LIMA, Aline Silva. Um projeto de combate as secas: os engenheiros civis, as obras públicas na Inspetoria de Obras Contra as Secas-IOCS e a construção do Açude Tucunduba (1909-1919). 2010. 124 f. Dissertação (Mestrado em História) - Universidade Federal do Ceará, Departamento de História, Programa de Pós-Graduação em História Social, Fortaleza-ce, 2010. / Submitted by Maria Josineide Góis (josineide@ufc.br) on 2012-06-19T16:28:11Z No. of bitstreams: 1 2010_Dis_ASLIMA.pdf: 1367190 bytes, checksum: 3fc4dd4a04ab7f049d6e9f4494e8544d (MD5) / Approved for entry into archive by Maria Josineide Góis(josineide@ufc.br) on 2012-06-25T12:33:27Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2010_Dis_ASLIMA.pdf: 1367190 bytes, checksum: 3fc4dd4a04ab7f049d6e9f4494e8544d (MD5) / Made available in DSpace on 2012-06-25T12:33:27Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2010_Dis_ASLIMA.pdf: 1367190 bytes, checksum: 3fc4dd4a04ab7f049d6e9f4494e8544d (MD5) Previous issue date: 2010 / The option for constructing dams as solution for the “fight against the drought” in Ceará has been in the discussions about drought since the middle of the 19th century. In the beginning of the 20th century was created the Inspetoria de Obras Contra as Secas – IOCS, acting like a special division from the Ministério de Viação e Obras Públicas and initially had functions like directing and supervising the acts done by the União in the “fight against the drought” on the region between the states of Piauí and north of Minas Gerais. Such institution had its Projeto of action thought by intellectuals who saw in science, through actions of the civil engineering, the solution to the social problems and to the progress. A Projeto, be it individual or collective, it’s a plan which, in order to realize itself, passes through a campo de possibilidades and suffers changes placed by the reality where it is applied. The Projeto from the Inspetoria was bigger than the engineering works, as it sought to educate people from the drought region who was seen like ignorant. In this process, the civil engineering professional acts like a propellant of these actions. The engineers had full powers in the organization and maintenance of the works. This research analyses the application of the Projeto “fight against the drought” idealized by the IOCS - Inspetoria de Obras Contra as Secas through the relations between civil engineers and the local society involved in the works of dam constructions in the Ceará countryside. / A opção da açudagem como solução para o “combate às secas” no Ceará esteve presente nas discussões sobre seca desde meados do século XIX. No início do século XX foi criada a Inspetoria de Obras Contra as Secas – IOCS, como uma divisão especial do Ministério de Viação e Obras Públicas e inicialmente teve como funções dirigir e fiscalizar as ações realizadas pela União no “combate às secas” na região compreendida entre os Estados do Piauí e norte de Minas Gerais. Esta instituição teve seu Projeto de ação pensado por intelectuais que viam na ciência, através das ações da engenharia civil, a solução para os problemas sociais e para o progresso. Um Projeto, seja ele individual ou coletivo, é um plano que para se realizar passa por um campo de possibilidades e sofre mudanças colocadas pela realidade onde este será aplicado. O Projeto da Inspetoria era maior que as obras de engenharia, pois buscava educar um povo da região seca que era visto como ignorante. Neste processo o profissional da engenharia civil aparece como impulsionador destas ações. Os engenheiros possuíam plenos poderes na organização e manutenção das obas. O presente trabalho analisar a aplicação do Projeto de “combate às secas” idealizado pela IOCS – Inspetoria de Obras Contra as Secas através das relações entre engenheiros civis e a sociedade local envolvidos nas obras de açudagem no interior do Ceará

Denna masteruppsats studerar den tidiga svenska naturskyddsrörelsens historia utifrån ett känslohistoriskt perspektiv. År 1909 startades Naturskyddsföreningen vars syfte var att väcka och underhålla kärlek till den svenska naturen, samt kämpa för dess beskydd. Undersökningen studerar hur föreningen ansåg att kärleken skulle rädda naturen. Naturskyddsföreningen stred för ökat naturskydd i Sverige och den första paragrafen i deras föreningsstadga uppgav att föreningens syfte var att “väcka kärlek till naturen”. Naturskyddsföreningen strävade efter att väcka kärlek hos det svenska folket genom att använda känslor som ett politiskt verktyg och att engagera medborgarna att kämpa för bevarandet av deras lands natur. Föreningen ansåg att kärleken var det främsta verktyget för att förändra svenskarnas relation till naturen och att få dem att respektera och ära den. Naturskyddsföreningen fokuserade främst på att sprida sitt budskap och förändra denna natursyn genom sin årstidning, Sveriges Natur. Denna uppsats fokuserar på åren 1909–1919, men tidningen ges fortfarande ut år 2021. Årstidningen publicerades en gång om året och innehöll under avgränsningsperioden ett stort antal artiklar, bilder, dikter och uppdateringar över miljöarbetet i Sverige. Det var genom denna tidning, som Naturskyddsföreningen avsåg att väcka kärlek och inspirera sina läsare att kämpa för naturens beskydd. Publiceringen av tidningen sågs även av föreningen som ett verktyg att allmänbilda samtida och framtida svenskar om dess lands unika naturområden, samt även dokumentera det som riskerade att försvinna. Uppsatsen redogör för Naturskyddsföreningen kärleksbegrepp, vad föreningen trodde att kärleken kunde åstadkomma samt hur de väckte kärlek med hjälp av sin årstidning Sveriges Natur.