In this paper I’m studying Toni Morrison’s short story Recitatif (2022) through the perspective of deconstruction. I theorise about conceptual meanings and differences that occur and can be found in structures. With deconstruction I can observe where in the text traces of metaphysics lay and what impact they have on the characters that live within the story. The study examines binary oppositions such as white and black; male and female; being rich and being poor; being somebody and being nobody. Questions are raised about found meaning in these categories, what they entail and say about perception of reality, and how all of these categories fit into one much bigger classification: the human. This study follows the text closely, exploring the story in chronological order and focuses on the two main characters, Twyla and Roberta, who symbolise two different ends of the binary opposition white and black skinned. Twyla and Roberta come to define themselves by their contrasts and that is also where deconstruction flows and exists. In the end, it’s the character Maggie – first seen as ”unimportant” – that comes to play a crucial part in the shaping of the story and Twyla and Roberta’s lives. Therefore, through deconstruction and its terms and notions, I further investigate Maggie’s character and her meaning and place in Recitatif. This study concludes with that while binary oppositions – and the perceptions they comprise – are firmly established around the characters and the world so are they not fully bound by them. / I den här uppsatsen genomför jag en läsning av Toni Morrisons novell Recitatif (2022) utifrån det teoretiska perspektivet dekonstruktion. Genom dekonstruktion synliggör, analyserar och problematiserar jag konceptuella världsuppfattningar och strukturer. Jag observerar var i texten metafysik finns och vilken påverkan det har på karaktärerna i berättelsen. I uppsatsen undersöks dikotomier och binära motsättningar såsom vit och svart; man och kvinna; rik och fattig; att vara betydelsefull och att vara oväsentlig. Till följd av dessa strukturella indelningar och inramningar väcks frågor om verklighetsuppfattning och mening samt att de därutöver ingår i en gemensam kategori: människan. Denna uppsats gör en textnära läsning och följer berättelsen i kronologisk ordning med fokus på de två huvudkaraktärerna, Twyla och Roberta, som symboliserar två olika sidor i den binära motsättningar vit och svart hudfärg. Twyla och Robertas mening och föreställning om omvälden samt identitet uppstår genom att deras likheter och olikheter ställs i kontrast mot varandra vilken dekonstruktion blottlägger. Till slut visar det sig dock att karaktären Maggie – som man först inte tror spelar en stor roll i novellen – har en betydande inverkan på berättelsen och hon kommer att omdefiniera både Tywlas och Robertas verklighetsuppfattning. Därför, genom dekonstruktionsperspektivet, undersöker jag Maggies karaktär och vilken funktion den fyller i Recitatif. Uppsatsen avslutas med slutsatsen att medan binära motsättningar – och de konceptuella världsuppfattningar som uppstår till följd av dem – starkt påverkar karaktärerna och världen är de dock inte helt och hållet bundna att förhålla sig efter dem.

This study examines intersectionality, white privilege and essentialism in Toni Morrison’s stories The Bluest Eye and “Recitatif”. Moreover, intersectional markers are taken into consideration to analyze how the characters are advantaged or disadvantaged in the white dominant society of the two novels. Additionally, white privilege is compared to the lack of privilege that the black characters experience and how that further affects them is discussed. Furthermore, the issues that critical race theorists acknowledge with the essentialized approach in movements for social justice will be connected to Morrison’s stories. More specifically, the tendency to overlook intersectionality when essentializing women’s experiences will be connected to how the realities of Morrison’s multidimensional female characters cannot be generalized. In addition, the negative effects white standards of beauty have on the black female characters in The Bluest Eye are examined. It is concluded that black female subjectivity makes the reader better understand the intersectional experiences of the characters and this subjectivity also makes white privilege visible in the stories. Additionally, in “Recitatif”, where the reader does not know the specific race of the characters, conclusions can be made about how race and class intersect by considering historical aspects and how signs of white privilege show up in the story. Although, more important than deciding the race of Morrison’s characters, is for the reader to acknowledge the challenge she creates of considering intersectionality in the story.