Fasta uttryck definieras i den här studien som ordsekvenser som helt eller delvis finns lagrade i det mentala lexikonet, vilket både innefattar idiom och mer flexibla uttryck där vissa enheter kan bytas ut mot andra. Användningen av fasta uttryck i vuxenriktat tal har undersökts mycket, och är något som förekommer ofta. När det gäller fasta uttryck i barnriktat tal har det föreslagits att det är en hjälp för språkutvecklingen, i och med att barnen får ramar att sätta in nya ord i, samtidigt som det precis som hos vuxna tros underlätta processandet av språket. I den här studien undersöks användningen av fasta uttryck i svenskt barnriktat tal under det första levnadsåret och vid 24 månaders ålder hos 10 förälder-barndyader. Syftet är att utröna både hur användningen ser ut gällande kvantitet och kvalitet och om det finns ett samband mellan användningen av fasta uttryck och barnens produktiva ordförråd vid 30 månaders ålder. Resultaten visade en stor variation i hur många fasta uttryck som användes, men fördelningen mellan de olika kategorierna var snarlik hos föräldrarna. Gällande ett eventuellt samband mellan användningen av fasta uttryck och barnens språkutveckling hittades inga signifikanta resultat.

Varje år föds ca 1–2 per 1000 barn med permanent sensorineural hörselnedsättning, vilket påverkar barnens talspråksutveckling. För att tillägna sig talspråk då man har en hörselnedsättning behövs anpassad hörteknik men även tillgång till rikligt och hörbart barnriktat talspråk. Vårdnadshavare har en avgörande roll för barns tidiga talspråksutveckling. Syftet med aktuell studie var att undersöka vad som karaktäriserar barnriktat tal (BRT) hos vårdnadshavare till barn (0–2 år) med hörselnedsättning i hemmamiljö. I studien deltog tio vårdnadshavare (man respektive kvinna) med barn i åldrarna 5–17 månader som deltagit i en interventionsstudie, Preventive Education Program for Parents (PEPP), på Karolinska Institutet. Korta inspelade sekvenser analyserades från heldagsinspelningar med Language Environment Analysis (LENA) i hemmiljö. LENA består av bärbar inspelningsapparat och ett avancerat analysprogram. En interrater-bedömning av deltagande föräldrars användning av BRT visade på en god överensstämmelse. Resultaten från studien visade att tre av de fem inspelade deltagarna i studien uppfyllde alla fem parametrarna av BRT under inspelningen. Föräldrarna tycks således ha tagit till sig råd om att använda BRT, alternativt så använde de sig naturligt av BRT. Två deltagare, båda manliga vårdnadshavare, använde sig inte av BRT-parametern ordförråd, vilket skulle kunna tyda på de könsskillnader som framkommit i tidigare studier / Approximately 1–2 per 1000 children are born with permanent sensorineural hearing loss each year, which affects their speech and language development. To acquire spoken language when having a hearing loss, adapted hearing technology is needed, as well as access to abundant and audible child-directed speech. Caregivers play a crucial role in the early speech and language development of children. The purpose of the current study was to investigate the characteristics of child-directed speech (CDS) among caregivers of children (0–2 years) with hearing loss in a home environment. The study included ten caregivers (male and female) with children aged 5–17 months who participated in an intervention study, Preventive Education Program for Parents (PEPP), at Karolinska Institutet. Short recorded segments from full-day recordings using Language Environment Analysis (LENA) in the home environment were analyzed. LENA consists of a portable recording device and an advanced analysis program. An interrater assessment of the participating parents' use of CDS showed good agreement. The results from the study showed that three of the five recorded participants in the study met all five parameters of CDS during the recording. The parents thus seem to have taken advice on using BRT, alternatively they used BRT naturally. Two participants, both male caregivers, did not use the CDS parameter vocabulary, which could indicate the gender differences observed in previous studies.

