Children’s utterances have been studied in different languages; however, only a few studies refer to Swedish. The aim of the present study is to describe utterance types, subordinate clauses and utterance length for a group of three and four year old Swedish children without known functional impairments. The study included 29 children, 17 girls and 12 boys, in a larger city in the south-east of Sweden. The children, all native Swedish speakers, were aged 3;0 to 4;11. Sound recordings were made during a playing session with one of the authors in the children’s day care centers.The utterances were divided into the categories elliptical responses, incomplete and partly unintelligible utterances, imitative utterances and independent utterances. Mean Length of Utterance (MLU) was calculated for the 50 first independent utterances. Subordinate clauses were classified and counted and placement of the sentence adverb was studied. Elliptical responses were frequently used. Incomplete or partly unintelligible utterances were relatively common, but imitative utterances were rare. Subordinate clauses were used by 23 of the 29 children. Relative subordinate clauses were the most common type, and were used across the age range. Most of the children placed the sentence adverbial correctly. The children had utterances ranging from one to 23 words, and the most common utterance length was four words. The MLU ranged from 2.36 to 7.04. Frequent use of subordinate clauses resulted in a higher MLU. The older children used subordinate clauses more frequently and had a lower percentage of elliptical responses. The MLU had a tendency to increase with age. The great variety in the results shown in the present study, can be explained by the fact that children aged three and four are in a process of developing their language. Children with a more frequent use of subordinate clauses had higher MLU values, suggesting a relation between language complexity and MLU. The results show that MLU is a reliable measure of children’s language level in the ages three and four years. / Barns yttranden har undersökts i flera studier på olika språk, men det finns endast ett fåtal studier som berör det svenska språket. Syftet med föreliggande studie är att beskriva yttrandetyper, bisatser och yttrandelängd hos en grupp tre- och fyraåriga svenska barn utan kända funktionsnedsättningar. I studien deltog 29 barn, 17 flickor och 12 pojkar, i en större tätort i sydöstra Sverige. Barnen var i åldern 3;0 till 4;11 och hade svenska som modersmål. Ljudupptagning skedde under samtal i en leksituation med en av uppsatsförfattarna på barnens förskola. Yttrandena delades in i kategorierna elliptiska svarsyttranden, ofullständiga eller delvis oförståeliga yttranden, imitativa yttranden och självständiga yttranden. Yttrandemedellängd (eng: Mean Length of Utterance, förkortat MLU) räknades ut för de 50 första självständiga yttrandena. Förekomst av olika bisatstyper och placering av satsadverbial i bisatser undersöktes också. Elliptiska svarsyttranden var vanliga hos barnen. Ofullständiga eller delvis oförståeliga yttranden förekom i viss utsträckning, och imitativa yttranden var ovanliga. Bisatser förekom hos 23 av de 29 barnen. ”Som” var den vanligaste bisatsinledaren och förekom i hela åldersgruppen. De flesta barnen placerade satsadverbialet korrekt i bisatserna. Barnens yttranden var mellan ett och 23 ord långa, och den vanligaste yttrandelängden var fyra ord. MLU varierade från 2,36 till 7,04. Frekvent användning av bisatser gav högre MLU. De äldre barnen använde fler bisatser och hade en mindre andel elliptiska svarsyttranden. MLU hade en viss tendens att öka med ålder. Barn i åldern tre till fyra år befinner sig i en språklig utvecklingsfas, vilket speglas i den stora variationen i resultaten. Att barn som använde många bisatser hade högt MLU tyder på ett samband mellan språklig förmåga och yttrandelängd. Detta visar i sin tur att MLU är ett tillförlitligt mått på barns språkliga nivå i åldern tre till fyra år.