No description available.

Proponents of mereological nihilism attempt to achieve a simpler metaphysical ideology,a more parsimonious ontology and a solution to paradoxes of composition by denyingthat composition occurs. There are no objects with proper parts, only mereologicalsimples. One criticism of nihilism is that it appears to render propositions in scientificand ordinary language false, such as ‘there is a chair here’. van Inwagen offers usparaphrases of the form ‘there are some simples here arranged chair-wise’ that allowour ordinary language to express a true statement, albeit ontologically imprecise.Bennet argues that this does not really answer the question of composition, it merelymoves it into another one. Instead of ‘when do the xs compose a y?’, the questionbecomes ‘what does the world have to be like for some xs to be arranged y-wise?’Tallant builds on her argument to make the stronger claim that nihilism ultimately fails.This essay examines his argument and contrasts it with Sider’s positive case fornihilism, finding that while Tallant poses a serious challenge to nihilism, it can be met.However, Sider’s replacement of composition with mathematical sets does not doenough to fully answer the challenge of Tallant.

No description available.

How do letters differ from other letters, or other symbols? Is it the shape, sound, or use? The metaphysicality and ontology of words has been discussed extensively, but the discussion about letters is far from being conclusive. Due to this I will, by bringing forth a background on words, discuss letters’ origins and metaphysical distinction.  I will examine a Platonist proposal of words, and then theories about shape, sound, meaning and origin. Nurbay Irmak opposes said theories and instead means that it is history that makes words ontologically distinct, which J.T.M. Miller disagrees with. I apply all these theories on the metaphysicality of letters and symbols and explain why they do not work for symbols either. Herman Cappelen and Ernest Lepore have previously discussed symbols and sign systems, and I will use their conclusions to strengthen my arguments. Lastly, I will argue for and against three of my own theories: Relation, Equivalence and Context. The point of this essay is to examine the metaphysicality of letters and symbols. What is it that makes symbols metaphysically distinct?

The present essay aims to offer an introduction to Henri Bergson’s linguistic critique. Since Bergson’s metaphysical philosophy largely rests on the notion of duration, la durée, which is something one cannot express, there arises a paradoxical aspect in Bergson as regards the actual mediation of this ‘duration’. The essay will continually dwelve in a problematization of the role of language in Bergson’s kind of metaphysics, but eventually it promises a glimpse of a methodologically sound form of linguistic transmission, in the words of Bergson himself. Although one should not mistake the image-based way of talking about duration, which this essay propagates, with the way of the analytic, precise nature of scientific discourse, the latter will also be shown to be flawed. This is because of language’s evolutionary genesis, being coupled with that of the intellect, which means that it was created for practical purposes, which, as will be shown, in turn implies that language is only applicable to the geometrically utilitarian patterning of said intellect. And so, the essay will explore the question of the role of language in bergsonian metaphysics, keeping close to its inborn paradoxicality.

No description available.

<p>Med besittning avses i juridisk mening att någon faktiskt och rättsligt kontrollerar egendom, vilket inbegriper att det hos besittaren finns en vilja att besitta egendomen. Rättsfaktumet besittning ges långtgående rättsföljder inom såväl sakrätten som straffrätten, varför det är intressant att utreda vilka omständigheter som konstituerar besittning inom respektive rättsområde. Vidare har detta betydelse för besittningsbegreppets innebörd då besittaren är en juridisk person. Förfäktar man att en juridisk person har en rättskapande vilja medför det att rekvisiten för att en juridisk person skall anses utöva besittning är desamma som en fysisk dito. Anser man däremot att en juridisk person endast är en fiktiv skapelse, utan vilja, förutsätter detta att en fysisk ställföreträdare utövar besittning för den juridiska personen, vilket i sin tur borde leda till att rekvisiten för att en juridisk person skall räknas som besittare i juridisk mening väsentligen skiljer sig från dem som gäller för fysisk persons besittning. Svensk doktrin ställer sig kallsinnig till att en juridisk person har en egen vilja. Likväl förutsätter såväl doktrinen som lagstiftaren att en juridisk person kan utöva besittning på samma sätt som en fysisk dito. Förklaringen till detta är högst sannolikt juridisk-praktiskt; en konsekvent tillämpning av det fiktiva juridisk personbegreppet skulle i förlängningen leda till oönskade resultat.</p>

Med besittning avses i juridisk mening att någon faktiskt och rättsligt kontrollerar egendom, vilket inbegriper att det hos besittaren finns en vilja att besitta egendomen. Rättsfaktumet besittning ges långtgående rättsföljder inom såväl sakrätten som straffrätten, varför det är intressant att utreda vilka omständigheter som konstituerar besittning inom respektive rättsområde. Vidare har detta betydelse för besittningsbegreppets innebörd då besittaren är en juridisk person. Förfäktar man att en juridisk person har en rättskapande vilja medför det att rekvisiten för att en juridisk person skall anses utöva besittning är desamma som en fysisk dito. Anser man däremot att en juridisk person endast är en fiktiv skapelse, utan vilja, förutsätter detta att en fysisk ställföreträdare utövar besittning för den juridiska personen, vilket i sin tur borde leda till att rekvisiten för att en juridisk person skall räknas som besittare i juridisk mening väsentligen skiljer sig från dem som gäller för fysisk persons besittning. Svensk doktrin ställer sig kallsinnig till att en juridisk person har en egen vilja. Likväl förutsätter såväl doktrinen som lagstiftaren att en juridisk person kan utöva besittning på samma sätt som en fysisk dito. Förklaringen till detta är högst sannolikt juridisk-praktiskt; en konsekvent tillämpning av det fiktiva juridisk personbegreppet skulle i förlängningen leda till oönskade resultat.

No description available.

No description available.