<p><strong>Syfte:</strong> Att göra en kostnadsanalys mellan tillverkningsmetoderna Modular Socket System (MSS) och gipsavgjutning med standardlaminerad hylsa (GASL) på transtibial nivå för att se vilken metod som är mest lönsam ur ett landstingsperspektiv.</p><p><strong>Metod:</strong> Data samlades in under nio veckor genom att sammanlagt 20 patienter följdes på två ortopedtekniska verkstäder.  Deras kostnader kartlades gällande tillverkning av en fungerande protes, där tillverkningsmetoden var MSS eller GASL. I en kostnadsanalys belystes tidsaspekter och materialkostnader. Andra faktorer som studerades var leveransdagar, antal besök och resekostnader. Det gjordes även en känslighetsanalys på osäkra variabler för att belysa deras påvekan av resultatet.</p><p><strong>Resultat:</strong> Totalt sett var kostnaderna för MSS signifikant högre jämfört med GASL. Detta berodde på en signifikant högre materialkostnad som inte kompenserades av en låg arbetstid och arbetskostnad. Med MSS levererades protesen samma dag medans genomsnittet var 17 dagar för GASL. Under den långa leveranstiden förekom även ett genomsnittsbesök på 2,5 gång men vid MSS endast ett. Fördelar med endast ett besök var reducerade resekostnader och mindre förlorad arbetstid för patienterna.</p><p><strong>Konklusion:</strong> Ur ett landstingsperspektiv var kostnaderna för MSS högre i jämförelse med GASL när grundpriserna studerades. Men från patientens sida skulle MSS troligen föredras eftersom få besök antagligen värderas högt då resandet är reducerat och leveransen sker samma dag. Innan en klinisk rekommendation kan göras behövs ytterligare studier för att få ett bredare perspektiv av kostnader och effekter mellan de båda alternativen.</p><p><strong> </strong></p>

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2003. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 37-41).

Bakgrund: Amputation innebär att en extremitet eller ett organ tas bort från kroppen som ett resultat av långvarig sjukdom, fysiskt trauma, tumör eller missbildning. Globalt sett orsakas amputation av ett trauma, men i väst världen är hjärt-kärlsjukdomar den största orsaken till amputation. En traumatisk amputation kan ske oväntat, detta kan leda till förtvivlan och sorg. Människor som har hjärt-kärlsjukdomar eller diabetes kan ha levt med svåra smärtor i extremiteten under en längre tid, då kan amputation lindra smärtan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser efter amputation av nedre extremitet. Metod: För att besvara studiens syfte genomfördes en systematisk litteraturstudie, vilket bygger på granskning och sammanställning av vetenskapliga artiklar. Litteratursökningen genomfördes via databaserna CHINAHL, PubMed, PsycINFO och Scopus. Åtta vetenskapliga artiklar bedömdes relevanta för studiens syfte. Analysmetoden gick ut på att läsa de valda artiklarna och sedan jämföra studiernas resultat för att identifiera likheter och olikheter. Resultat: Efter sammanställning av de åtta studierna identifierades tre övergripande rubriker: sociala förändringar, leva med smärta och hantera vardagen. Konklusion: Studiens slutsats är att livssituationen förändras på olika sätt för patienter som genomgått amputation av nedre extremitet. Strategier och stöd hjälper patienterna att rehabilitera sig och återfå känsla av självständighet.

The present study used phenomenology to inquire about the quality of life experiences of six adults who had undergone an amputation. This study also explored how the adults perceive their lives. All participants resided in Western Canada and had undergone an upper limb amputation several years prior to the study. Each participant was interviewed twice. Some of the interview questions were from Roberts and Cairns’ (1999) adaptation of Keith and Schalock’s (1994) QOL model. Interviews were conducted, transcribed, and thematically analyzed. Results indicated that some participants experienced a change whereas others reported stability in quality of life. The data analysis revealed specific categories, clusters, and themes of participants’ quality of life experiences. Quality of life categories related to empowerment, satisfaction and well-being, and the social realm. Participants described their lives as being significantly changed as a result of an amputation. The data analysis also revealed specific categories, clusters, and themes of participants’ perceptions of their lives. Psychological attributes and health care were two categories. The present study offers implications for several groups of people. / Graduate

No description available.

Thèse--Paris.

