Denna essä handlar om regikonstens dialogiska väsen. Utifrån mina egna erfarenheter som regissör skriver jag om ett par av mina teateruppsättningar. Jag undersöker frågor om vilka faktorer som kan ha påverka repetitionsperioderna. Hur kan en och samma regissör fungera så olika? Hur kan den ena teateruppsättningen gå som en virvlande dans medan nästa havererar? Kan det vara dialogen med skådespelare som är avgörande för om ett samarbete bär eller brister? Min utgångspunkt för essän är att regikonsten är dialogisk och att utan dialog och samförstånd med skådespelarna faller samarbetet samman. Genom att jämföra olika repetitionsperioder för jag ett resonemang kring vad som är betydelsefullt för en kreativ och trygg repetitionsperiod. Jag problematiserar begreppet dialog och använder mig av filosofisk litteratur för att undersöka relationen regissör och skådespelare. Att tala om en dialog är lätt men att fånga ordet i en betydelse utmanar. Mina teoretsiak referenser är framförallt Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe och Hans Skjervheim. / <p>Källor: Bl.a. Martin Buber, Jakob Meløe, Hans Skjervheim, John Dewey</p>

Denna essä handlar om den pedagogiska situationen mellan lärare i scenisk gestaltning och skådespelarstudenter i en kurs i scenisk gestaltning på en konsnärlig högskola. Utgångspunkten är mitt fältarbete med deltagande observation som jag genomförde när jag följde undervisningen samt intervjuer med lärarna. Utifrån mina erfarenheter som regissör för jag en diskussion om skillnader och likheter mellan att regissera och att undervisa. Mina forskningsfrågor är: 1) Hur ser dialogens och mötets förutsättningar och hinder ut mellan lärare och student? 2) Vilken betydelse har vår förmåga att förstå ”den andre” för att kunna mötas? Mitt förhållningssätt är induktivt. Fokus ligger på meningsinnehållet i de situationer som uppstår i undervisningen och som framkommer i intervjuerna.  Jag vill undersöka om det finns gemensamma nämnare, ett fenomenens väsen i empirin. I min studie framkommer att lärarna ser dialog som en metod för överföring av kunskap. De framför vikten av att tydliggöra rollerna lärare och student och den makt(o)balans som finns i undervisningssituationen. När det handlar om att förstå ”den andre” var studentens skådespelararbete fokus. Där kunde läraren förstå och arbeta med studentens olika utvecklingssteg och processer. Det var genom förställningen, gestaltningen, som läraren förstod studenten som ”den andre”. Det som skulle kunna uppfattas som en omväg för förståelse blev istället den pedagogiska vägen mellan lärare och student.Mina teoretiska referenser är filosofisk litteratur och då framförallt Michail Bachtins tankar om den polyfona romanen, Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe, Hans Skjervheim. Vad det gäller metoddelen har jag använt mig Katrine Fangens text om deltagande observation. / <p>Källor bl.a. Anton Tjechov, Martin Buber, Michail Bachtin, Jakob Meløe, Hans Skjervheim</p>

