Sammanfattning   Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna i vårt land. I huvudsak behandlas bröstcancer med kirurgi men tilläggsbehandling med cytostatika-, strål- och hormonell behandling är vanligt. Under behandlingen kommer kvinnorna att drabbas av bieffekter som kan orsaka lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva kvinnors erfarenheter under tiden de får adjuvant cytostatika- och strålbehandling för bröstcancer; Hur upplever de det och hur hanterar de upplevelserna? Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes. Efter genomförd sökning i databaserna, PubMed och Cinahl, kvalitetsgranskades och inkluderades tio artiklar. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Analysprocessen resulterade i två teman; Att vara drabbad av adjuvant behandling och Att finna ett sätt att hantera upplevelserna av adjuvant behandling. Resultatet visade att det upplevdes som ett stort lidande att få cytostatika- och strålbehandling men att det även fanns positiva aspekter. Lidandet låg i alla behandlingsrelaterade biverkningar, att de ofta hade en känsla av ensamhet och nedstämdhet, och att de upplevde brist på kontroll. Lusten fanns i att ha fått ett nytt perspektiv på livet och en ny syn på vad som var viktigt. Slutsats: Att kämpa för att upprätthålla ett meningsfullt liv och att inte ses som annorlunda var ett genomgående tema. Individanpassad vård behövs för att bemöta kvinnornas upplevelser och stödja hanteringen. / Maria Lidbäck

No description available.

Bakgrund: Fler än 216 miljoner människor i världen lider av ångestsyndrom. Ångestsyndrom orsakar lidande och kan påverka patienternas liv på ett negativt sätt. Ett stort antal av Sveriges sjukskrivningar är orsakade av ångestsyndrom och ångestsyndrom påverkar också världsekonomin negativt. Tidigare forskning har visat på att fysisk aktivitet kan minska risken för hjärtsjukdomar, högt blodtryck, diabetes och osteoporos. Som sjuksköterska kan man träffa på patienter med ångestsyndrom, men även patienter med andra sjukdomar kan uttrycka ångest. Det är därför av stor vikt att ha kunskap om detta och kunna informera, erbjuda alternativa behandlingar och motivera patienterna.Syftet: Att sammanställa effekter av fysisk aktivitet hos patienter med ångestsyndrom.Metod: En litteraturstudie med innehållsanalys av 13 artiklar av kvantitativ ansats. Resultatet: Artiklarna som ligger till grund för den aktuella litteraturstudien har påvisat skiftande resultat med både goda, inga och negativa resultat. Övervägande har det framkommit goda effekter så fysisk aktivitet kan presenteras och användas som adjuvant behandling hos patienter med ångestsyndrom.Konklusion: Fysisk aktivitet har många goda effekter på människor, både fysiskt och psykiskt. Med rätt information och omvårdnad kan fysisk aktivitet användas med god effekt hos patienter med ångestsyndrom. Fysisk aktivitet i kombination med antingen läkemedel eller KBT har visat på störst effekt kring att minska ångest. Således kan fysisk aktivitet som adjuvant behandling bidra till att ångesten minskar hos dessa patienter. / Background: More than 216 million people in the world suffers from anxiety disorder. Anxiety disorder causes suffering and may affect the patients' life in a negative way. A large number of the sick leave in Sweden is caused by anxiety disorder and anxiety disorder affects the world ecomony in a negatively way. Previous research has shown that physical activity can reduce the risk of heart disease, high blood pressure, diabetes and osteoporosis. As a nurse you can encounter patients with anxiety disorder, but even patients with other diseases can express anxiety. Therefore, it is important to have knowledge of this and to be able to give information, offer alternative treatments and motivate patients. Purpose: To examine the effect of physical acitivty to patients with anxiety disorder.Method: A literatur review with content analysis of 13 articles with quantitative approach.Results: The articles underlying the current literature study have shown changing results with both good, no and negative results. Considerable, good effects have shown so physical activity can be presented and used as adjuvant therapy in patients with anxiety disorder.Conclusion: Physical activity has many good effects on people, both physically and mentally. With proper information and nursing care, physical activity can be used with good effects with patients with anxiety disorder. Physical acitivty in combination with either medication or CBT has shown the most effect to reduce anxiety. Therefore can physical activity as additional treatment contribute to reduce anxiety in these patients.

