Variationsmängder är en egenskap i barnriktat tal som karaktäriseras av successiva yttranden i vilka den vuxne talaren upprepar och omformulerar sitt budskap med en konstant intention. Syftet med studien var att undersöka variationsmängder över tid i tal riktat till barn i åldrarna 7-33 månader. Målet var att studera vilka typer av yttranden som dominerar variationsmängderna vid olika åldrar, samt vilka yttrandetyper som tenderade att förekomma tillsammans inom variationsmängderna. Vidare undersöktes intention och tempusförändringar hos verb i dessa variationsmängder. Ett skript skrevs för att kategorisera yttrandetyper med data från en korpus över barnriktat tal. Resultatet undersöktes sedan kvantitativt utifrån fyra åldersgrupper. Yttrandenas komplexitet inom variationsmängder visade sig stiga ju äldre barn det rörde sig om. Vidare sågs en skillnad i den vuxnes intention då barnen blev äldre, samt en minskning i användandet av interjektioner i kombination med ja/nej-frågor och komplexa satser ju äldre barnen blev. En tolkning av resultatet föreslogs vara att den vuxne själv tenderar att hålla i båda sidor av konversationen då de talar med yngre barn till skillnad från när de talar med äldre, mer verbala, barn som själva kan bidra med svaret. / Variation sets are a feature in child-directed speech characterized by successive utterances in which the adult speaker repeats and reorders their message with a constant intent. The aim of this study was to investigate variation sets over time in speech directed to children in the ages 7-33 months. The purpose was to study which types of utterances that dominates the variation sets at different ages, and which utterance-types that tend to co-occur within the variation sets. Furthermore intent was studied as well as change in verb tense in these variation sets. A script was written to categorize types of utterances with data from a corpus consisting of child directed speech. A quantitative research was performed on the results based on four different age groups. The complexity of the utterances within variation sets was shown to grow with the increasing age of the children. Furthermore a noticeable difference was observed in the intent of the adult speaker, correlating with the age of the child, and also a decrease in use of interjection combined with yes/no- questions and complex utterances the older the children were. A suggested interpretation of the result was that the adult tend to take both sides of the conversation when the children are young as opposed to when they speak to older, more verbal, children that can provide the answer themselves.

Children’s utterances have been studied in different languages; however, only a few studies refer to Swedish. The aim of the present study is to describe utterance types, subordinate clauses and utterance length for a group of three and four year old Swedish children without known functional impairments. The study included 29 children, 17 girls and 12 boys, in a larger city in the south-east of Sweden. The children, all native Swedish speakers, were aged 3;0 to 4;11. Sound recordings were made during a playing session with one of the authors in the children’s day care centers.The utterances were divided into the categories elliptical responses, incomplete and partly unintelligible utterances, imitative utterances and independent utterances. Mean Length of Utterance (MLU) was calculated for the 50 first independent utterances. Subordinate clauses were classified and counted and placement of the sentence adverb was studied. Elliptical responses were frequently used. Incomplete or partly unintelligible utterances were relatively common, but imitative utterances were rare. Subordinate clauses were used by 23 of the 29 children. Relative subordinate clauses were the most common type, and were used across the age range. Most of the children placed the sentence adverbial correctly. The children had utterances ranging from one to 23 words, and the most common utterance length was four words. The MLU ranged from 2.36 to 7.04. Frequent use of subordinate clauses resulted in a higher MLU. The older children used subordinate clauses more frequently and had a lower percentage of elliptical responses. The MLU had a tendency to increase with age. The great variety in the results shown in the present study, can be explained by the fact that children aged three and four are in a process of developing their language. Children with a more frequent use of subordinate clauses had higher MLU values, suggesting a relation between language complexity and MLU. The results show that MLU is a reliable measure of children’s language level in the ages three and four years. / Barns yttranden har undersökts i flera studier på olika språk, men det finns endast ett fåtal studier som berör det svenska språket. Syftet med föreliggande studie är att beskriva yttrandetyper, bisatser och yttrandelängd hos en grupp tre- och fyraåriga svenska barn utan kända funktionsnedsättningar. I studien deltog 29 barn, 17 flickor och 12 pojkar, i en större tätort i sydöstra Sverige. Barnen var i åldern 3;0 till 4;11 och hade svenska som modersmål. Ljudupptagning skedde under samtal i en leksituation med en av uppsatsförfattarna på barnens förskola. Yttrandena delades in i kategorierna elliptiska svarsyttranden, ofullständiga eller delvis oförståeliga yttranden, imitativa yttranden och självständiga yttranden. Yttrandemedellängd (eng: Mean Length of Utterance, förkortat MLU) räknades ut för de 50 första självständiga yttrandena. Förekomst av olika bisatstyper och placering av satsadverbial i bisatser undersöktes också. Elliptiska svarsyttranden var vanliga hos barnen. Ofullständiga eller delvis oförståeliga yttranden förekom i viss utsträckning, och imitativa yttranden var ovanliga. Bisatser förekom hos 23 av de 29 barnen. ”Som” var den vanligaste bisatsinledaren och förekom i hela åldersgruppen. De flesta barnen placerade satsadverbialet korrekt i bisatserna. Barnens yttranden var mellan ett och 23 ord långa, och den vanligaste yttrandelängden var fyra ord. MLU varierade från 2,36 till 7,04. Frekvent användning av bisatser gav högre MLU. De äldre barnen använde fler bisatser och hade en mindre andel elliptiska svarsyttranden. MLU hade en viss tendens att öka med ålder. Barn i åldern tre till fyra år befinner sig i en språklig utvecklingsfas, vilket speglas i den stora variationen i resultaten. Att barn som använde många bisatser hade högt MLU tyder på ett samband mellan språklig förmåga och yttrandelängd. Detta visar i sin tur att MLU är ett tillförlitligt mått på barns språkliga nivå i åldern tre till fyra år.