Äldreriktat tal avser kommunikationsanpassningar gentemot äldre liknande de som görs till små barn. Anpassningarna sker inom flera språkliga domäner och är en del av äldres kommunikativa miljö. Ämnet är relativt outforskat och få eller inga studier har gjorts i Sverige. Föreliggande studies syfte var att undersöka eventuell förekomst av äldreriktat tal, samt beskriva dess karakteristika då personal på olika typer av boenden för äldre samtalar med en äldre. Deltagare är fem personer som arbetar på olika former av boenden för äldre. Samtal mellan personal och äldre samt samtal mellan personal och en kollega spelades in och grovtranskriberades. Inspelningarna klipptes till filer utifrån varje analys syfte. Arbetet antog en datadriven ansats och data studerades utifrån tidigare forskning kring äldreriktat och barnriktat tal. I föreliggande studie påvisades att deltagande personal på boende för äldre, i varierande grad, anpassade sin kommunikation inom flera språkliga domäner. Anpassningarna förekom huvudsakligen inom den prosodiska domänen men förekom i viss utsträckning även inom den grammatiska. Anpassningar inom den pragmatiska domänen påvisades till viss del medan anpassningar inom den semantiska domänen ej förekom. Tendenser till talanpassningar förekom hos majoriteten av deltagarna. Följande tillägg av delaspekter till äldreriktat tal föreslås; upprepat användande av namn, mindre samtidigt tal och färre tvekfenomen. / The term elderspeak refers to the adjustments of communication towards elderly people which are similar to those made towards young children. The adjustments are made within several language domains, and are a part of the communicative environment of the elders. The subject is relatively uninvestigated, and few, if any, studies have been conducted on the subject in Sweden. Thus the aim of the present study was to investigate the possible occurrence of elderspeak, and to describe its characteristics. The present study is based upon five participants working at different forms of geriatric institutions. Conversations between a caregiver and a resident and conversations between a caregiver and a colleague were recorded and broadly transcribed. The recordings were cut into separate files according to the purpose of respective analysis. The study was carried out with a data-driven perspective and previously established aspects of elderspeak and child directed speech was searched for. The present study established that caregivers to a varying extent adjusted their communication within several language domains. The adjustments mainly took place within the prosodic domain but they also took place within the grammatical domain. Adjustments within the pragmatic domain were found to some extent, but no adjustments within the semantic domain were found. Tendencies to adjustments of the speech were present in the majority of the participants. The present study suggests the following additions to the aspects of the elderspeak phenomenon; frequent use of name, less hesitation phenomena and less frequent simultaneous speech.

Unga barn föredrar redan från födseln att lyssna till positivt tal, vilket karaktäriserar barnriktat tal. Idenna studie kontrasterades neutral och positiv känsla i ett ordinlärningsparadigm där tittiden hos 16-månader gamla, svensktalande barn (N=12) analyserades när de testades på två påhittade ord.Målorden presenterades antingen i positivt barnriktat tal eller neutralt barnriktat tal. Detta gjordes föratt se om det positiva barnriktade talet underlättar inlärningen av nya ord. Deras tittid på detefterfrågade objektet analyserades sedan med en tvåvägs-ANOVA. Det fanns inga signifikantaskillnader mellan röstlägena. Slutsatsen som drogs var att hypotesen, att tittiden för det objekt sompresenteras i positivt tal är längre, inte kunde bekräftas men inte heller förkastas på grund av problemmed datainsamlingen samt dataanalysen. Inför framtida studier rekommenderas att utöka antaletdeltagare, samt undersöka andra variabler som kan påverka den tidiga ordinlärningen. / Already from birth young children prefer to listen to positive speech, which is a characteristic of childdirected speech. In this study neutral and positive tone was contrasted in a word-learning paradigmwhere the eye-movement of 16-month-old Swedish speaking children (N= 12) were analysed whenthey were tested on two made-up words. The words were either presented in neutral child-directedspeech or positive child-directed speech. This was done to see if the early word-learning is facilitatedby positive tone. The looking time was then analysed by a two-way ANOVA, and there was nosignificant difference between the two emotions. The conclusion drawn was that the hypothesis, thatthe looking time of the children that presented with positive child-directed speech would be longer,could not be confirmed nor rejected due to problems with collecting data and data analysis. Prior tofuture studies it is recommended to expand the number of participants, as well as examine othervariables that may affect early word learning.

