Syftet med studien var att nå kunskap om faktorer som möjliggör en lyckad övergångsprocess för barn och elever. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att fånga tankar och erfarenheter hos pedagoger verksamma i förskola och förskoleklass. Svar söktes om hur samverkan mellan förskola och förskoleklass skildras, vilka framgångsfaktorer och hinder som beskrivs samt på vilket sätt pedagoger i förskola och förskoleklass arbetar för att skapa kontinuitet och progression för barnen i övergångsprocessen. Helhetsperspektivet i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, där barnets utveckling sätts i relation till den omgivande miljön, har varit en utgångspunkt för tolkning och analys av studiens resultat. Resultatet visade, i flera verksamheter, på brister i samverkan och samsyn mellan förskola och förskoleklass och flera pedagoger uttryckte ett behov av mer ledningsstöd och utveckling. Resultatet visade också att handlingsplaner för övergångar inte alltid används samt att kommunikation i övergångsprocessen många gånger är bristfällig, dels mellan pedagoger i förskola och förskoleklass, dels mellan ledning för förskola och skola och dessutom mellan Barnhälsan i förskolan och Elevhälsan i skolan. I studien framgick att pedagoger i förskola och förskoleklass ger uttryck för liknande beskrivningar av vad som möjliggör en lyckad övergångsprocess, exempelvis trygghet och goda relationer. Som hinder i övergångsprocessen lyfter pedagoger i förskolan brister i samsyn och kommunikation, medan pedagogerna i förskoleklass framhäver sekretessbestämmelser som försvårande. Brister framkom även i uppföljning och utvärdering av övergångsprocessen samt i återkoppling mellan verksamheter och mellan ledning och personal. Dessa brister kan innebära diskontinuitet och avstannad progression för det enskilda barnet. En slutsats av studien var att insatser behövs på flera nivåer för ökade möjligheter till en lyckad övergångsprocess. På samhällsnivå kan styrdokumentens mål behöva konkretiseras för att tydliggöra processen och på kommunnivå kan övergripande planer och dokument utgöra ett stöd. En annan slutsats gällde vikten av att utveckla samverkan och kommunikation mellan berörda parter för att, genom samordning av stöd och interaktioner, bidra till en lyckad övergång för alla barn, inte minst de barn som är i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen.

Under sin skolgång upplever alla barn i Sverige flera skolbyten och övergångar, en skolövergång innebär så mycket mer än bara en fysisk förflyttning från en skola till en annan.Tidigare internationell forskning pekar ut risker för elever vid skolövergångar och trots att det saknas forskning i svensk kontext pekar Skolinspektionen ut övergången från årskurs 6 till årskurs 7 som den mest kritiska i den svenska grundskolan. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om specialpedagogens roll samt faktorer i övergångsprocessen som möjliggör och försvårar goda övergångar för elever mellan årskurs 6 och 7. Studien utgår från den sociokulturella teorin med begreppen artefakter, medierande verktyg, proximala utvecklingszonen och scaffolding i centrum och är av kvalitativ karaktär. Åtta lärare som alla varit delaktiga i tidigare övergångsprocesser mellan årskurs 6 och årskurs 7 har intervjuatsgenom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Resultatet har därefter analyserats genom en innehållsanalys och resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning. Vi kan därför dra slutsatsen att trots att det saknas forskning inom den svenska kontexten rörande övergångenfrån årskurs 6 till 7 kan vi se att problem vid skolövergångar är generella och gäller alla övergångar oavsett var och när de sker.