Thesis (Ph.D.)--University of Texas at Arlington, 2009.

Denna magisteruppsats, skriven för Stockholms universitets magisterkurs i historia som ett led iFörsvarshögskolans chefsprogram, har som syfte att beskriva och diskutera svensk luftoperativkrigsplanering 1958-1966 utifrån ett doktrinbegrepp. Någon uttalad luftoperativ doktrin fanns intevid denna tid varför denna får rekonstrueras utifrån en metod där ett antal faktorer beskrivs.Exempel på dessa är högre säkerhetspolitiska och militärstrategiska nivåer, lägre taktiska nivåer,upplevd hotbild, ledning, flygvapnets krigsplanläggning, samverkan med andra försvarsgrenar ochutveckling av nya vapensystem. Källmaterialet består i huvudsak av flygstabens hemliga arkivfrån samma år, vilket inte har studerats tidigare utifrån ett liknande syfte. Vidare problematiserasdoktrinutvecklingen genom att den även diskuteras utifrån olika perspektiv vars värde för ökadförståelse prövas.De konkreta frågeställningarna lyder:- Hur kan flygvapnets luftoperativa doktrinutveckling 1958-1966 beskrivas?- I vilken mån kan denna doktrinutveckling förstås utifrån rationalistiskt respektiveorganisatoriskt synsätt?Utifrån det överordnade säkerhetspolitiska ställningstagandet om alliansfrihet följde ett relativtstarkt försvar och den så kallade svenska linjen. Detta innebar dels ett relativt starkt flygvapen ochdels att flygvapnet kunde utvecklas efter en egen linje, inklusive doktrinärt, men i vilkenutsträckning så skedde har inte undersökts. Dimensionerande för flygvapnet var en sovjetiskinvasion, inkluderande kärnvapenanfall. Kort förvarningstid betonades ofta.Bärande element i Sveriges luftoperativa doktrin 1958-1966 kan kortfattat beskrivas som:- En strävan efter en relativt centraliserad ledning i syfte att kunna kraftsamla i tid och rum.- Ett prioriterat och väl utvecklat defensivt luftförsvarssystem, i huvudsak bestående av stril,luftvärn och jaktflyg som fokuserade på snabba bombplan på hög höjd ochluftlandsättningar, delvis till priset av en inte efterfrågad offensiv jaktförmåga.- En offensiv komponent i ett centralt sammanhållet attackflyg som under perioden i allthögre grad fokuserades mot sjömål vid en kustinvasion, alternativt indirekt samverkan viden gränsinvasion i norr. Tankar på massförstörelsevapen, anfall mot motståndarensbasområden samt direktsamverkande arméunderstöd övergavs under perioden, mensamtidigt utvecklades för framtiden ett nytt lätt attacksystem för den senare uppgiften.- Ett av kärnvapenhotet betingat bassystem som byggde på stor spridning, både på mångabaser och inom dessa, samt som skulle kunna få flygplanen i luften på mycket kort tid.Både ett rationalistiskt och ett organisatoriskt perspektiv har befunnits ge värdefulla bidrag till enökad förståelse för doktrinutvecklingen. Vissa skillnader perspektiven emellan har dockidentifierats. / This essay is written for Stockholm’s University as a part of the advanced level course in Historywhen attending the National Defence College Senior Staff Course. The purpose of the essay is todescribe the Swedish Air Force war planning and Air Power Doctrine during 1958 to 1966. TheSwedish Doctrine was then not formally expressed, and must consequently be reconstructed. Amethod is used that describes a number of factors, including higher levels of political guidanceand orders from the Supreme Commander, lower tactical levels, fighters, Command and Controlsystems and procedures, the threat to Sweden as it was experienced at the time, war planning,cooperation with the Army and Navy and development of new systems. Furthermore this Doctrineis discussed from different perspectives in order to see their contribution to the understanding ofthe complex conception of a Doctrine. The source of information is mainly the Air Staff TopSecret Archives. Neither that archive nor the period 1958-1966 have been examined by historianswith reasonably similar purpose.Starting with the question of how a Swedish Air Operations Doctrine of 1958 to 1966 can bedescribed, this essay comes to the following conclusions:The supreme doctrine of non-alignment resulted in a relatively strong defence and an ambition tobecome as independent as possible regarding weapon systems. This meant a strong Air Force thatcould develop independently, including doctrinaire. Dimensioning for the Air Force was aninvasion by the Soviet Union, including nuclear attacks.With this as a background the Swedish Air Operations Doctrine 1958 to 1966 included thefollowing leading elements:- An aspiration for a relatively centralized command with the purpose to be able to masspower when and where needed.