In this thesis, the usage of iconic expressions, or sound symbolic expressions, is investigated in Swedish child-directed speech during the first two years of life. Furthermore, it is explored whether there is an effect of the usage of sound symbolism on productive vocabulary at 2;0 years. Ten monolingual Swedish and typically-developing children and their parents were selected at the ages of 0;3, 0;6, 0;9, 1;0, 1;3, 1;6, 1;9 and 2;0 years. The sound symbolic expressions were extracted, classified and analysed. One finding is that sound symbolic expressions are used by all parents in varying degrees from sparsely to abundantly. On average 0,9 sound symbolic expressions were used per minute by all parents. There was no significant effect of the usage of sound symbolism on productive vocabulary. Nevertheless, this work shows that iconicity is used in early childhood and might be a part of the register child-directed speech. Further studies should investigate more thoroughly the effect of iconicity on language acquisition. / I denna studie undersöktes ikoniska, eller ljudsymboliska, uttryck i svenskt barnrikat tal under barnets första två levnadsår. Utöver detta testades det om det fanns någon effekt av användning av ljudsymbolik på barnets produktiva ordförråd vid 2;0 år. Tio enspråkiga svenska och typiskt-utvecklade barn och deras föräldrar valdes ut vid 0;3, 0;6, 0;9, 1;0, 1;3, 1;6, 1;9 och 2;0 år och de ljudsymboliska uttrycken extraherades, klassificerades och analyserades. Ett resultat var att alla föräldrar använde sig av ljudsymboliska uttryck; varierande från lite till mycket. I genomsnitt användes det 0,9 ljudsymboliska uttryck per minut av alla föräldrarna. Ingen signifikant effekt på det produktiva ordförrådet kunde hittas. Trots detta så visar detta arbete att ikonicitet används under den tidiga barndomen och att ikonicitet kanske är en del av talstilen ‘barnriktat tal’. Framtida forskning kan undersöka ikonicitetens påverkan på språkinlärning mer ingående. / Modelling infant language acquisition from parent-child interaction (MINT)

Barnriktat tal (BRT) är ett speciellt sätt för vuxna att tala till barn som bland annat kännetecknas av att vissa känslolägen och intentioner ofta uttrycks starkare än i vuxenriktat tal (VRT). Denna studie undersökte subjektivt bedömda känslolägen och intentioner i BRT och hur de korrelerar med fonetiska aspekter. Män och kvinnor bedömde känslolägen i BRT som bestod av 25 sekunder långa yttranden av mammor och pappor som talade till sina barn i åldrarna 3, 6, 9 och 12 månader. Yttrandena av mammorna var både på svenska och australiensisk engelska, medan de av papporna endast var på svenska. De känslolägen och intentioner som bedömdes var positivt/negativt känsloläge, uttrycka kärleksfullhet, trösta/lugna, uppmuntra uppmärksamhet och styra beteende. De fonetiska aspekterna som korrelerades med bedömningarna var medelvärde av grundtonsfrekvensen, grundtonsfrekvensens omfång och medelvärden av den första och andra formanten. Hur yttrandena bedömdes på den positiva/negativa skalan jämfördes även med bedömningar av samma yttranden fast lågpassfiltrerade (till 400 Hz) som användes i en annan studie. Bedömningarna av positivt/negativt känsloläge jämfördes också mellan yttrandena av de två könen och på de två språken. Resultatet visade att bedömningarna inte skiljde sig signifikant. Korrelationen av bedömda känslolägen och intentioner, och fonetiska aspekter indikerar att det främst är grundtonsfrekvensens höjd som har betydelse för hur högt de olika känslolägena och intentionerna bedöms, men även till viss del grundtonsfrekvensens omfång. Den första formanten korrelerade inte med några känslolägen eller intentioner, men den andra formanten korrelerade med uttrycka kärleksfullhet. Bedömningarna av de australiensisk-engelska yttrandena och de svenska skiljer sig inte signifikant trots skillnader gällande de fonetiska aspektera, och detsamma gäller bedömningar av mammornas och pappornas yttranden. Resultaten tillsammans indikerar att främst höjden av f0-medel och omfångets bredd är relevanta för uppfattade känslolägen. / This study examined the subjectively rated affects in infant directed speech and their correlations with acoustic parameters. Men and women