Socialtjänsten är en kommunal verksamhet som har ansvar att tillhandhålla sociala tjänster för barn och unga. Barn- och ungdomspsykiatrin är en del av hälso- och sjukvården som är organiserad på regional nivå. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur samverkan fungerar mellan BUP heldygnsvård och socialtjänsten när en ungdom är inskriven inom heldygnsvården. Studien baseras på åtta kvalitativa intervjuer med professionella inom både BUP:s heldygnsvård och socialtjänsten. Vi använde oss av en semistrukturerad intervjuguide där materialet analyserades utifrån tematisk analys. Med utgångspunkt från samverkansteori och gräsrotsbyråkrati kunde vi sedan fördjupa vår analys utifrån resultaten. Studien visar på att samverkan generellt sett är relativt god, där båda professionerna fokuserade på barnets bästa. Framgångsfaktorer inkluderar vilja till samarbete, kontinuerlig kommunikation och gemensamma möten. Hinder för samverkan inkluderar tidsbrist och brist på effektiva system för informationsöverföring. För att förbättra samverkan i framtiden efterlyser respondenterna bättre system för informationsöverföring och mer kontinuerliga möten. Tydligare riktlinjer och ökade resurser kan också underlätta samarbetet. Genom att BUP:s kuratorer ökar sin förståelse för socialtjänstens arbete och kommunicerar mer effektivt, kan en mer integrerad och effektiv vårdmodell utvecklas, vilket skulle gynna både ungdomar och deras familjer. / The social services are a municipal organization responsible for providing social services for children and young people. Child and Adolescent Psychiatry (BUP) is part of the healthcare system, organized at the regional level. The purpose of this thesis has been to investigate how collaboration functions between BUP inpatient care and social services when a young person is admitted to inpatient care. The study is based on eight qualitative interviews with professionals from both BUP inpatient care and social services. We used a semi-structured interview guide, and the material was analyzed using thematic analysis. Based on collaboration theory and street-level bureaucracy, we were able to deepen our analysis of the results. The study shows that collaboration is generally relatively good, with both professions focusing on the best interests of the child. Success factors include the willingness to cooperate, continuous communication, and joint meetings. Barriers to collaboration include time constraints and a lack of effective systems for information transfer. To improve collaboration in the future, respondents call for better systems for information transfer and more continuous meetings. Clearer guidelines and increased resources can also facilitate cooperation. By BUP counselors increasing their understanding of social services' work and communicating more effectively, a more integrated and efficient care model can be developed, which would benefit both young people and their families.

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.

Divorce has become so prevalent in our present day society, that it is regarded as one of the most sressful and complex mental health crises facing children today. As parents are often under tremendous stress during the time of divorce, they may be incapable of provding the support and guidance children need. The purpose of this study is to present a group counselling intervention programme to assist children of divorce and to create a supportive group atmosphere in which children can share divorce-related feelings, clarify common misconceptions and reduce feelings of isolation. Findings of this study indicate that the acquisition of problem-solving communication and anger control skills help to reduce feelings of depression and anxiety, improve the self-concept and ultimately promote post-divorce adjustment. / Psychology of Education / M. Ed. (Guidance and Counselling)

Divorce has become so prevalent in our present day society, that it is regarded as one of the most sressful and complex mental health crises facing children today. As parents are often under tremendous stress during the time of divorce, they may be incapable of provding the support and guidance children need. The purpose of this study is to present a group counselling intervention programme to assist children of divorce and to create a supportive group atmosphere in which children can share divorce-related feelings, clarify common misconceptions and reduce feelings of isolation. Findings of this study indicate that the acquisition of problem-solving communication and anger control skills help to reduce feelings of depression and anxiety, improve the self-concept and ultimately promote post-divorce adjustment. / Psychology of Education / M. Ed. (Guidance and Counselling)

Summary With the rise of the divorce rate and the decline of the nuclear family, boys are more frequently being deprived of a father-presence in their homes. The aim of this study was to qualitatively explore and describe boys' experiences of their relationships with their absent fathers. Three boys from different racial and cultural groups were chosen as case studies and worked with from a Gestalt Play Therapy Perspective. Data was gathered from the therapeutic sessions, as well as from semi structured interviews with the childcare workers of the boys. The findings of the study appear to concur with existing literature, namely that boys with absent fathers experience difficulties in the areas of emotional, social, cognitive and moral development. Recommendations are made as to how boys with absent fathers may best be supported. Opsomming Met die toename in egskeidings en die afname van nukleêre gesinne, word daar gevind dat seuns meer dikwels die teenwoordigheid van die vader in die huis ontneem word. Die doel van hierdie studie is `n kwalitatiewe ondersoek en beskrywing van seuns se ervaring van hulle verhouding met hulle afwesige vaders. Drie seuns van erskillende rasse- en kulturele groepe is gekies vir die gevallestudies en vanuit `n Gestalt Spelterapeutiese perspektief is met hulle gewerk. Data is versamel vanuit die terapeutiese sessies sowel as vanuit semigestruktureerde onderhoude met die seuns se kinderoppassers. Die bevindinge van die studie blyk ooreen te stem met bestaande literatuur, naamlik dat seuns met afwesige vaders probleme ondervind ten opsigte van emosionele, sosiale, kognitiewe en morele ontwikkeling. Aanbevelings word gemaak oor hoe om dié seuns ten beste te ondersteun. / SOCIAL WORK / MDIAC (PLAY THERAPY)

Summary With the rise of the divorce rate and the decline of the nuclear family, boys are more frequently being deprived of a father-presence in their homes. The aim of this study was to qualitatively explore and describe boys' experiences of their relationships with their absent fathers. Three boys from different racial and cultural groups were chosen as case studies and worked with from a Gestalt Play Therapy Perspective. Data was gathered from the therapeutic sessions, as well as from semi structured interviews with the childcare workers of the boys. The findings of the study appear to concur with existing literature, namely that boys with absent fathers experience difficulties in the areas of emotional, social, cognitive and moral development. Recommendations are made as to how boys with absent fathers may best be supported. Opsomming Met die toename in egskeidings en die afname van nukleêre gesinne, word daar gevind dat seuns meer dikwels die teenwoordigheid van die vader in die huis ontneem word. Die doel van hierdie studie is `n kwalitatiewe ondersoek en beskrywing van seuns se ervaring van hulle verhouding met hulle afwesige vaders. Drie seuns van erskillende rasse- en kulturele groepe is gekies vir die gevallestudies en vanuit `n Gestalt Spelterapeutiese perspektief is met hulle gewerk. Data is versamel vanuit die terapeutiese sessies sowel as vanuit semigestruktureerde onderhoude met die seuns se kinderoppassers. Die bevindinge van die studie blyk ooreen te stem met bestaande literatuur, naamlik dat seuns met afwesige vaders probleme ondervind ten opsigte van emosionele, sosiale, kognitiewe en morele ontwikkeling. Aanbevelings word gemaak oor hoe om dié seuns ten beste te ondersteun. / SOCIAL WORK / MDIAC (PLAY THERAPY)