En hög andel repetitioner är ett av de utmärkande dragen i barnriktat tal. Tidigare forskning har visat att andelen repetitioner i barnriktat tal varierar beroende på barnets ålder. Dessutom tyder forskningen på att repetitioner i barnriktat tal kan vara främjande för språkutvecklingen. Syftet med studien var att undersöka eventuella variationer över tid i andelen repetitioner i barnriktat tal under det första levnadsåret, samt försöka hitta ett samband mellan detta och barnens språkliga utveckling. Repetitionerna i föräldrarnas tal hos tio förälder-barn-dyader då barnet var 3, 6, 9 och 12 månader undersöktes kvantitativt. Exakta och varierade självrepetitioner samt exakta och varierade repetitioner av barnens yttranden undersöktes och jämfördes med samma barns språkliga nivå vid 18 månader. Resultatet visade att andelen exakta självrepetitioner var cirka en tredjedel lägre vid 12 månaders ålder än vid de tre tidigare inspelningstillfällena. Den totala andelen repetitioner av barnens yttranden mer än fyrdubblades från 3 till 12 månader. Ett samband kunde påvisas mellan repetitionerna under det första levnadsåret och barnens språkutveckling, där en låg andel exakta självrepetitioner vid 6 till 9 månader korrelerade med en hög språklig nivå vid 18 månader. Som en tolkning av resultatet föreslogs kopplingar mellan barnens aktiva språkbruk och repetitionerna i föräldrarnas tal. / A high proportion of repetitions is one of the distinctive features of child-directed speech (CDS). Research has shown that the percentage of repetitions in CDS varies over time depending on the age of the child. In addition, it is suggested that repetitions in CDS correlate with child language development. The aim of the study was to investigate the possible variations over time in the percentage of repetitions in CDS during the child’s first year, and to try to find a connection between repetitions and the child’s language development. Repetitions in parent speech in ten parent-child dyads as the children were 3, 6, 9 and 12 months old were investigated quantitatively. Exact and varying self-repetitions and exact and varying repetitions of the child’s utterances were investigated and compared to the same children’s linguistic level at 18 months of age. The results showed that the percentage of exact self-repetitions was more than 30 percent lower at the age of 12 months than at 3, 6 and 9 months of age. The total percentage of repetitions of the child’s utterances increased more than four times from 3 to 12 months of age. A connection was found between the repetitions during the child’s first year and the child’s language development, indicating that a low percentage of exact self-repetitions at 6 to 9 months of age correlated with a high vocabulary at 18 months of age. A link between the expressive language of the child and the repetitions in parents’ speech was suggested. / MINT: Modelling infant language acquisition from parent-child interaction (MAW 2011.007)

Repetitions in child-directed speech (CDS) have been shown to vary over time, and are suggested to affect first language acquisition. Correlations between verbal contents of repetitions in CDS and children’s language development have been suggested. The verbal contents of repetitions in Swedish CDS have not yet been investigated. The aim of this study was to examine the verbal contents of repetitions in Swedish CDS during the child’s first 2 years and possible changes in proportions of repetitions during the same time span. Verbal contents of repetitions in parents’ speech in 10 parent-child dyads as the children were 3, 6, 9, 12 and 24 months old were investigated focusing on word classes, sentence types and whole-constituent change. The results were compared to the children’s productive vocabularies at the age of 30 months. Possible occurrences of item-based constructions and frequent frames in the repetitions were also examined. The overall results revealed patterns concerning change in verbal contents in repetitions over time and correlations between verbal contents in repetitions and child language development. Two proposals were made: parents adjust the complexity of their speech to linguistic developmental stages of their children, and linguistic variation in the input increases as the child grows older. / Repetitioner i barnriktat tal (BRT) har visat sig variera över tid, och har föreslagits påverka förstaspåksinlärning. Även ett samband mellan det verbala innehållet i repetitioner i BRT och barns språkutveckling har föreslagits. Det verbala innehållet i repetitioner i svenskt BRT har inte undersökts tidigare. Syftet med denna studie var att undersöka det verbala innehållet i repetitioner i svenskt BRT under barnets två första år och möjliga förändringar gällande andelen repetitioner under samma tidsperiod. Det verbala innehållet i repetitioner i föräldrars tal hos tio förälder-barn-dyader då barnen var 3, 6, 9, 12 och 24 månader gamla undersöktes med fokus på ordklasser, satstyper och förändringar gällande konstituenter. Resultaten jämfördes med barnens produktiva ordförråd vid 30 månaders ålder. Även den möjliga förekomsten av typbaserade konstruktioner (item-based constructions) och frekventa ramar (frequent frames) undersöktes. De övergripande resultaten uppvisade mönster gällande förändringar inom det verbala innehållet i repetitioner över tid samt ett samband mellan det verbala innehållet i repetitioner och barns språkutveckling. Två antaganden gjordes: föräldrar justerar komplexiteten i sitt tal efter språkliga utvecklingsfaser hos sina barn, och den språkliga variationen i inputen ökar med barnets ålder. / MINT: Modelling infant language acquisition from parent-child interaction (MAW 2011.007)