rated affects in 25 second utterances of infant directed speech by mothers and fathers speaking to their infants aged 3, 6, 9 and 12 months. The mothers' utterances were in both Swedish and Australian English, while the fathers' utterances were only in Swedish. The affects that were rated were positive/negative affect, express affection, soothe/calm, encourage attention and direct behaviour. The acoustic parameters that were correlated with the ratings were mean fundamental frequency, range of fundamental frequency and means of the first and the second formant. How the utterances were rated on the positive/negative scale were compared with ratings of the same utterances but low-pass filtered (to 400 Hz), which were used in a different study. The ratings of positive/negative affect were also compared between the utterances of the two genders and the two languages. The result was that the ratings did not differ significantly between the filtered and unfiltered utterances. The correlation of rated affects and acoustic parameters indicate that most affects are rated higher when the fundamental frequency is higher, and the range of the fundamental frequency also appears to have some bearing on the ratings. The first formant did not correlate with any affects, but the second formant correlated with express affection. The ratings of the Australian English and the Swedish utterances did not differ significantly, nor did the ratings by mothers and fathers. Together the results indicate that mainly the height of the fundamental frequency and the width of the range are relevant regarding which affects are perceived.

Variationsmängder är en egenskap i barnriktat tal som karaktäriseras av successiva yttranden i vilka den vuxne talaren upprepar och omformulerar sitt budskap med en konstant intention. Syftet med studien var att undersöka variationsmängder över tid i tal riktat till barn i åldrarna 7-33 månader. Målet var att studera vilka typer av yttranden som dominerar variationsmängderna vid olika åldrar, samt vilka yttrandetyper som tenderade att förekomma tillsammans inom variationsmängderna. Vidare undersöktes intention och tempusförändringar hos verb i dessa variationsmängder. Ett skript skrevs för att kategorisera yttrandetyper med data från en korpus över barnriktat tal. Resultatet undersöktes sedan kvantitativt utifrån fyra åldersgrupper. Yttrandenas komplexitet inom variationsmängder visade sig stiga ju äldre barn det rörde sig om. Vidare sågs en skillnad i den vuxnes intention då barnen blev äldre, samt en minskning i användandet av interjektioner i kombination med ja/nej-frågor och komplexa satser ju äldre barnen blev. En tolkning av resultatet föreslogs vara att den vuxne själv tenderar att hålla i båda sidor av konversationen då de talar med yngre barn till skillnad från när de talar med äldre, mer verbala, barn som själva kan bidra med svaret. / Variation sets are a feature in child-directed speech characterized by successive utterances in which the adult speaker repeats and reorders their message with a constant intent. The aim of this study was to investigate variation sets over time in speech directed to children in the ages 7-33 months. The purpose was to study which types of utterances that dominates the variation sets at different ages, and which utterance-types that tend to co-occur within the variation sets. Furthermore intent was studied as well as change in verb tense in these variation sets. A script was written to categorize types of utterances with data from a corpus consisting of child directed speech. A quantitative research was performed on the results based on four different age groups. The complexity of the utterances within variation sets was shown to grow with the increasing age of the children. Furthermore a noticeable difference was observed in the intent of the adult speaker, correlating with the age of the child, and also a decrease in use of interjection combined with yes/no- questions and complex utterances the older the children were. A suggested interpretation of the result was that the adult tend to take both sides of the conversation when the children are young as opposed to when they speak to older, more verbal, children that can provide the answer themselves.

