No description available.

Arbetet handlar om hur förskollärare arbetar med antalsuppfattning i förskoleklass och vad de utgår ifrån för material i detta arbete då deras läroplan Lgr 11 (Skolverket, 2011) inte har med något om antalsuppfattning. Förskoleklass är övergången mellan förskola och skola från hösten då eleven fyller sex år. Det är en frivillig skolform. Syftet med arbetet var att besvara följande frågeställningar: Hur arbetar lärare i förskoleklass med antalsuppfattning? Vilket material utgår lärarna från i sitt arbete med antalsuppfattning? Vi har använts oss av en kvalitativ undersökning. Undersökningen har utförts i två olika kommuner där vi intervjuade tolv lärare, sex var, på fyra olika skolor.  Av resultaten framgår hur lärare i förkoleklasser arbetar med antalsuppfattning och vilket material de utgår ifrån i sitt arbete. Antalsuppfattning synliggörs i olika aktiviteter som samlingar, böcker, musik och spel.

<p>Examensarbete handlar om hur förskolan arbetar med antalsuppfattning. För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av litteratur och en enkätundersökning som behandlar antalsuppfattning.</p><p>I enkätundersökningen har 16 förskollärare medverkat, en från varje förskola i den tillfrågade kommunen, där jag har valt att göra min undersökning. Förskollärarnas ålder varierar och ungefär hälften av förskollärarna har utbildning i matematik. I enkäten har jag fått fram bakomliggande motiv som förskollärarna anser aktuella för att aktivt kunna arbeta med antal i förskolan.</p><p>Resultaten av denna undersökning visar att alla förskollärare i den tillfrågade kommunen, tycker att det är viktigt att arbeta med antal. Genom enkätundersökningen kan vi ta del av hur förskollärarna arbetar med antalsuppfattning i de olika rutinsituationer som finns i förskolans verksamhet. Vi får även tips och idéer på hur en förskola kan arbeta med antal.</p>

Examensarbete handlar om hur förskolan arbetar med antalsuppfattning. För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av litteratur och en enkätundersökning som behandlar antalsuppfattning. I enkätundersökningen har 16 förskollärare medverkat, en från varje förskola i den tillfrågade kommunen, där jag har valt att göra min undersökning. Förskollärarnas ålder varierar och ungefär hälften av förskollärarna har utbildning i matematik. I enkäten har jag fått fram bakomliggande motiv som förskollärarna anser aktuella för att aktivt kunna arbeta med antal i förskolan. Resultaten av denna undersökning visar att alla förskollärare i den tillfrågade kommunen, tycker att det är viktigt att arbeta med antal. Genom enkätundersökningen kan vi ta del av hur förskollärarna arbetar med antalsuppfattning i de olika rutinsituationer som finns i förskolans verksamhet. Vi får även tips och idéer på hur en förskola kan arbeta med antal.

Syftet med examensarbetet var att undersöka vilka strategier barn använde sig av när de räknade samt om variation av antal, föremål och gruppering påverkade deras val av strategier. Undersökningen gjordes genom strukturerade observationer då femton barn, födda 2002, på tre olika förskolor räknade föremål där antal, gruppering och material varierades. I vårt teoriavsnitt bearbetades Gelman och Gallistels fem räkneprinciper och Martons variationsteori. Resultatet visade att barn använde sig av samtliga fem räkneprinciper på olika sätt och i olika ordning när de räknade samt att både antal, material och gruppering hade betydelse för barns val av strategier vid antalsbestämning. Barnen hade lättare att räkna legobitar än kulor och behärskade de olika principerna bättre då antalet var färre eller materialet grupperat i rader.

