Fritidshemmet har en viktig samhällelig funktion för barn mellan 6–13 år. Verksamheten kombinerar meningsfull fritid med undervisning och främjar barns sociala lärande. Men barns tillträde till fritidshem är villkorad och styrs av sina vårdnadshavares livssituation. Verksamheten är avgiftsbelagd och en majoritet av Sveriges kommuner kräver dessutom att vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar på heltid. Det kan exkludera barn vars vårdnadshavare är arbetssökande, långtidssjukskrivna och föräldralediga. Syftet med studien är att skapa kunskap om vad barn som inte stannar kvar på fritidshem efter skoldagens slut gör. Studiens frågeställningar är: Vilka hinder och möjligheter skapas, av deltagare och andra, för att barnen ska kunna fortsätta att umgås med sina vänner?, Hur skapas möjligheter och begränsningar för socialisation i deltagarnas spatiala rörelse? och Vilka aktiviteter väljer deltagarna att göra och vilka aktiviteter beskriver deltagarna att de måste göra? De teoretiska utgångspunkterna hämtas ur socialkonstruktionismen med fokus på både individers agens som styrande för individers valmöjlighet och samhälleliga strukturer som möjliggörande eller begränsandeför individens val. Studiens empiri bygger på en metodologisk triangulering för att stärka och validera mitt resultat. Datamaterialet består av fem samtalspromenader tillsammans med sex barn, tre semistrukturerade intervjuer tillsammans med fem barn och ett fokusgruppssamtal tillsammans med två biträdande rektorer och två fritidshemslärare. Analysen visar att barn som inte stannar kvar på fritidshem kan riskera att bli socialt isolerade, antingen helt och utan stöd att lära sig umgås med vänner eller under den del av tiden när barnets vänner är kvar på fritidshemmet. Barn ber inte vuxna i sin närhet om hjälp när de behöver hantera kränkningar.

I denna systematiska litteraturstudie ska tidigare forskning analyseras och presenteras. Syftet med studien är att belysa hur användningen av digitala verktyg påverkar elevers skrivande och deras skrivutveckling från förskoleklass till årskurs 6. Studiens frågeställningar handlar om hur digitala verktyg påverkar elevers skrivutveckling, kvalitén på elevers texter och elevers motivation att skiva. Materialet som ligger till grund för studien är 13 vetenskapliga publikationer, där fem är forskningsöversikter och åtta är empiriska studier. Majoriteten av forskningen utgår från den sociokulturella teorin, den kognitiva teorin och pragmatismen. Dessa publikationer har analyserats med en innehållsanalys och sedan kategoriserats in i olika scheman.  Resultatet visar att digitala verktyg påverkar elevers skrivande såväl positivt som negativt. De positiva aspekter forskningen presenterar är bland annat att elever kan få stöttning av verktyget i form av olika program och applikationer. De påverkar även elevers motivation, och engagemanget till uppgiften blir större. Dock kan verktygens lekfulla funktioner bli ett störningsmoment. Andra negativa aspekter är att färre delar av hjärnan stimuleras och att elever inte utvecklar sin finmotorik i användningen av digitala verktyg. Många forskare presenterar även vikten av lärares digitala kompetens för att skapa en gynnsam undervisning. Forskningen är samstämd om att elever bör använda såväl penna och papper som digitala verktyg i sitt textskapande.