En hög andel repetitioner är ett av de utmärkande dragen i barnriktat tal. Tidigare forskning har visat att andelen repetitioner i barnriktat tal varierar beroende på barnets ålder. Dessutom tyder forskningen på att repetitioner i barnriktat tal kan vara främjande för språkutvecklingen. Syftet med studien var att undersöka eventuella variationer över tid i andelen repetitioner i barnriktat tal under det första levnadsåret, samt försöka hitta ett samband mellan detta och barnens språkliga utveckling. Repetitionerna i föräldrarnas tal hos tio förälder-barn-dyader då barnet var 3, 6, 9 och 12 månader undersöktes kvantitativt. Exakta och varierade självrepetitioner samt exakta och varierade repetitioner av barnens yttranden undersöktes och jämfördes med samma barns språkliga nivå vid 18 månader. Resultatet visade att andelen exakta självrepetitioner var cirka en tredjedel lägre vid 12 månaders ålder än vid de tre tidigare inspelningstillfällena. Den totala andelen repetitioner av barnens yttranden mer än fyrdubblades från 3 till 12 månader. Ett samband kunde påvisas mellan repetitionerna under det första levnadsåret och barnens språkutveckling, där en låg andel exakta självrepetitioner vid 6 till 9 månader korrelerade med en hög språklig nivå vid 18 månader. Som en tolkning av resultatet föreslogs kopplingar mellan barnens aktiva språkbruk och repetitionerna i föräldrarnas tal. / A high proportion of repetitions is one of the distinctive features of child-directed speech (CDS). Research has shown that the percentage of repetitions in CDS varies over time depending on the age of the child. In addition, it is suggested that repetitions in CDS correlate with child language development. The aim of the study was to investigate the possible variations over time in the percentage of repetitions in CDS during the child’s first year, and to try to find a connection between repetitions and the child’s language development. Repetitions in parent speech in ten parent-child dyads as the children were 3, 6, 9 and 12 months old were investigated quantitatively. Exact and varying self-repetitions and exact and varying repetitions of the child’s utterances were investigated and compared to the same children’s linguistic level at 18 months of age. The results showed that the percentage of exact self-repetitions was more than 30 percent lower at the age of 12 months than at 3, 6 and 9 months of age. The total percentage of repetitions of the child’s utterances increased more than four times from 3 to 12 months of age. A connection was found between the repetitions during the child’s first year and the child’s language development, indicating that a low percentage of exact self-repetitions at 6 to 9 months of age correlated with a high vocabulary at 18 months of age. A link between the expressive language of the child and the repetitions in parents’ speech was suggested. / MINT: Modelling infant language acquisition from parent-child interaction (MAW 2011.007)

By 4.5 months infants listen longer to their names compared to matched foils, which is the earliest empirically demonstrated sign of word-form recognition. This ability develops gradually in the first year of life and becomes increasingly advanced. The present study investigated word-form recognition in 6-month-olds using event-related potentials (ERPs). To date, few studies have demonstrated word-form recognition at this age, and only one study has presented electrophysiological evidence. In addition, the present study investigated the effect of speech register on word-form recognition. Studies on language acquisition indicate that adjustments adults and older children make in interaction with infants are relevant for language learning. This speech register, commonly referred to as infant-directed speech (IDS), differs from adult-directed speech (ADS) in several respects. Studies on word-form recognition did typically not compare recognition effects for word forms familiarized (meaning trained) in IDS with word forms familiarized in ADS, however, the present study did. No recognition effects for either IDS or ADS were found. Moreover, there were no differences in ERP-responses for word forms familiarized in IDS compared to word forms familiarized in ADS. The main conclusion is that word-form recognition is still unstable at 6 months. / Vid 4.5 månaders ålder lyssnar spädbarn längre till sitt namn än andra liknande namn, vilket är det tidigast påvisade tecknet på igenkänning av ordformer. Förmågan utvecklas gradvis under det första levnadsåret och blir mer avancerad. Den aktuella studien undersökte igenkänning av ordformer hos 6 månaders spädbarn genom eventrelaterade potentialer (ERPer). I dagsläget har ett fåtal studier demonstrerat igenkänningseffekter vid den här åldern, och endast en studie har presenterat elektrofysiologiska bevis. Den aktuella studien undersökte även hur talstilen påverkar spädbarns igenkänning av ordformer. Studier inom barns språkutveckling indikerar att anpassningar som vuxna och äldre barn gör i interaktion med spädbarn är relevanta för språkinlärningen. Den här talstilen, ofta kallad barnriktat tal (BRT) skiljer sig från vuxenriktat tal (VRT) i flera avseenden. Studier som har undersökt igenkänning av ordformer hos spädbarn har inte jämfört igenkänningseffekter för ordformer som presenterats (dvs. tränats) i BRT med ordformer som presenterats i VRT, vilket den aktuella studien gör. Inga igenkänningseffekter påvisades för BRT eller VRT. Vidare fanns inga skillnader i ERP-responsen för ordformer presenterade i BRT jämfört med ordformer presenterade i VRT. Slutsatsen är att spädbarns igenkänning av ordformer fortfarande är instabil vid 6 månader.