<p>Syftet med examensarbetet var att undersöka vilka strategier barn använde sig av när de räknade samt om variation av antal, föremål och gruppering påverkade deras val av strategier. Undersökningen gjordes genom strukturerade observationer då femton barn, födda 2002, på tre olika förskolor räknade föremål där antal, gruppering och material varierades. I vårt teoriavsnitt bearbetades Gelman och Gallistels fem räkneprinciper och Martons variationsteori. Resultatet visade att barn använde sig av samtliga fem räkneprinciper på olika sätt och i olika ordning när de räknade samt att både antal, material och gruppering hade betydelse för barns val av strategier vid antalsbestämning. Barnen hade lättare att räkna legobitar än kulor och behärskade de olika principerna bättre då antalet var färre eller materialet grupperat i rader.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka aktuell forskningslitteratur för att se hur dyskalkyli framställs för att som pedagog kunna upptäcka och stötta dessa elever i tid. Det syftas också till att få reda på en ungefärlig omfattning av dyskalkyli bland elever i grundskoleålder. För att få fram ett urval av litteratur till denna studie avgränsades sökningen till att beröra forskning om dyskalkyli, inte om att undervisa elever med dyskalkyli. Forskning från år 2000 och framåt har använts för att få så aktuella ståndpunkter som möjligt. Resultatet i denna studie har visat att dyskalkyli är ett omstritt begrepp som idag saknar en allmänt accepterad definition. Trots att en entydig definition saknas föreslår flera studier att dyskalkyli bland annat kan innebära brister i taluppfattningen. På grund av avsaknad av definition av begreppet dyskalkyli är det mycket oenigheter kring diagnosfrågan. Detta då det förekommer flera olika instrument för att mäta det. Ändå har flera studier gjorts där dyskalkylins omfattning bland elever i grundskoleålder är bedömd. Det uppskattas att ungefär 5-6 procent av alla elever i grundskolan har dyskalkyli.