Syfte: Denna studie syftar till att undersöka vilken behandlingsmetod, plasticitetsgrundad eller icke-invasiv neuromodulering som presenterar bäst resultat av smärtlindring hos personer som upplever fantomsmärtor efter en amputation. Metod: Litteraturundersökningen utfördes i 3 databaser; MEDLINE, CINAHL och PsycINFO. Inkluderingskriterier användes för urval av studier. Bedömning av studiernas risk för bias gjordes med hjälp av mallar från Joanna Briggs Institut. Relevant data kopplad till frågeställningen extraherades och analyserades. Resultat: Totalt åtta artiklar inkluderades, där två presenterade resultat från icke-invasiv neuromodulering och sex studier inkluderade plasticitetsgrundade metoder. Smärtskalor mellan 0-10 användes för att mäta förändringen av smärtan. Den kritiska bedömningen drog slutsatsen att det saknades studier av hög kvalitet som inkluderar kontrollgrupper. Bevisen som analyserats i den aktuella studien indikerar att plasticitetsgrundade metoder tycks ge bättre smärtreduktion jämfört med icke-invasiv neuromodulering. Slutsats: Baserat på resultaten kan inte denna studie presentera bevis starka nog för att avgöra vilken grupp av metoder som har bäst smärtlindrande effekt. Brist av högkvalitativa studier inom området, i kombination med heterogenitet mellan inkluderade studier resulterar i att ingen slutsats kan dras. / Aim: This study aims to determine which treatment method, plasticity guided or non-invasive neuromodulation, presents the best result in reducing pain for amputees experiencing phantom limb pain. Method: Literature search was performed in 3 databases; MEDLINE, CINAHL and PsycINFO. Eligibility criteria were used for study selection. Critical appraisal tool by Joanna Briggs institute was used to assess the included articles’ risk of bias. Data relevant to the research question were extracted and analyzed. Result: A total of eight articles were included, where two presented results from non-invasive neuromodulation and six studies included plasticity guided methods. Pain scales ranging from 0-10 were applied as outcome measures to monitor improvements in phantom limb pain. The critical appraisal concluded lack of high-quality study designs including control groups. The evidence analysed in the present study indicate that plasticity guided methods appear to provide the best pain reduction when compared to non-invasive neuromodulation. Conclusion: Based on the results, this study does not present evidence strong enough to state which methods present the best pain reduction. Due to low amount of research within the field, combined with heterogeneity between included studies, no conclusion can be made.

L’utilisation d’une nouvelle prothèse à la suite d’une amputation d’un membre inférieur (MI) demande une ré acquisition de la capacité de marcher, ce qui peut mener à différentes stratégies de mouvement. Malgré les connaissances actuelles des stratégies de mouvement employées chez la population des individus ayant une amputation du MI (IA), aucune étude n’a évalué leur évolution lors d’un exercice de marche prolongée et à la suite d’un retour en milieu écologique. Pourtant, une diminution des performances à la marche pourrait être observée suivant l’apparition de la fatigue et/ou suivant une diminution du temps alloué aux activités physiques quotidiennes. C’est pourquoi l’objectif de cette étude est de quantifier les paramètres de marche des IA 1) lors d’un test de marche de six minutes (TM6) à la fin de leur réadaptation et 2) lors d’un TM6 six semaines suivant la fin de leur réadaptation. Nous posons l’hypothèse que l’ajout de centrales inertielles lors de l’évaluation de la marche des IA en milieu clinique permettra de caractériser les stratégies adoptées. Nous nous attendons à une dégradation de ces paramètres sur une période de six minutes de marche en continu ainsi que sur une période de six semaines suivant la fin des traitements de réadaptation. Pour ce faire, des centrales inertielles ont été utilisées, puisqu’elles permettent de quantifier les paramètres spatio-temporels et cinématiques de la marche dans différents environnements et populations, permettant l’acquisition de données « sur le terrain ». Au total, 17 IA on fait le TM6 à T1 et T2 avec des centrales inertielles posées sur chacun de leur pied pour enregistrer leurs paramètres de marche (c.-à-d. dégagement minimal des orteils (minTC), phase de chargement (LDr), phase de pied plat (FFr), largeur de pas en phase oscillante, longueur de foulée, vitesse et cadence). Une analyse ANOVA non paramétrique a comparé 1) l’évolution des paramètres de marche sur une période de six minutes et 2) l’évolution des paramètres de marche entre T1 et T2. Un test de Wilcoxon des rangs signés a été exécuté lorsqu’une interaction était détectée dans l’ANOVA (P < 0.05). Contrairement à l’hypothèse posée en début de projet, une amélioration des performances au membre prothétique (AL) entre T1 et T2 a été observée (largeur de pas en phase d’oscillation, vitesse et cadence augmentées, et la phase d’appui diminuée). Cependant, le minTC n’a pas évolué proportionnellement à la vitesse de marche. Finalement, les capacités physiques et à la marche se sont améliorées entre T1 et T2 dans la population des IA malgré une incapacité d’adapter leur minTC (c.-à-d.., d’augmenter le minTC proportionnellement à la vitesse de marche) à l’augmentation de leur vitesse de marche. Ce phénomène pourrait être expliqué par un patron de marche déficient utilisant la stratégie de « hip hiking » caractérisé par un large minTC et petite largeur de pas à T1 qui s’est amélioré à T2. Toutefois, un petit minTC est aussi relié à un plus grand risque de chute. Ainsi, l’évaluation des paramètres de marche des IA en milieu clinique de même qu’un programme de réadaptation à distance ciblant l’amélioration des paramètres de marche en lien avec la réduction du risque de chute est primordial pour assurer un retour sécuritaire en communauté. / The use of a new prosthetic limb following a lower limb amputation demands a reacquisition of the ability to walk, leading to different gait strategies. Although those strategies have been identified in the lower limb amputee (LLA) population, no studies have assessed their evolution following a return in the ecological environment. Indeed, decreased gait performances could be observed following the onset of fatigue and/or a decline of the daily active time. Therefore, the aim of this study was to quantify the gait parameters of the LLA 1. Along a six-minute walk test (6MWT) following their rehabilitation and 2. Along a 6MWT six weeks following the end of the rehabilitation. It is hypothesized that the use of inertial sensors during the assessment of the IA’s gait parameters will allow the characterisation of their adopted gait strategies. We are expecting a deterioration of the gait parameters along a six-minute continuous walk and six weeks following the end of the rehabilitation treatments. To do so, inertial measurement units (IMU) have been used, as they are effective to quantify gait in different environments and populations, allowing data acquisition in “real-life”. Seventeen LLA performed a six-minute walk test (6MWT) at T1 and T2 with inertial sensors fixed on both feet to register their gait parameters (i.e. minimum toe clearance (minTC), loading ratio (LDr), flat foot ratio (FFr), swing width, step length, speed and cadence). A non-parametric ANOVA compared 1) the evolution of the gait parameters over a 6MWT and 2) the evolution of the gait parameters over T1 and T2. Post-hoc Wilcoxon signed-rank tests were performed if a main effect was detected (P < 0.05). A performance improvement on the amputated limb (AL) between T1 and T2 has been observed (swing width, speed and cadence increased, added to a decreased stance phase). However, the minTC did not evolve proportionally to the speed. Physical capacity and walking abilities have increased between T1 and T2 in LLA population despite the inability to adapt their minTC (i.e. to increase the minTC proportionally to the gait speed) to an increased speed. It could be explained by a poor walking pattern using a hip hiking strategy including a high minTC and a small step width at T1 that improved (lower minTC than at T1) at T2. However, a small minTC is related to higher risks of fall. Therefore, the evaluation of the LLA’s gait parameters in clinical settings added to a home rehabilitation programme focused on the reduction of the risks of fall is primordial to ensure a secure return in the community.