- A prioritized and developed Air Defence System, including air surveillance, tacticalcontrol, fighters and SAM systems, which focused on Soviet fast and high bombers andairborne invasion. Air to air aspects of Offensive Air Operations did not have priority.- The tasks of the fighter-bomber force changed somewhat during the period. An invasionover the Baltic Sea was in focus during the whole period, but in 1958 the range of taskscould include everything from Close Air Support to base attack on the other side of theBaltic Sea, preferably with nuclear weapons which the Air Force pleaded for. 1966 the AirForce completely focused on invasion by sea, with a secondary role of Air Interdiction incase of a ground invasion in the far north. The new trainer, SAAB 105, that was developedduring this period was however designated as a light attack aircraft for CAS.- A very dispersed base system, including the use of roads, considering the nuclear threat,which was designated to get the fighters airborne as fast as possible.Both a rationalistic and an organizational perspective have been found to add elements ofunderstanding to the development of the Doctrine. However have some differences in theircontribution been identified. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

L’avion de combat Rafale est l’aboutissement du programme d’armement le plus important jamais engagé par l’armée de l’air puisqu’il sera, à terme, l’unique avion de chasse en service dans les armées françaises. Par conséquent, il structurera les forces aériennes françaises au moins jusqu’en 2040. Le programme Rafale conjugue des enjeux opérationnels, politiques, industriels et financiers majeurs et constitue à ce titre la quintessence d’un programme d’armement majeur. Cette caractéristique fondamentale nécessite d’adopter une approche transverse afin d’appréhender le plus largement possible les différents enjeux relatifs à sa conduite. Le programme Rafale connaît une trajectoire singulière. Après une première phase de définition s’effectuant dans le cadre d’une coopération européenne, le besoin opérationnel est finalement revu et affiné dans un cadre uniquement national. Cette phase de maturation débouche sur le lancement d’un programme conjoint à l’armée de l’air et à la marine nationale dont la réalisation dans les années 1990 se heurte aux ajustements budgétaires post-guerre froide. Suite à sa mise en service opérationnel au milieu des années 2000, le Rafale est employé avec succès dans les opérations en Afghanistan et en Libye auxquelles la France participe. Parallèlement, l’avion français débute sa campagne d’exportation dont les enjeux sont particulièrement importants pour la politique de défense française. Celui-ci connaît une première consécration avec la décision indienne en janvier 2012 d’engager des négociations exclusives en vue d’acquérir le chasseur français. / The Rafale fighter is the outcome of the most ambitious armament program ever engaged by the French Air Force. Projected to be the only fighter serving in the French military in the coming decades, it will shape the French Air Forces until 2040. The Rafale program intertwines military, political, industrial and financial interests at the highest levels of the French government and represents the essence of a French major armament program. This essential feature requires a comprehensive approach in order to meet this broad array of interests. The Rafale program has had a specific trajectory. After an initial definition stage which took place in the context of European cooperation, the operational need was finally reviewed on a national basis. This phase resulted in the official launch of the Rafale program both for the French Air Force and the French Navy. During the 1990s, it faced a severe budget constraint which hampered development and production. Following its initial operating capability in the mid-2000s, the Rafale fighter was successfully employed in operations in Afghanistan and Libya. Simultaneously, the Rafale began its marketing campaign to win international bids. The Rafale realized its first achievement with India’s decision, in January 2012, to purchase the French fighter.