<p>I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet.</p><p>En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara.</p><p>Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.</p>

I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet. En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara. Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.