Developmental dyscalculia (DD) is a learning disability that is characterized by severe difficulties with acquiring age-appropriate mathematical skills that cannot be attributed to insufficient education, language skills, or motivation. The prevalence rate is estimated at 3-6%, meaning that a substantial portion of the population struggles to learn mathematics to such a large degree that it affects overall well-being and academic prospects. However, our understanding of the etiology of DD is incomplete and there are competing hypotheses regarding the characteristics of DD and its underlying causal factors. The purpose of the current thesis is to contribute to our understanding of DD from the perspective of cognitive psychology and cognitive neuroscience. To this end, we identify children with DD to identify the cognitive determinants of DD that hamper their ability to learn basic mathematics. It is believed that human beings are endowed with an innate ability to represent numerosities, an ability phylogenetically shared with other species. We investigate whether the purported innate number system plays a role in children with DD insofar as  failures in this system may undermine the acquisition of symbolic representations of number. Although some researchers believe DD is a monolithic learning disability that is genetic and neurobiological in origin, the empirical support for various hypotheses suggests that DD may be shaped by heterogeneous characteristics and underlying causes. The present thesis, and the studies presented therein, provides support for the notion that DD is indeed heterogeneous. We identify at least two subtypes of DD that are characterized by specific deficits in number processing, and one subtype that could more aptly be labelled as a mathematical learning disability, the causal factors of which are likely limited to deficits in non-numerical abilities. In addition, we locate candidate neurocognitive correlates that may be dysfunctional in DD. / Dyskalkyli är en specifik inlärningssvårighet som karaktäriseras av stora svårigheter med att tillgodogöra sig matematikkunskaper som inte kan härledas till bristande undervisningsmöjligheter, språkfärdigheter, eller motivation. Prevalensen av dyskalkyli uppskattas till 3-6%, vilket innebär att en ansenlig andel av populationen har sådana besvär att lära sig matematik att det påverkar deras allmänna välbefinnande och akademiska möjligheter. Förståelsen för dyskalkyli är emellertid knapphändig, men ett flertal konkurrerande hypoteser har föreslagits avseende dess karaktäristika och kausala faktorer. Syftet med denna avhandling är att öka vår förståelse av dyskalkyli utifrån ett kognitionspsykologiskt perspektiv och utifrån kognitiv neurovetenskap. Följaktligen identifierade vi skolbarn med specifika och stora matematiksvårigheter för att sedermera undersöka vilka kognitiva faktorer som underminerar deras förmåga att förvärva grundläggande matematikfärdigheter. Rådande uppfattning är att människan är utrustad med en medfödd förmåga att uppfatta och representera antal, vilket är en förmåga som vi fylogenetiskt delar med andra arter. Vi undersöker huruvida detta medfödda antalsuppfattningssystem är involverat vid utvecklandet av dyskalkyli hos barn, där ett dysfunktionellt antalsuppfattningssystem kan underminera förmågan att tillgodogöra sig symboliska representationer av antal. Gängse uppfattning gör gällande att dyskalkyli är en enhetlig och homogen inlärningssvårighet som genetiskt och neurobiologiskt betingad. Dock har ett flertal hypoteser angående orsaken till dyskalkyli fått empiriskt stöd, vilket möjliggör tolkningen att dyskalkyli snarare är en heterogen inlärningssvårighet med olika kausala faktorer och egenskaper. Föreliggande avhandling ger stöd för denna senare tolkning. Vi identifierar åtminstone två  subtyper av dyskalkyli, som vardera karaktäriseras av specifika svårigheter med numeriska färdigheter, samt en subtyp som mer korrekt bör benämnas som matematiska inlärningssvårigheter där bidragande faktorer sannolikt kan härledas till icke-numeriska förmågor. Vidare så identifierar vi potentiella neurokognitiva korrelat som är dysfunktionella vid dyskalkyli.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn mellan 3-6 års ålder utvecklar förståelse för antal på montessoriförskolor. Vi vill också se vilka metoder som används och vilken roll montessorimaterialen kan ha för barns lärande av antal. Vi har därför genomfört kvalitativa intervjuer med utbildade montessorilärare samt ostrukturerade deltagarobservationer bland barnen. Undersökningarna gjordes på tre olika montessoriförskolor i tre olika kommuner. Ett av våra mest betydelsefulla resultat visar på vikten av vardagsmatematik med barnen. Samtliga montessorilärare som intervjuades menar att det är betydelsefullt att barnen får många tillfällen till räkning samt att det är meningsfullt för dem. Montessorilärarna använder sig av både montessorimaterielen och andra metoder såsom spel, rim och ramsor, problematiseringar m.m. på förskolan för att stimulera barnets lärande av antal. Resultatet visar också att barnen använder sig av Gelman och Gallistels fem räkneprinciper i sitt räknande. Vår upplevelse är att miljön på en montessoriförskola stimulerar barn att räkna samtidigt som montessorilärarna medvetet använder sig av matematiken i sin kommunikation tillsammans med barnen.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur barn mellan 3-6 års ålder utvecklar förståelse för antal på montessoriförskolor. Vi vill också se vilka metoder som används och vilken roll montessorimaterialen kan ha för barns lärande av antal. Vi har därför genomfört kvalitativa intervjuer med utbildade montessorilärare samt ostrukturerade deltagarobservationer bland barnen. Undersökningarna gjordes på tre olika montessoriförskolor i tre olika kommuner. Ett av våra mest betydelsefulla resultat visar på vikten av vardagsmatematik med barnen. Samtliga montessorilärare som intervjuades menar att det är betydelsefullt att barnen får många tillfällen till räkning samt att det är meningsfullt för dem. Montessorilärarna använder sig av både montessorimaterielen och andra metoder såsom spel, rim och ramsor, problematiseringar m.m. på förskolan för att stimulera barnets lärande av antal. Resultatet visar också att barnen använder sig av Gelman och Gallistels fem räkneprinciper i sitt räknande. Vår upplevelse är att miljön på en montessoriförskola stimulerar barn att räkna samtidigt som montessorilärarna medvetet använder sig av matematiken i sin kommunikation tillsammans med barnen.</p>