Individer 80 år och äldre förväntas öka de kommande åren. Världens snabbt ökade antal individer som lever allt längre kommer i framtiden innebära stora utmaningar både för hälso- och sjukvårdens personal och sjukvårdens ekonomi. Då hög ålder generellt är associerat med ett ökat behov av hälso- och sjukvårdsinsatser. Dagens medicinska och tekniska resurser tillsammans med ökad kompetens har gjort att fler, sjukare och äldre patienter, kan erhålla akuta vårdinsatser vid svår sjukdom. Kritiskt sjuka äldre med stor samsjuklighet är de som idag har minst chans att erhålla bäst individanpassad vård med dagens sjukvårdssystem. Författarna har uppmärksammat att det finns en pågående diskussion kring intensivvården av dessa patienter inom den studerade yrkesgruppen samt att tydliga riktlinjer saknas. Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse och erfarenhet av att vårda patienter som är 80 år och äldre. En kvalitativ semistrukturerad intervjumetod användes. Totalt 8 intervjuer genomfördes på fyra allmänna intensivvårdsavdelningar. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Huvudfynden riktar sig främst mot etiska dilemman och svårigheter i teamarbetet. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev faktorer som påverkar bedömningar av äldre patienter. Bristande kontinuitet bland intensivvårdsläkare var en faktor. Komplexa etiska dilemman och att inte vara i samförstånd med beslut uttrycktes som en anledning till frustration i arbetet med dessa patienter. Vidare kom de med förslag och önskningar om förbättringar. Avsaknad av riktlinjer eller lämpliga screeningsystem och evidens gällande äldre patienter inom intensivvården skulle kunna vara en faktor som påverkar intensivvården av de allra äldsta intensivvårdspatienterna. Det kan vara en anledning till att beslut uppfattas av intensivvårdssjuksköterskan som godtyckliga många gånger. Etisk stress var enligt analysen vanligt förekommande i vård av den äldre intensivvårdspatienten. Framförallt gällande att genomföra omvårdnadsåtgärder som endast upplevs förlänga ett lidande.

Bakgrund: Begreppet ensamhet kan ha olika betydelse för olika personer. När ensamheten inte är självvald kan det leda till ohälsotillstånd i form av depression, demens, högt blodtryck, stroke samt hjärtinfarkt. Undersökningar har visat att många äldre personer med äldreomsorg upplever ensamhet i någon form. Det är dock oklart hur stor andel av den svenska befolkningen som upplever en känsla av ensamhet. Syfte: Syftet var att kartlägga förekomsten av ensamhet i förhållande till social interaktion bland äldre personer i Sverige i åldern 60 och 81 år.  Metod: Metoden i studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie och baserades på data från, en nationell kohortstudie om olika aspekter av åldrandet. The Swedish National Study on Aging and Care (SNAC). Datamaterialet analyserades med deskriptiv och jämförande statistik.  Resultat: Resultatet visade att majoriteten av deltagarna rapporterade att de sällan eller aldrig kände sig ensamma och bodde i eget boende. Detta trots att de inte hade haft någon social interaktion de senaste fyra veckorna, men däremot bodde med make/ maka/ partner.  Slutsats: Slutsatsen var att ensamhetskänslor inte behöver uppstå vid utebliven social interaktion. Social interaktion behöver således inte vara associerat med ensamhet