<p>Varje år insjuknar många människor världen över i sjukdomen diabetes mellitus och antalet insjuknande per år väntas öka. Sjukdomen är i de flesta fall kronisk och för med sig flertalet komplikationer. En av dessa komplikationer är amputation av nedre extremiteter på grund av sämre blodförsörjning. Syftet med denna studie var att beskriva hur diabetespatienter upplever sin livskvalitet efter en amputation. Studien är en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit, Beck och Hungler (2005). Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fysisk livskvalitet, psykisk livskvalitet och social livskvalitet. Studien visar att livskvaliteten för de diabetespatienter som amputerats är lägre än för de diabetespatienter som känner sig friska men bättre än för de diabetespatienter med pågående fotsår. Livskvaliteten efter amputation påverkas av en rad olika faktorer till exempel; rörlighet, smärta, psykisk status, protesanvändande och patientens sociala nätverk.</p>

Magister Scientiae (Physiotherapy) - MSc(Physio) / Background: Globally, the leading cause of lower limb amputation is diabetes mellitus. In South Africa, there is a rise in diabetes-related lower limb amputation with a marked increase in the number of persons with diabetes mellitus in rural areas. However, there is no information on the number of people who are living with a lower limb amputation. An amputation does not only have an impact on a person’s physical functioning but can result in poor quality of life, dependence and exclusion from societal participation. Rehabilitation and prosthetic interventions are known to facilitate those with a lower limb amputation to return to independence in activities of daily living, improved quality of life and inclusion in society. Access to health care is very challenging for persons living in rural areas. Challenges to accessing health care include limited rehabilitation staff, harsh terrain and far distances from services, a lack of access to transport, or the lack of confidence in the service provided by the healthcare institutions. For optimal and patient-centred outcomes, rehabilitation services are of paramount importance. Due to the challenges with providing services in rural areas, community-based rehabilitation is the ideal model for providing rehabilitation to persons with lower limb amputation in rural settings. In order to plan an appropriate community-based approach to rehabilitation, establishing the prevalence of disability and patient-specific needs are imperative. Aims of the study: The aims of this study were firstly, to determine the period prevalence of people living with a lower limb amputation within the rural OR Tambo District of the Eastern Cape in order to determine the need for services and secondly, to gain a deeper understanding of the rehabilitation needs of persons living with a lower limb amputation within the rural OR Tambo District of the Eastern Cape.