Bakgrund: Depression är en av världens vanligaste sjukdomar, som över 350 miljoner människor i världen lider av. I Sverige lider fem procent av befolkningen av depression och 80 % av dessa behandlas med antidepressiva läkemedel. Alternativa åtgärder rekommenderas då läkemedelsanvändningen ökar och ofta kommer med bieffekter. Sjuksköterskan möter personer med depression överallt i vården och bör därför ha kunskap om andra åtgärder. En sådan åtgärd kan vara fysisk aktivitet. Kunskapen kan användas som incitament och omvårdnadsåtgärd. Syftet: Att undersöka effekten av fysisk aktivitet för patienter med diagnostiserad depression. Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 11 artiklar med kvantitativ ansats. Resultatet: Fysisk aktivitet hade god effekt på depression, speciellt när det användes som adjuvant behandling. Intensiteten på den fysiska aktiviteten hade ingen påverkan på depressiva symtom. Slutsats: Fysisk aktivitet bör rekommenderas till personer med depression då det enligt denna studies resultat ger god effekt. / Background: Depression is one of the world’s most common diseases, that over 350 million people worldwide suffer from. In Sweden, five percent of the people suffer with depression and 80 % of them are treated with antidepressants. Alternative measures should be recommended as drug usage increases and often come with side effects. Nurses meets people with depression everywhere in healthcare and should have knowledge of other alternative measures. Such a measure could be physical activity. This knowledge can be used as incentives and nursing intervention. Purpose: To examine the effect of physical activity for patients diagnosed with depression Method: A Literature review with content analysis of 11 articles with quantitative approach. Results: Physical activity had a positive effect on depression, especially when used as an adjuvant treatment. The intensity of the physical activity had no effect on depressive symptoms. Conclusion: Physical activity should be recommended to people with depression because according to this study´s result it provides good effect on depression.

Glioblastoma is the most aggressive type of primary tumor in the central nervous system (CNS tumors). It is hard to treat and has a poor prognosis for survival. Primary CSN tumors occur in approximately 1400 adults in Sweden every year and is the third most common cause of cancer-related deaths in individuals between 15-24 years of age.   There is no prophylaxis for primary CNS tumors. The causes of most CNS-tumors are unknown, but there are several risk factors that have been identified. Both heredity and environmental factors are likely to come into play, but clinical data does not suggest any convincing evidence of CNS tumor formation. Some cases of CNS tumors are related to known genetic conditions that cause rare syndromes and have an increased risk of getting a brain tumor.   The treatments for glioblastoma are surgery, radiotherapy, chemotherapy, TTField treatment and immunotherapy. Immunotherapy is a type of cancer treatment that uses the patient’s immune system to fight CNS tumors. New cancer immunotherapies, such as dendritic cell (DC)-based vaccines are under development to enhance anti-tumor presentation and to prime anti-tumor T-cell responses.   The objective of this study was to investigate the efficacy of DC vaccines for the treatment of glioblastoma.    Seven clinical studies from PubMed were found after searching in the Pubmed database, and filtering through the inclusion and exclusion criteria. All seven studies explored the efficacy of DC vaccines on overall survival and progression-free survival for patients with glioblastoma. In addition to investigating the safety and adverse events, the clinical trials evaluated the immune response to the DC vaccines against glioblastoma.   Combining standard of care (SOC) with DC vaccines prolonged the overall survival by several months compared to SOC alone. Severe adverse reactions (grade 3) were reported in two studies, while the rest of the studies showed that patients tolerated the DC vaccines and had only mild grade 1-2 adverse events. Half of the studies correlated prolonged median survival or progressions- free survival with immune response.   Further research is required to compare the efficacy of DC vaccines and other immunotherapies in order to conclude whether DC vaccines are a feasible effective treatment of glioblastoma in the future.