distribution and abundance. The main aim of the study was to test the theory of island biogeography using plant species prevalence from field islets at different distances from nearest “mainland”. We have studied 40 pairs of field islets (islands) and forest edges (mainland) in agricultural landscapes in the Stockholm County. The result of the inventory was analyzed using univariate linear models-, and multivariate ordination. Our result show that the theory of island biogeography partly can explain species prevalence patterns, but not all of them. Furthermore, we found that species distributions were limited by the size of the field islets. Distance from mainland had an effect on the species composition in the field islets. Our results indicate a need to include the size of habitat fragments, and the degree of isolation as important factors determining the ability for future species dispersal to newly established habitats.

De ekologiskt betydelsefulla småbiotoperna blir allt färre i det moderna jordbruket på grund av intensifieringen av jordbrukslandskapet som resulterat i ett allt mer fragmenterat landskap. För att kunna ge småbiotoper, såsom åkerholmar, ett optimalt skydd behövs flera studier om organismerna på holmarna, deras diversitet och spridning. I denna undersökning studeras artrikedomen av mossor och lavar på busk- och trädbekädda samt öppna åkerholmar i ett öppet- och ett skogsdominerat landskap. Analysen av artrikedom i studien tyder på att de finns fler arter av mossor och lavar i det öppna landskapet i förhållande till det skogsdominerade landskapet samt på de åkerholmarna som saknade busk- och trädvegetation. Dessa miljöer består av torr och stenig mark och växer igen relativt långsamt, vilket är gynnsamt för vissa mossor och lavar. Det fanns ingen signifikant korrelation mellan diversitet och storleken på åkerholmarna eller mellan diversitet och holmarnas avstånd till skog. Antalet arter i ett habitat kan bero på regionala artpoolen samt antalet potentiella kolonisatörer men även lokala processer. Vidare är det viktigt att nämna att studien tyder på att diversitet av mossor och lavar påverkas av förhållandena på holmarna, såsom busk- och trädtäckningen. Detta i kombination med en variation inom dessa små biotoper kan skapa goda förutsättningar för ett landskap med hög diversitet. / The ecologically important small remnant habitats are becoming fewer in modern agriculture due to the intensification of agricultural landscapes that have resulted in an increasingly fragmented landscape. In order to provide an ideal conservation framework for small habitats, such as midfield islets, several studies about the organisms on the islets, their diversity and distribution are needed. In this study I investigated the diversity of mosses and lichens on open midfield islets with and without shrubs and trees in an open and a forest-dominated landscape. The analysis of species diversity in the study suggests that, overall; there are more species of mosses and lichens in the open landscape in relation to the forest-dominated landscape, and on the opened islets lacking shrub and tree vegetation. These environments consist of dry and rocky soils and overgrow relatively slowly, which is favourable for mosses and lichens. There was no significant correlation between diversity and size of the midfield islets or their distance to forest. The number of species in a habitat may depend on regional species pool and the number of potential colonizers but also local processes. Furthermore, it is important to mention that the study suggests that the diversity of mosses and lichens is influenced by the conditions on the midfield islands, such as shrub and tree cover. These conditions, combined with a variation within these small habitats can create good conditions for a landscape with high diversity.

During last century rising populations and changed market preferences have led to large structuralchanges in agriculture in the developed world. Most conventional cultivation methods involve theproduction of few monoculture crops within a homogenous landscape, where pesticides and inorganicfertilizers are used to increase yields. The cereal aphid Rhopalosiphum padi (L.) is a pest in cerealsresulting in large economic losses for farmers throughout Europe, and are currently removed withchemical pest control. However, the pesticides also affect existing ecosystem services like potentiallypest-controlling insects as well as the surrounding environment negatively. According to previousstudies higher landscape diversity leads to a higher diversity of natural enemies to pest insects, but nostudy has investigated if the pest control is enhanced around non-crop remnants such as midfield islets(MI). This thesis investigates (i) if MI will reduce the number of aphids in crop field, (ii) if larger MIwill be more effective than smaller MI by having higher aphid predation rate, and (iii) if larger MI willprovide a more effective reduction of pest insects over a longer distance from edge. To assess thepotential for pest control, aphids were glued on papers and placed at ground level in crop fields andaround MI in nine fields. The collected data was processed statistically, and the result demonstratesthat MI play an important role by providing habitats for natural enemies to pests. The increased size ofMI have a positive effect of number of aphids consumed around MI, however the distance from edgewas not significance. This study highlights the value of MI in crop fields as an existing ecosystemservice in biological pest control. The naturally occurring predators are able to reduce R.padi andthereby minimize the need for insecticide applications. / Ökat befolkningstryck och större efterfrågan av jordbruksprodukter på marknaden har det senasteseklet lett till stora förändringar i västvärldens jordbrukslandskap. Odlingslandskapet är idaghomogent och monokulturellt där besprutningsmedel används för att ge större avkastning iproduktionen. Skadeinsekten havrebladlus (Rhopalosiphum padi) angriper vårgrödor vilket leder tillstora ekonomiska förluster för bönder runtom i Europa. Pesticider används för att reducera angreppenmen påverkar även miljön negativt samt existerande ekosystemtjänster, såsom naturliga fiender sombiologiskt kan begränsa skadeinsekters angrepp. Tidigare studier visar att heterogena landskap har enhög biologisk mångfald, men ingen studie har undersökt åkerholmars (ÅH) eventuella potential förbiologisk bekämpning av skadeinsekter i säd. Denna studie undersöker därför (i) om ÅH leder tillökad reducering av havrebladlöss i säd, (ii) om större ÅH är mer effektiva än mindre i frågan ompestreducering, samt (iii) om större ÅH begränsar lusangrepp längre ut i fält från ÅH:s kant än mindreholmar. Studiens hypoteser testades genom experiment utförda i nio fält med vårgrödor där lössklistrades på etiketter som placerades ut i omgivande fält. Dessa samlades in efter tjugo fyra timmarför att studera antal löss konsumerade i relation till ÅH. Det insamlade materialet är bearbetatstatistiskt och resultatet visar att ÅH spelar en betydande ekologisk roll för naturliga fiender tillskadeinsekten havrebladlus. Fler löss konsumerades runt större ÅH än de med mindre yta eller i de fältutan ÅH. Däremot har avståndet från ÅH en mindre betydelse, vilket indikerar att pestreduceringen ärmest effektiv nära stora ÅH. Denna studie synliggör värdet av existerande ÅH som inhysernyttoinsekter i jordbrukslandskapet, samt att heterogena landskap har högre potential för en mernaturlig skadedjursbekämpning. Naturliga fiender är därmed en existerande ekosystemtjänst som kanbegränsa bladlusangreppen (R.padi), som i sin tur ger möjligheten att reducera användandet avbekämpningsmedel, vilket för oss närmare miljömålet ”en giftfri miljö”.