Pernilla & Sjöström, Sandra (2022) Diagnos: Barncancer – Nu tillbaka till skolan, samverkan mellan sjukvården, skolan och vårdnadshavare. Specialpedagogprogrammet, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Det övergripande syftet med examensarbetet är att beskriva hur barn som överlevt cancer, deras vårdnadshavare, skola och sjukvården upplever återgången till skolan efter avslutad behandling. Utifrån syftet har dessa frågeställningar tagits fram. Vilka rutiner har skolan och sjukvården när elever drabbas av cancer, både under och efter behandling? Hur fungerar samverkan mellan skolan, sjukvård och vårdnadshavare för att få en fungerande återgång till skolan? Vad är vårdnadshavarnas upplevelser om deras barns återgång till skolan efter avslutad behandling. Fokus har även varit att utifrån specialpedagogiska insatser belysa elevhälsoteamets roll utifrån barnens behov. Uppsatsen beskriver hur samverkan fungerat ur vårdnadshavarnas, sjukvårdens och skolans perspektiv. Studien är kvantitativ med kvalitativa inslag och relateras till samverkansteorin med fokus på den interorganisatoriska organisationsteorin i centrum. Studiens empiri har samlats in genom enkäter med både slutna och öppna frågor som grundats på frågeställningarna. Enkäter skickades ut till slumpmässigt valda kommunala och privata skolor i Skåne, konsultsjuksköterskor i hela Sverige samt vårdnadshavare till barn som överlevt cancer i Skåne, Blekinge och Kronobergs län. Undersökningen visar att det finns stora utmaningar att få samverkan att fungera mellan de olika verksamheterna. Det är regionen (sjukvården) och kommunen (skolan) som ska förstå varandras arbetssätt, använda sig av varandras kompetenser och dessutom samverka med vårdnadshavare för barnet ska kunna få en så bra skolgång som möjligt. Här har elevhälsoteamet en betydelsefull roll för att samverkan ska fungera. Dessa två verksamheter vilar under olika huvudmän och således arbetar de på olika sätt, har sekretess mot varandra och arbetar vanligen inte med varandra. Det är sällan som en skola har ett barn som blir allvarligt sjuk och skolorna är inte alltid förberedda på hur de förväntas agera under tiden som eleven får behandling, skolorna är ”nya” inför hur samverkan kan fungera med sjukvården. Sjukvården vet hur samverkan kan fungera med skolan, utmaningen för sjukvården är att varje elev som insjuknar går på en ”ny” skola. Sjukvården får börja om från början med varje skola när en elev 4insjuknar. Undersökningen gjordes med hjälp av enkäter till vårdnadshavare, skola och konsultsjuksköterskor. Många av svaren från vårdnadshavarna visar att det sociala stödet från skolan är viktigt för eleverna. Eleverna som är sjuka vill vara med i gemenskapen i klassen fast de är inlagda och genomgår behandlingar av olika slag. Specialpedagogens uppgift är att vara spindeln i nätet när en elev insjuknar i barncancer eller annan allvarlig sjukdom. Genom att vara ett stöd för både lärare, vårdnadshavare och eleven kan specialpedagogen göra den sociala frånvaron mindre påtaglig. Vårdnadshavarna beskrev tydligt hur mycket det betydde för barnen att få ett mejl, sms eller ett gäng teckningar skickade till sig när de låg inlagda. Vissa perioder under behandlingen kunde vissa barn följa med undervisningen i hemskolan via en klassrobot och det underlättade också återgången till skolan. Skolornas svar visade att de önskade mer utbildning i eventuella seneffekter och hur skolan kan fånga upp dessa i tid. Uppsatsen belyser hur viktigt det är att båda verksamheterna sätter barnet i centrum, är lösningsfokuserade och arbetar efter de förutsättningar som finns. ”De ska inte bara överleva – de ska kunna leva också” (Barncancerfonden, 2022)