Syftet med detta arbete är att få syn på och försöka förstå elevers perspektiv gällande ett skolprojekt som de varit delaktiga i under höstterminen 2011. Skolprojektets tema var ”Människan och samhället” och dess syfte var att ge eleverna möjlighet att uttrycka sig med hjälp av och prova på olika estetiska gestaltningsformer. Skolprojektet avslutades i en hybridutställning. Vår emperi består av material insamlat under skolprojektets gång, så som filmade klassrumssituationer, elevers loggboksanteckningar och elevutvärderingar. Dessutom genomförde vi efteråt fem kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med elevinformanter som deltagit i skolprojektet. Det empiriska materialet kommer vi sätta i relation till begrepp som estetik, kreativitet och deltagar- och åskådarkultur. I vårt arbete kan vi se att de flesta eleverna upplever det som något lustfullt och roligt att jobba med estetiska uttrycksformer – så länge det inte betyder att de behöver reflektera eller diskutera sina produktioner. Detta ser vi som en direkt konsekvens av den skolkontext de är vana vid, där ett prövande och ifrågassättande arbetssätt inte präglar elevernas uppfattning om vad skolan kräver av dem. I vårt arbete analyserar vi också denna uppfattning och hur den kan tyckas vara ett resultat av ”de rätta svarens pedagogik”. Det vi kommer fram till är att det är komplext att kartlägga elevers upplevelser; begreppen räcker kanske inte till för att få syn på elevers perspektiv.