Vowel hyperarticulation and hyper affect are two characteristics of infant-directed speech (IDS), reported in several studies. Vowel hyperarticulation has been suggested to be a way in which adults subconsciously facilitate infants’ language acquisition, but it has also been argued to be the acoustic by-product of an affective speaking style. The present thesis describes the expression of vocal affect in Swedish IDS at 12 months and investigates the relationship between vocal affect and vowel hypo-/hyperarticulation (VHH) on a speaker level. Naïve listeners (n = 23) rated affect valence in filtered samples of parents’ IDS and adult-directed speech (ADS). VHH was quantified by vowelspace area (VSA) for the same parents. In line with previous studies, IDS contained significantly more positive affect than ADS, illustrating that heightened positive affect is a distinct feature of Swedish IDS. Furthermore, no relationship was found between vocal affect and degree of VHH. However, a significant negative relationship was found between parents’ difference in VSA for IDS and ADS, and the difference in vocal affect for IDS and ADS. The results show that hyper affect was not associated with hyperarticulation of vowels. In general, parents that made affective adjustments in their IDS made smaller adjustments regarding VHH. The results support previous research suggesting that vowel hyperarticulation in IDS is not simply the result of an affective speaking style. / Vokalhyperartikulation och förhöjd positiv röstkänsla är två kännetecken för barnriktat tal (BRT) som har rapporterats i flera studier. Vokalhyperartikulation har föreslagits vara ett sätt vuxna omedvetet underlättar barns språkinlärning. Andra menar att det är en akustisk sidoeffekt av den positiva röstkänslan som används i interaktion med små barn. Den aktuella uppsatsen beskriver uttrycket av röstkänsla i svenskt BRT vid 12 månader och undersöker sambandet mellan röstkänsla och vokalhypo-/hyperartikulation (VHH) på talarnivå. Röstkänslan i föräldrars BRT och vuxenriktade tal (VRT) skattades av vuxna lyssnare (n = 23) och samma föräldrars vokalarea användes som mått på VHH. I linje med tidigare studier innehöll BRT signifikant mer positiv röstkänsla än VRT, vilket illustrerar att förhöjd positiv röstkänsla är ett utmärkande drag för svenskt BRT. Vidare fanns inget samband mellan röstkänsla och grad av VHH. Däremot fanns ett signifikant negativt samband mellan föräldrarnas skillnad i vokalarea för BRT och VRT, och föräldrars skillnad i röstkänsla för BRT och VRT. Resultaten visar att förhöjd positiv röstkänsla inte var associerad med hyperartikulation av vokaler. Generellt gjorde föräldrar som anpassade röstkänsla i hög grad mindre anpassningar gällande VHH. Resultaten stödjer tidigare studier som har visat att vokalhyperartikulation i BRT inte enbart är en effekt av ett positivt uttryckssätt.